Jag är glad att jag inte blev fotograf
Alla gör vi val här i livet som vi sedan får ta konsekvenserna av. Ett av mina livsval har varit att inte blir fotograf på heltid utan att istället ha det som hobby och extraknäck vid sidan av ett annat jobb. Ett beslut som jag tog på allvar för några år sedan efter att ha frilansat i ett par omgångar.
Baksidan är att längtan efter att få komma ut och fotografera kan bli väldigt stark ibland. Det river och sliter i sinnet och det kliar retfullt i avtryckarfingret. Men samtidigt känner jag ett antal personer som har satsat på att bli heltidsfotografer och de har det inte lätt. Mellan de sura uppstötningarna blir den ständiga desperationen och frustrationen uppenbar.
Att få ekonomin att gå ihop är helt enkelt en evig kamp för den självanställde bildnissen. Ett missat jobb kan innebära en smärre katastrof. Och medan jag tar ut mina semesterveckor eller sitter och latar mig en lördag är de i full gång. Men visst, det finns ju såklart undantag. Fotografer som klarar sig riktigt bra på sitt plåtande - för att inte säga extremt bra. Fast jag bedömer dessa som få i det stora hela.
Jag är med andra ord inte avundsjuk. Även om det hade varit kul att kunna lämna kontoret ibland, ta sin kamera och sticka iväg någonstans…
För övrigt så måste jag nog fixa en ny skanner framöver. Min gamla HP s20 från typ 1998 håller helt enkelt inte måttet längre (inte så förvånande kanske?). Visserligen skannar den förvånansvärt bra, men om jag ska ställa ut mina bilder behöver jag ändå en bättre.
Förutom att den är slö som Skalman på sömnpiller så har den inte minst problem med damm. Hela tiden fastnar dammkorn i skannern som sedan släpas över negativen. Den oönskade effekten blir fula breda ränder på bilderna.
Jag funderar dessutom på att börja plåta lite mellanformat, så en skanner som kan ta större negativ blir ju i så fall nödvändig. Tipsa gärna! :-)
Jag har aldrig frilansat men jag kan ändå tänka mig hur det kan vara att jaga för brödfödan och ta bilder som någon annan vill ha tagna. Det är skönt att vara amatör och fota det man vill utan press. Det jobbigaste nu är att jag jobbar på ett skyddsobjekt så det är ingen idé att ens ta med kameran till jobbet som jag annars gör.
Jag däremot trivs alldeles utmärkt med just detta, jag försörjer mig som fotograf och har så gjort i snart fem år nu.
Visst, det finns dåliga dagar och det finns bra dagar, men så är det med det mesta här i livet. :)
Jag har hittat hem känns det som, den största fördelen med det här jobbet är att jag aldrig är knuten till en och samma plats utan är ute och ser saker och sitter på en redaktion emellanåt.
Ibland blir det lite tid på redaktion och desto mer ute på fältet och det är dessa dagar man ibland kan sakna ett arbete där man jobbar mellan fasta tider så att man vet att man kan hinna hem innan två-åringen somnar för kvällen.
Med detta vill är det inte på något vis spikat att jag alltid kommer att jobba så här, man får se vad framtiden har att erbjuda. Just nu känns det väldigt bra och jag hoppas det kommer fortsätta vara så framöver.
Tack för din kommentar!
Jag känner så klart igen mig i vissa saker som att man fotar rätt lite när man inte jobbar osv.
Men jag gillar upplägget som det ser ut nu. Om fem år har jag ingen aning om vad som händer. :)
Bild två är en favorit ska tilläggas.
Om man drivs mycket av att utveckla sin egen bildstil så kan det vara frustrerande att behöva backa och har en mer kommersiell stil i uppdragsbilderna. Det är därför de bästa fotograferna inte har det fetast.
Jag vet sedan tidigare att jag klarar mig som frilansfotograf, men just nu är det roligast att mixa att skriva om foto, göra uppdrag och driva mina egna projekt. När jag fotade på heltid orkade jag inte riktigt att ta mina egna bilder.
/M
PS. Härliga och intressanta bilder. Kommer att bli en bra bok. Med lite smart marknadsföring blir det en hit.
Smart marknadsföring var ordet. Låter som ett bra ämne för ett blogginlägg framöver! :-)
/Torbjörn
Angående skanner så får jag helt enkelt spana in en sådan där Epson.
Rollieflex...hmmm...en sådan funderar jag på att köpa! :-)
Men jag håller med. Det är skönt att vara "fri" i sitt fotograferande och att drivas av en inre lust. Men emellanåt är det bra att gå på träningsläger genom att fota på uppdrag. Det blir lätt lite slentrian i vardagsplåtandet.