Det avgörande ögonblicket kom jag på själv
När jag i tonåren på allvar började intressera mig för foto gjorde jag en intressant upptäckt. Jag kom på att om jag ställde mig på ett bra ställe där det fanns en användbar komposition så behövde jag bara vänta på att något skulle hända framför kameran. Sedan räckte det med att trycka av vid rätt tillfälle för att få en schyst bild.
Något år senare läste jag om Henri Cartier-Bresson i en fototidning och insåg att han långt innan mig hade uppfunnit ”det avgörande ögonblicket”. Det vill säga det flyktiga tillfälle då bildens byggstenar finns på exakt rätt plats för att skapa något intressant.
Vart vill jag nu komma med denna lilla berättelse? Jo, jag tror nämligen att många av dessa metoder och begrepp som olika fotografer har tagit "patent" på egentligen inte har uppstått i hjärnan på något enskilt geni. Det mesta är helt enkelt ganska självklara saker som vi alla kan upptäcka om vi börjar använda en kamera.
Personligen är jag ganska intresserad av sådant här eftersom jag till vardags jobbar med kommunikation och varumärkesbyggnad. Det som slår mig är nämligen hur duktiga och framgångsrika fotografer inte bara är skickliga på att ta bilder utan också ganska ofta på att formulera sina tankar och bygga sina varumärken. Även om det såklart finns undantag.
Samtidigt finns det inte sällan en önskan hos omgivningen att kända fotografer ska sitta inne med värdefulla sanningar om fotografins ädla konst. Något som ibland kan resultera i ett visst motstånd hos fotografer när de blir intervjuade. Som exempelvis Eliott Erwitt som i flera intervjuer har sagt följande:
”Photography is not brain surgery. It’s not that complicated. It’s easier now than it was before, but before it wasn’t that hard.”
Ja, så är det faktiskt. För övrigt har bilderna i den här bloggposten inget med texten att göra. De är tagna under min Italienresa nyligen.
Slutligen en fråga till er som soppar film: Hur gör ni för att slippa torkfläckar? Och hur gör ni för att få bort befintliga? Själv kör jag med Agfa Agepon på slutet, men ibland får jag ändå torkfläckar.
Befintliga fläckar tar jag ibland försiktigt bort med tops, först en blöt, och sedan en torr för att suga upp droppen. Lätt på handen! Topsens egenvikt räcker.
Även jag står ibland och väntar på ögonblicket. Ibland förgäves...
Jag soppar inte film längre men har börjat skanna gamla remsor och har i stället en fråga till dig: I bilderna ovan ser jag inte alls samma grova struktur (korn?) som i mina bilder. Jag har inte kört genom mer än ett dussin ännu så jag har nollkoll på hur det borde bli. Kanske vi har olika film, jag verkar har använt Tri-X 400 genomgående. Frågan är alltså: Blir dina bilder alltid så här, eller får du även lite mer "grova" resultat? Skannar jag fel?
Ha det gott! /Thomas
Sedan kan ju även skannern påverka.
Torkar filmen i badrummet där jag vid torkning lägger en tunn kartongbit över frånluftsdonet, detta för att förhindra luftomväxling i rummet, och på det sättet förhindra att dammpartiklar far runt i rummet.
//Rolf
/Torbjörn
Så akta dej, dom som gått på det hela, dom kan bli sura,
och sätta dej på en tjärad stång och nå'n häller se'n fjädrar på dig.. :)
/B
Ps. Kört med Yes i sista sköjvattnet sedan.... i alla fall sedan 1929! ;)
Yes får det bli! :-)
Skön sistabild, förresten.