Förstår någon vad vi fotonördar håller på med?

Alla som på allvar fördjupar sig i ett ämne hamnar förr eller senare vid en punkt där de blir mer eller mindre obegripliga för omgivningen. Det upptäckte jag ganska snabbt när jag började fotografera i tonåren. Ju mer jag utvecklades, ju mindre förstod "vanliga människor" vad jag höll på med.

Detta faktum har återgen gjort sig påmint de senaste dagarna när jag i olika sammanhang har visat upp mina bilder. Det började med att jag visade min bok från Paris för mina stackars arma föräldrar. De såg ut som två fågelholkar. I deras ögon var det förmodligen en ganska dålig bok.

Samma reaktioner har jag fått från några vänner när det gäller mina gatufotobilder. De förstår helt enkelt inte vad jag vill säga med bilderna som enligt dom bara är människor på stan som gör helt vanliga saker. Det är väl inget att fotografera, tycker vännerna.

Fenomenet är förvisso högst normalt och inget konstigt i sig. Ju mer du lär dig om en specifik sak och ju duktigare du blir, desto mer uppskattar du värden som andra inte förstår. Fråga vilken vinkännare eller konstvetare som helst om den saken.

Men, det är ändå en tankeställare på något sätt. Hur obegriplig och insnöad kan man bli innan man börjar förlora på det? Och är det ens möjligt att undvika den här processen? Eller är det en ostoppbar utveckling hos en själv som inte går att vända? Och vill man förresten att den ska vända?

Jag har inga svar. Så här kommer istället en bunt bilder av det lite mer abstrakta slaget. Den typen av bilder som mina föräldrar över huvud taget inte ser något värde i. 

2011-07-15 19:06   Lars Parbring

Din text är så på pricken! Jag har känt samma sak när man visar gatufotobilder för äldre släktingar t.ex.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-15 19:44

Jag har i praktiken slutat visa mina bilder för familj, släkt och vänner. Det är ingen mening! :-)

Tack för din kommentar! :-)

2011-07-15 19:19   Jan Jältorp

Jag skrattar lite igenkännande. Själv har jag snöat in på väggar, har nu en samling på flera hundra väggar och de flesta tagna i Eskilstuna där jag bor. Ibland funderar jag på om det bara är jag som får ut något av bilderna eller gillar dem. Folk som ser mig stå och glo in i väggar en god stund innan jag höjer kameran funderar nog en del hur man är funtad. Ibland hör man tonåringar som fnissar bakom mig. Jag tycker inte det är nödvändigt att någon eventuellt behöver förstå vad jag håller på med, gör ju knappt det själv ;-) Jag tror att det är viktigt att man inte lägger för stor vikt på att behaga andra med sina bilder, att ägna sig åt den typen av bilder man själv gillar är nog bästa sättet att utvecklas.

Andra bilden gillar jag väldigt mycket.
/Janne

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-15 19:49

Det ligger mycket i det du skriver Jan. Man ska nog inte bry sig för mycket utan göra det man gillar. Då utvecklas man bäst.

Väggar brukar för övrigt jag också fota en del. Jag känner igen känslan du beskriver när folk går förbi och undrar om man har en skruv lös, eller något! ;-)

Tackar för kommentaren! :-)

2011-07-15 19:36   mattimer

Jag hade velat se de fyra sista bilderna i en lite annan ordning, dvs med himlen överst. Är nyfiken på den effekten.
Visst känner man igen sig i din beskrivning. Tycker det är lite kul. Kanske vad t ex kubisterna kände till en början (utan jämförelser i övrigt): Vad håller du på med?!
/Matti

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-15 19:43

Tackar för kommentaren Matti! :-)

Jag stuvade om bilderna lite. Blev det bättre? :-)

mattimer 2011-07-15 19:46

Absolut bättre, även om jag kanske var nöjd med ordningen på de två undre då den med räcket är mörkast. Förstår tanken med stångens förlängning. Vad tycker du själv? /Matti

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-15 19:48

Ja, det blev helt klart bättre. Tack för tipset! :-)

Men jag behåller ordningen på de två undre bilderna. ;-)

2011-07-15 19:40   N Thomas Meldert

Huvet på spiken Joakim =) Vi har gått över tröskeln till en ny värld där bara vi som är där förstår varandra. Det känns härligt på nåt vis att inte längre simma i huvudfåran =)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-15 19:46

Är det så Thomas? Har vi valt det röda pillret? ;-)

N Thomas Meldert 2011-07-15 20:01

Jag hann inte se färgen på pillret =)

2011-07-15 23:21   Pistol-Pete

Bra skrivet och mycket tänkvärt! Död åt populärmusiken!

Mvh/Peter

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-15 23:28

Tack Peter! :-)

2011-07-16 00:38   Kurt Nord

Haha - nej det är nog ingen som riktigt förstår vad vi håller på med och det är kanske är lite för mycket begärt då vi oftast inte ens själva vet det ;)

Det svåra är väl att få betraktarna att över huvud taget ta sig tid att ens försöka förstå vad det handlar om. Det är väl först när någon auktoritet säger att bilden är värd en titta på som man kan få "vanliga människor" att ta sig en lite längre titt. Detta kan ju ske genom att bilden placerar sig i en fototävling, publiceras i bok/tidning eller är med på en utställning. Det är väl också därför som det finns ett visst värde i att bli "känd" då det också ökar chansen för att någon väljer att lägga tid på bilderna.