Hur blir man en modern och nyskapande fotograf?

Vi som kallar oss fotografer hamnar ofta i upprepningarnas ekorrhjul. Vi upprepar oss själva och vi upprepar det andra har gjort. Likt härmapor tar vi samma bilder om och om igen. Inget är egentligen särskilt märkligt med det. Det allra mesta som görs inom kreativa och konstärliga områden är trots allt upprepningar. Även stor konst.

Men – om något ska utvecklas och bli bättre måste ändå någon tillslut bryta ny mark, utmana det invanda och visa nya vägar. Ja, så säger vi ofta. Problemet är väl bara att komma på hur det ska gå till. För lätt är det sannerligen inte.

Jag har funderat en del på detta den senaste tiden efter att ha stött på några diskussioner här på fotosidan som främst har handlat om gatufoto. Det är för mycket nostalgi och HCB-komplex, menar några. Är det inte dags att bli lite moderna och komma med något nytt snart, undrar de? Jo, kanske det!

Ur ett sådant perspektiv är jag själv traditionalist och mina bilder kan nog betraktas som ganska klassiska till sin karaktär. Jag använder inte bara analoga mätsökarkameror från 60- och 70-talet, jag kör med svartvit film också. Som sagt. Mer traditionellt än så kan det knappast bli.

Den något delikata frågan som uppstår blir då; hur tar jag moderna och nyskapande bilder? Som ni själva förstår är den inte helt enkel att svara på. Men jag tänker försöka och för att göra det har jag satt tre rubriker på vad som påverkar hur vi uppfattar en bild. Den första rubriken är tekniken, den andra innehållet och den tredje gestaltandet. 

Tekniken handlar främst om vilka kameror vi använder, men också allt det där andra runtikring. Tekniken påverkar i allra högsta grad slutresultatet. När det gäller gatufoto så kan man till och med säga att den moderna varianten uppkom ur ett tekniksprång när filmen blev snabbare och kamerorna mindre. Något som gjorde att det helt plötsligt gick att ta snapshot av människor på gatan.

Innehållet är en viktig faktor för oss fotografer. Genom att vända kameran mot moderna företeelser kan vi ju helt klart signalera att vi själva är moderna. Men det räcker inte. För en bild på exempelvis en katt kan se både modern och gammal ut, även om innehållet är detsamma. 

Då kommer vi till det kanske mest spännande, nämligen gestaltandet. För det är här fotografens fantasi och kreativa ådra gör sitt största avtryck. Gestaltandet är en kombination av vilken teknik och vilket innehåll som väljs, tillsammans med hur man rent bildmässigt väljer att tolka och komponera motivet.

Som detta nu inte var krångligt nog finns ytterligare en viktig faktor att beakta. Och det är att bilder är ett slags språk. En kommunikation som precis som all annan mänsklig interaktion lyder under vissa regler för att vi ska kunna förstå och ta till oss budskapet. Därför går det inte att ignorera saker som exempelvis geometri och mönster, för då kommer ingen att kunna läsa våra bilder.

Men, hur ska man då kombinera dessa variabler för att bli en modern och nyskapande fotograf? Ja, det är här det börjar bli svårt på riktigt. Men förmodligen handlar det om kombinationen. Det vill säga hur du som fotograf kombinerar teknik, innehåll och gestaltning.  Det gäller helt enkelt att lyckas sätta en unik och egen prägel på sina bilder. Alltså likt en kock som uppfinner en ny maträtt mixa ingredienserna på ett sätt som ingen gjort tidigare.

Det är en enkel sak att skriva, men långt ifrån en enkel sak att lyckas med. Slutligen kan man också göra följande reflektioner: Är det per automatik något bra att vara modern och nyskapande? Leder det alltid till bättre resultat? Och måste alla vara nyskapande, eller räcker det med att förvalta och utveckla en god bildtradition?

P.S. Jag kom nyss på en fjärde rubrik som också påverkar hur vi uppfattar en bild. Det är presenterandet, hur bilden visas upp.

2011-12-06 17:40   froderberg

Word!

Kanske räcker det att utveckla sitt bildspråk och hitta sitt signum. Alla kan inte vara innovatörer, men alla kan utvecklas inom en bildtradition. Att utvecklas är ju att förnya sig om än med små steg i taget.

Ibland lyckas vi ta ett litet större steg framåt. Det kan vara en kreativ injektion som hjälp till. Jag tycker det är underbart att se äldre fotografer som Anders Petersen eller Martin Parr som bevisar att man alltid kan fortsätta utvecklas och att energin kan hålla i sig.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-07 13:49

Jag tror det ligger mycket i det du skriver Magnus. Alla kan vi inte vara banbrytande. Man kan nog komma långt genom att utvecklas inom en bildtradition genom att göra sin grej.

2011-12-06 18:31   Benganbus

Vem bestämmer vad som är nyskapande och modernt? ;)

Många nyskapare jobbar i "skymundan", för ofta det som nyskapas kommer aldrig i bildtidningar eller liknande, för dom e ingen kulturInstitution utan en försäljningsplattform! ;)

Jag tror du måste börja med att fundera på vad det är du vill visa i dina bilder!
Å se'n börja visa det på ditt speciella sätt!
Och se'n hitta en arena att visa dina bilder på! (Där de rätta personerna ser dom)
Här gäller kontakter! ;)
Se'n må det bära eller brista! ;)
Men gör du det bra, så tror jag det bär! :)
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-07 13:50

Det gör vi tillsammans, menar jag. Det sker hela tiden. Även här på fotosidan. Däremot så finns det ju personer som har mer makt och inflytande i frågan, som det alltid gör.

2011-12-06 18:39   Makten

Jag tror omöjligen att man kan bli unik genom att försöka vara just unik. Det är nog smartare att göra precis tvärtom istället; att sluta konsumera bilder som andra tagit och sluta tänka hur man "borde" göra. Gör precis som du vill och skit i alla andra istället.

Det där med språk var en bra liknelse faktiskt. Man kan ha hur bra och fina saker som helst att säga, men ingen kommer att lyssna om man sluddrar, eller för den delen skriver som en kratta. Precis som att ingen kommer lyssna till den som använder fina och konstiga ord men inte säger något av värde (läs: politiker).

Själv känner jag mig som en fotograf bara ett litet uns över medelmåttan, men eftersom jag är rätt bra på att skriva så kan kombinationen av bild och text ändå hålla ett betydligt högre mått än var och en för sig. Jag tror det gäller dig också faktiskt, vilket du ska se som positivt.

Så, är det bilderna som ska vara unika, eller deras sammanhang och presentation? Om man ska synas måste man kunna sälja sig. Det bevisas om inte annat av att många kända konstnärer kan slänga ur sig vilken "skit" som helst, och ändå bli hyllade för att betraktaren läser in saker utifrån förväntningarna. Om däremot ingen förväntar sig något unikt, så ter sig nog inte ens det unika som sådant.

Tillägg: Bengt skrev ungefär samma sak, fast i andra ord:-)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-07 13:53

Så kan det kanske vara. Men jag tror inte det per automatik skulle leda till att man blir banbrytande eller lyckas skapa något nytt och unikt.

Jag tror alltså att man kan lyckas genom att tänka strategiskt och vara medveten om vad som krävs. Men jag förstår vad du menar. De flesta som sticker ut har det på något sätt inbyggt i sin personliga grej.

2011-12-06 18:47   Chasid

Jag aktar mig för att försöka bestämma vad som är nyskapande och modernt. Vi har ofta en förmåga att försöka uppfinna hjulet igen.
//Chasid

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-07 13:55

Det mesta är nog återuppfinningar, som du säger. Ta exempelvis det mer konstnärliga och pictoralistiska dokumentärfotot som blivit så modernt på sistone. Det är samma grejer man körde med kring förra sekelskiftet. Inget nytt, med andra ord.

2011-12-06 18:54   Agneta Viklund

Mycket intressant blogg inlägg. Vet inte vad jag ska tillföra mer än att det väcker tankar och funderingar. Det Bengt säger att Vad är det jag vill visa med mina bilder? gör att jag stannar upp. Vad är det egentligen jag vill visa? Det måste jag fundera på. Undrar också lite om det kan vara så att man visar något som man kanske själv inte är medveten om?
Ofta har vi massor av bilder men men väljer vissa att visa, andra inte.
Angående din sista bild så ler jag stort när jag ser den. Gillar den mycket. Flickorna väljer att sitta på den högre stenmuren som de själva valt istället för det som presenteras för dem.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-07 13:56

Kul att du gillar bilden Agneta och tack för kommentaren! :-)

2011-12-06 19:18   EGW

Personligen förkastar jag blankt ambitionen att vara nyskapande och unik. Jag tror inte att historiens stora konstnärer hade en sådan ambition. Det var omvärlden och historien som klassade deras alster på olika sätt. Många av historiens främsta verk utmärks också mer på grund av ett osedvanligt framgångsrikt förvaltande av ett arv än av traditionsbrott.

En del fotografer bryter med traditionen genom att fotografera saker som tidigare inte visats i foto och kan bli kolossalt berömda på grund av det. Jag minns intrycket jag först hade inför Christer Strömholms sedermera så berömda hundkadaver. Fotorecensenterna var lyriska, men jag var för ung och oskuldsfull för att falla för en sådan bild. Jag förnekar därmed inte Strömholms storhet som fotograf, men hundkadavret skulle jag inte saknat om det aldrig kommit till.

En sak man kan lära av fotohistorien är väl att fotografiet förnyas tämligen automatiskt i takt med att den fotograferade världen förnyas. Den fotograf som var lycklig nog att vara på plats när det första flygplanet lättade från marken blev ju därmed del av förnyelsen. Men någon förnyelse av bildspråket inträffar inte på det sättet.

Jag menar att vad man som fotograf kan sträva efter är att hitta sitt personliga bildspråk. Om det sedan är nytt eller originellt, det kan ju vara detsamma. De konstsamlare som fäster avseende vid sådant samlar på konst som investeringsobjekt, inte för att njuta av den. Varsågod, om du har råd!

De där grabbarna som driver Fotografiska måste ju också jaga speciella och unika kvaliteter, eftersom de bedriver ett affärsföretag. Som vardagsamatör slipper man belastas av sådana krav. Så, hur ska man utvecklas själv? Genom att fotografera! Ju mer och oftare desto bättre. Och jag tror säkert att man utvecklas lika mycket genom att fotografera på hemmaplan som under besök på ovanliga och märkliga platser.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-07 14:03

Intressanta tankar där Ernst Göran. Jag tycker det ligger mycket i det du skriver. Och precis som Magnus också påpekar räcker det nog gott och väl med att försöka odla sitt språk och finna sitt signum.

2011-12-06 20:04   andym

Jag tror nog inte heller på nyskapandet, utan snarare att vara unik genom att arbeta med det som gör dig till dig. Att vara ärlig i sitt skapande, glömma förutsättningar och skapa det du själv helst vill skapa tror jag kommer göra att ens material känns unikt.

Tror att upprepning och ointressanta bilder är oärliga på något sätt....

andym 2011-12-06 20:04

Att man inte ser något av fotografen i bilden...

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-07 13:58

Ligger mycket i det du skriver Andreas. Det är nog bäst att jobba på utifrån sin inre känsla. Även om jag som sagt tror att man kan tänka strategiskt till viss mån också.

2011-12-06 21:41   nyttvatten

Ja, färg, form, storlek, placering, miljö påverkar också. Yterligare så är det så att alla människor uppfattar tingen på sitt individuella sätt. Och dessutom uppfattar vi tingen olika beroende på tillfälliga sinnesstämningar.... Småsaker, men ville likväl nämna dem :-)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-07 13:59

Visst är det så Stefan. Angående färg, form, placering, och så vidare så ryms det inom gestaltningen.

Tack för kommentaren! :-)

2011-12-06 23:23   Lena Eriksson

Jag tänker också på publiken...arenan, förväntningarna, rådande kultur... // Lena

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-07 14:01

Det hamnar kanske under rubriken presenterandet, kan jag tycka. Förväntningar och kultur hamnar ju dock på sätt och vis utanför fotografens påverkan, även om han/hon kan ta hänsyn till det.

Tack för din kommentar! :-)