Bilder som får ett sammanhang blir alltid bättre - nästan
Jag minns i slutet av 1990-talet när Steffo Törnquist hade en serie om njutning på teve. I ett avsnitt inledde han med att provsmaka ett öl, sedan visades en dokumentär om hur ölet tillverkades med speciella och noggranna metoder av trappistmunkar i Belgien.
Efterlåt smakade han ölet igen och konstaterade att det nu smakade bättre när han hade fått kunskap om hur det gjordes. Och så funkar ju vi människor i allra högsta grad. Kunskap kan få oss att uppskatta nästan vad som helst mycket mer. Något som också gäller fotografier, såklart.
Jag tänkte på detta under Gnestaplanket som var nu i helgen. Det vill säga att bilder växer när man får information om hur de kommit till. Jag diskuterade saken med bland annat fotosidanmedlemmarna Frans Erasmie och Jimmy Dovholt när vi tittade på varandras alster.
Både Frans och Jimmy påpekade att det givetvis finns fotografier som är så bra att de kan stå på sina egna ben. Så är det, men även dessa kan bli ännu intressantare med en story runtikring. Därför tycker jag att bilder i regel alltid vinner på att sättas in i en kontext – ett sammanhang.
Sedan finns lustigt nog motsatsen också. Alltså bilder som blir sämre när man får veta hur de kommit till. Ofta handlar det om bedrägliga fotografier som verkar vara något de egentligen inte är. Och faktum är att en del fotografer tiger om sina bilder av just den anledningen.
På tal om en annan grej. Leica M5 - kan det vara något? Den ser ut som en ful ankunge, men verkar samtidigt grymt användarvänlig. Vad säger ni Leica aficionados om den ;-)
M5 är annorlunda än andra M-Leicor, det är inte bara designen som skiljer utan även husets dimensioner. Och därför känns den annorlunda när man hanterar den. Den är något större och det märks. För mig ligger den fel i handen, en Bessa R tex "känns mera Leica" än just M5:an...
Sedan är det det batteriet (kvicksilver) som är svårt o dyrt att få tag i, man kan kalibrera om mätaren via ISO-ratten om man använder ett modernt batteri, alt köpa sk "zinklulftbatterier" men de har kort livslängd. (Samma problem med Leica CL)
Men sökaren är en klassisk Leica-M sökare :-)
Vill du ha inbyggd mätare så är M6 bästa alternativet - kan du tänka dig köra utan så är M4, M4-2 o M4-P kanon!
Lycka till!
/Johan E
Jag har väl egentligen redan bestämt mig för en M6, men blev ändå nyfiken på M5 när jag kollade runt. Den verkar ganska spännande ändå :-)
M6 ska det vara M5an blir lätt klumpig och mätaren har säkert haft sin tid.
Göran
Tack för kommentaren.
( Bengt
Ja,Epstein visar ju verkligen styrkan när man kombinerar bild och text.
Vad gäller bildverktyg så tycker jag att du ska hålla rak kurs och köpa en M6:a. Om jag skulle köpa en analog mätsökarkamera skulle valet stå mellan en Minolta CLE eller en Konica Hexar RF. Men jag är mer än nöjd med min digitala Leica och skulle jag få för mig att bli analog så har jag en Leica CL.
/Mikael Good
Nu blir jag nyfiken, därför en Hexar? Är inte den lite begränsad?
/Mikael Good
Hej, jag har ett minne från tiden på Christer Strömholms fotoskola (gick där 72-74), och det. var när Christer en dag kom vandrande med en splitterny Leica M5. Han tyckte kameran var "fantastiskt bra" eftersom den hade inbyggd exponeringsmätare....
Det var som om han för första gången hade fått kläm på detta med tid och bländare. Alla visste ju att Christer inte var någon stjärna på teknik och absolut inte på mörkrumsteknik. Men att han visste vad bilder var, och att han alltid fann dem som bekant. Där är det få som slår honom på fingrarna ;-)
Hur som helst kommer jag ihåg hans förtjusning över sin svarta Leica M5.
"Den kommer med tiden att nötas vackert, som en hyggligt använd revolver", sa han.
Jag tror därför att det är en mycket bra kamera som har hamnat lite i skymundan p g a den avviker från normala M-modeller. .... Lite udda helt enkelt. Men förbannat intressant.
/per-erik åström