SE BILDEN: Gatufoton med bokeh – inget för mig
Kalla mig gärna gammalmodig och mossig, men gatufoton med bokeh är något jag har väldigt svårt för. Tyvärr har detta otyg bara blivit vanligare och vanligare känns det som. Förmodligen på grund av moderna digitalkameror som snabbt klarar av att sätta fokus på rörliga motiv - och fega fotografer som använder tele.
Att köra med hyperfokal och långt skärpedjup har helt enkelt blivit omodernt för många. Men för mig handlar gatufoto om konsten att balansera motivets alla delar till en delikat och fungerande helhet. Det är en väldigt stor del av hela grejen och det långa skärpedjupet tillhör helt enkelt gatufototraditionen.
Att använda kort skärpedjup blir också en fuskmetod för att slippa ta hänsyn till bakgrunden, liksom en effekt som imponerar på många okunniga. I mina ögon är det inget annat än en genväg som vissa tar till för att slippa anstränga sig på riktig. Ungefär som att använda socker i sin matlagning.
Enda gången bokeh funkar är när det gäller gatufotoporträtt eller bilder tagna i svagt ljus – annars nej! Följande ska därför bli ett av mina dogmalöften framöver: ingen bokeh!
I fredags hivade jag upp min senaste gatufotoutställning på restaurangen Sjörök Spis & Bar här i Karlskrona. Visserligen inget stort och flashigt men ändå tolv bilder i en lokal som besöks av tusentals personer i veckan.
Jag var där idag för att ta bilden här ovanför och passade samtidigt på att prata med personalen. Glädjande nog hade många gäster uppskattat utställningen, gått fram och tittat och diskuterat innehållet. Att höra det triggade mig ordentligt.
Annars kan jag känna en ganska kraftig desperation ibland.En småstad erbjuder tyvärr väldigt få möjligheter för en gatufotograf. Framförallt finns inga likasinnade att träffa och diskutera med. Den yttre stimulansens som bara går att få bland andra människor saknas.
Men tack och lov finns ju fotosidan. Tur för mig.
Jag håller med dig om bokeh. Jag tror att man lätt hamnar i ett estetiskt träsk om man strävar efter snygg oskärpa istället för att kolla efter intressanta skeenden och personer. Men jag kan lätt förstå hur det blir så - det snygga lockar alltid.
Nu har jag väl mognat lite och i och med att jag kör analogt så blir det svårt att verkligen bestämma sig för ett visst skärpedjup (bländare) eftersom man inte kan ändra iso.
Man skall komma ihåg att kameran är ett aggressivt verktyg i många människors ögon. Att fotografera människor med vidvinkel i staden kan anses precis så oestetisk som att plåta med tele. Helst frågar jag och då tar jag den brännvidd som passar för den situationen.
För övrigt kan man ställa en fråga: hur mycket går det att tänja på begreppet ”gatufoto” innan det blir något annat? För mig personligen hamnar bilder tagna med tele och med kraftig bokeh helt klart utanför genren.
På något sätt är det ungefär som det här med musik. Om jag köper en skiva med jazzmusik vill jag inte att det ska vara något annat på skivan när jag kommer hem. Då blir jag besviken. I grund och botten handlar alltsammans om intresse – vad man går igång på.
http://martinstenlund.se/files/blog_pics/2011/1024px/DSC_0989.jpg
Faktum är ju att bakgrunden syns, så det är ju egentligen inte ett sätt att ignorera den. Snarare är den en del tydlig del av bilden och bokeh:n är bara ett sätt att dra ögat åt personen på trappsteget. Det här är lite samma sak:
http://martinstenlund.se/files/blog_pics/2011/1024px/DSC_1003.jpg
Nu blir ju dessa exempel lite på temat "ryggar på stan", men de visar vad personen i bilden tittar på. Gatufoto eller inte är förstås en definitionsfråga och beror på vem man frågar. ;)
Här har jag förresten en riktig dödsynd:
http://martinstenlund.se/files/blog_pics/2011/1024px/DSC_1021.jpg
Bokeh _och_ jag stod och väntade tills någon hamnade mitt i grändens slut.
(Alla bilder är från när jag nyligen köpt min AF-S 50/1,8G och finns i bloggen under aug 2011 om någon vill se mer.)
Apropå just det här med tele, för att återvända dit där jag började, så är det en sak jag tycker Niklas Lundengårds projekt Pendlarstress faller på, för mig. Det är tele till förbannelse och det tycker jag personligen inte håller, men projektet har ju blivit uppmärksammat på sina håll "ändå". Dina bilder från Karlskrona ger åtminstone mig mycket mer. Om någon sedan vill använda ett tele för att våga smyga igång så är det förstås ok. Någonstans ska man ju börja och jag är rätt "mesig" och övar alldeles för sällan för att det ska bli någon förbättring av betydelse.
Roligt med den lilla utställningen! Jag vet ju själv att jag står och tittar på saker på väggarna ibland, när de finns.
Smaken är som vanligt olika och vad är det egentligen man vill visa med bilden, ta fram en detalj eller helheten?
Om man vill fokusera på en speciell del av bilden så är det väl ett utmärkt sätt att korta skärpedjupet, att konsekvent fotografera med långt skärpedjup kan inte vara ett självändamål.
Jag tycker nog att båda fungerar det beror på tillfället.
Angående begränsat så menade jag mest möjligheterna att träffa andra fotografer, att hitta yttre stimulans, gallerier och så vidare.
Att klassificera andra fotostilar med andra parametrar på det sätt som du gör, tycker jag just är okunnigt.
På något sätt ser jag det här som ett typiskt svensk synsätt. Här behöver vi inga traditioner, vi behöver inte se bakåt för att förstå sammanhang, här gör fotografen som hen vill. Allt är lika bra, alla är lika duktiga och att ha synpunkter är förbjudet för då kan ju någon bli ledsen.
Sedan detta med "bokeh". Bokeh betyder INTE oskarp bakgrund i största allmänhet så som du tycks tro. Bokeh betyder en ur någon aspekt speciellt tilltalande oskärpa i exempelvis bakgrunden. Detta styrs främst av de samlade optiska restfelen och av bländarens form. Därför kan olika slags optik ha mer eller mindre tilltalande bokeh.
Håller med dig till 100%, Jocke! Däremot kan det ibland se fult och onaturlig ut med det "totala" skärpedjup man ibland kan se i bilder tagna med diggikompakter med små bildsensorer. Alltså när det är lika skarpt på 30 cm som på oändligt (plus att det ser helt plastigt ut med avsaknad av kornstruktur). Men med vanlig småbildskamera, så tycker jag klart att det blir snyggast gatufoto på bl 8 eller 11. Som du skriver, blir det dock mörkare situationer så måste man så klart öka bländaren. Jag kan inte minnas mig ha sett nån bra gatufotografi alls, tagen med tele och kort skärpedjup. Men det finns säkert.
Kul med din utställning!
Nej, jag har faktiskt heller aldrig sett några bra gatufoton som är tagna med teleobjektiv. Visst kan det finnas, som du också skriver - men hittills har jag inte sett några.
Hursomhelst Joakim, jag delar din frustration över att inte på i en riktig stad, men livet ger och tar (pratar egentligen lugnande till mig själv, mer än till dig)
Ha det gött och lycka till med utställningen!
Ja, man får väl flytta till huvudstaden igen, om det ska bli lite roligare på gatufotofronten ;-)
Det kan jag håller med om.
Frågan är bara om det känns mera rätt att ta ett "hemligt" foto med vidvinkel på nära håll eller genom att plåta från höften.
Frågan är också om det är inte är oestetiskt att överhuvudtaget plåta människor utan deras tillstånd. Jag känner personer som tycker så.
I Sverige är det enligt lag tillåtet att fotografera människor på allmän plats. I Tyskland är det inte tillåtet på grund av att man har "rätt till sin egen bild" (das Recht auf das eigene Bild).
Traditioner ska man hålla vid liv. Det håller jag med om. Men det är lärorikt och kanske inspirerande med influenser. Man kan dra nytta av flera områden/sidor. Det är viktigt att komma ihåg vart man kommer ifrån, så att säga. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Alla dessa "Får man" / "Får man inte" - snackerier.
Leica: Good boy. Tele: Bad boy.
osv.
Om mänskligheten hela tiden hade hållit på så där så skulle vi än idag måla på grottväggar.
/Katja
http://www.prime-junta.net/pont/Pontification/n_Telephoto_Is_For_Wimps/a_Telephoto_Is_For_Cowards.html
Jag håller med :-)
Men det är intressant att se utvecklingen när det gäller rörlig bild, i alla fall tv-nyhetsinslag. Där går det åt andra hållet. I och med att det blir vanligare att /webb/-tv-fotografer använder stillbildskameror som kan filma också förändras bildspråket, med enklare möjligheter till större skärpedjup.