Berättandet – grunden till god fotografi
För ett tag sedan satt jag och funderade på vad det är som gör att vissa fotografer återkommande presterar riktigt bra bilder. Bilder som stannar kvar i minnet som exempel på god fotografi.
Hur jag än vände och vred på saken kom jag fram till samma svar. Nämligen att dessa fotografer har något att berätta. De har helt enkelt tänkt igenom vad de vill förmedla till mig som betraktare.
Egentligen är det helt logiskt. För fotografi är ju en slags kommunikation - ett visuellt språk. Och såhär funkar all kommunikation. Men tyvärr är det väl så att vi fotografer allt för ofta ger oss ut med våra kameror utan att ha något att säga.
Det är då vi hamnar i träsket med upprepningar och klichéer som inte leder oss framåt i vår fotografiska utveckling. Frustrationen ökar och till slut står vi mest och fotograferar våra gamla kameror eller oss själva i spegeln. Och hur kul är det?
Men det är lätt hänt när suget efter att fotografera driver på. Det är ju som ett behov som måste tillfredställas. I dessa situationer tror vi också ibland att nya prylar ska hjälpa oss att få till de där bilderna som vi jagar. Eller införskaffandet av ännu en analog kamera.
Visst kan det hjälpa temporärt och skapa en kick. Det har jag själv erfarenhet av. Men i sanningens namn borde vi snarare fundera på vad det är vi vill berätta för vår omvärld. Det är nog först då vi kommer någonstans på riktigt. Så enkelt, men ändå så förbaskat svårt.
Det här är ju faktiskt något som det pratas om lite då och då. Inget nytt.
För mig behöver inte bra bilder alltid ha ett budskap.
Varför skulle de?
En bild kan väl lika väl vara en bild som vill göra någon glad genom dess färg och form utan budskap om liv och död.
Jag ger mig inte ut med kameran för att jag vill säga något utan för att njuta av just fotograferandet. Och jag har full respekt för dem som vill ha ett budskap i sina bilder men jag tycker inte man ska säga att om de saknar budksap är det upprepningar eller klicheér.
Sista bilden är kul. Snygg i svartvitt.
Ha det gott
/Lena
Visst kan det finnas bra bilder som inte har ett genomtänkt budskap och som inte har uppstått ur ett medvetet berättande. Ibland räcker det med tilltalande färger och former eller att fotografen lyckats fånga ett spektakulärt ögonblick.
Men sedan håller jag inte med dig mer. En bild som gör dig glad har ju ett budskap. Det vill säga att göra dig glad! Eller hur? ;-) Dessutom är jag ute efter en mer medveten fotografi. Bilder som verkligen sticker ut. Och jag är övertygad om att duktiga fotografer inte bara ger sig ut och plåtar på måfå.
Så jag håller fast vid det jag skriver i mitt inlägg!
Tack för din kommentar förresten. Kul att du gillade bilden på ”Dali”! ;-)
Budskapet att göra någon glad är kanske inte ett budskap ändå...
Du menar nog budskap som något djupare.
Äsch, jag ger upp. Dålig på att förklara...
Det känns som att vi har olika definition av ordet budskap.
Det behöver inte vara så högtidligt. Ta vanliga semesterbilder. Målgrupp: Du själv, familjen, kanske några vänner och kollegor. Syfte: Minnen och lite hjälp när man återberättar.
Men har man inget att berätta eller är oklar över vem det är man vill kommunicera med ... Så blir det ofta platt och intetsägande. Det gäller bilder, texter, reklam, filmer, musik. Mediet spelar ingen roll.
Som du säger, man bör tänka igenom och leta fram saker man vill berätta ("Vi vandrade Kungsleden", "Min farfar börjar bli gammal" eller "Det var kallt vintern 2010/2011") men jag tycker nog också man bör fundera lite på vem det är som man (helst) vill berätta för.
Det är lätt att just ordet "budskap" tolkas som att det måste finnas en djupare innebörd. Ja, nästan ett meddelande som fotografen vill föra fram.
Men det var inte riktigt vad jag menade när jag skrev texten. Det jag syftar på är att man behöver veta vad man som fotograf vill förmedla. Alltså ha något att berätta.
Det var lite slarvigt av mig att använda det ordet i texten. Jag tar bort det så inte fler fastnar på detta lilla ord som är så laddat i fotosammanhang! :-)
I ditt inlägg är orden budskap/berättelse nära varandra och då menar jag att en vacker bild även om den är tänkt att skänka glädje kanske kan ses som ett budskap...men om budskap och berättelse skall gå hand i hand så har inte blomman någon berättelse...
För din rubrik heter ju "Berättandet – grunden till god fotografi"
Hoppas du förstår vad jag menar =)
Godkväll =)
/Lena
Lite kul att diskutera ibland =)
Tycker inte du ska ändra något.
Och jag menar inget illa =)
Vi menade olika saker.
Jag hävdade att det absolut mest tydliga uttrycksmediet är en skriven text. Men då tykte konstnären att så är det inte. Han hävdade att med bild kan man mycket mer exakt uttrycka det man vill ha sagt. Ja ja, vi kom inte vidare i den diskussionen.
Men nu håller jag på att göra en hemsida åt konstnären där han ska ha 10 bildkollektioner. Jag tycker hans målningar är betydligt bättre (ja, till och med bra) än det mesta gjort av så kallade konstnärer. Men något budskap får jag inte fram ur konstnärens konst. Och inte ens konstnären själv vågar nu lita på att bilder räcker för att förmedla budskapet. Konstnären vill ha rubriker till de 10 kollektionerna för att betraktaren ska koppla. Dessutom vill han ha små snuttar ur en filmad intervju där han förklarar sina konstverk. Därmed framgår det helt klart att inte ens konstnären, i praktiken, litar på att bildernas budskap går fram till betraktarna.
När jag funderar över min egen fotografi så bodde jag tidigare i Stockholm och plåtade stadslandskapet. Med dessa bilder hade jag ett budskap. Men jag tror det är få som tolkar mina stadsbilder så som jag avsett. Det innebär att mitt budskap inte går fram. Bilderna kommunicerar helt enkelt inte.
Nu när jag bor på Gotland fotograferar jag mest den underbart vackra naturen. Även dessa bilder har ett mycket medvetet budskap. Jag vill uppmärksamma människor på hur vacker det gotländska natur- och kulturlandskapet är, för att få dem att vilja bevara det och skydda det mot exploatering. Detta tror jag faktiskt lyckas. Att ta vackra bilder på vacker natur med syfte att visa vacker natur går hem. Betraktarna tar till sig det enkla budskapet.
Så det är lite ironiskt att när jag lägger ambitionsnivån så lågt att jag helt enkelt väljer att fotografera något vackert, för att visa något vacker, så funkar det. Dessa bilder behöver inga bildtexter eller skrivna förklaringar. Vill jag däremot uttrycka något mer komplicerat väljer jag det skrivna ordet.
Nu är jag väldigt nyfiken på vad budskapet är i de tre ""konstnärliga"" bilder du visar. :-)
Om du läser diskussionen ovan så har Lena, Eva och jag diskuterat det där med budskap innan. Och det var lite olyckligt att blanda in just det begreppet eftersom det finns så många olika tolkningar och förhållningssätt kring vad ett budskap innebär i fotosammanhang.
Det jag främst är ute efter i mitt inlägg är berättandet. Att i förväg fundera på vad jag som fotograf vill förmedla med mina bilder. Precis som jag skrev i texten och som Martin Agfors så tydligt beskriver i sin kommentar så är detta grunden till god kommunikation. Och fotografi är ju kommunikation.
När det gäller mina ”konstnärliga” bilder ovan så är de inte tagna med några konstnärliga ambitioner. Däremot har de faktiskt uppstått ur ett berättande. Men den förklaringen blir för lång för att lägga ut här i ett bloggsvar. :-)
Visst kan man säga att det är så. Men om man visar två bilder med samma motiv men där den ena bilden är välkomponerad, med ett för ändamålet bra ljus och med för ändamålet bra fäger så är det den tekniskt fina bilden som vinner uppmärksamheten. När jag själv tittar på bilder så tänker jag på hur jag själv skulle välja att visa det aktuella motivet.
Dessutom är det så att en bra komposition håller kvar betraktarens blick betydligt längre än en icke genomtänkt komposition.
Sammanfattningsvis så är det så att en bra bild ska innehålla ett intressant/tilltalande motiv samt vara välkomponerad med ändåmålsenligt ljus och dito färger.
Många fotojournalister som jobba på våra finare tidningar skulle nog bli rätt deprimerade om de hade läst dessa studier (vilket någon iof kanske har gjort). För speciellt människor som läser dagstidningar bryr sig i praktiken inte alls om det estetiska i en bild. Det överlägset viktigaste är att bilden visar vad texten beskriver.
Trist för oss fotografer! ;-)
Ibland svarade jag: När du lyssnar på ett gitarrsolo, vad liknar det?
Jag vet att man kan förhålla sig till foto på samma sätt. Att det är betraktarens känsla och fantasi man vill åt.
Ted
Mitt engagemang i frågan om bildens budskap kommer sig av att man får höra så mycket idiotisk skitsnack. Jag gillar uppriktighet som att säga att man inte har andra ambitioner än att "apilera till betrakatarens känslor och fantasi". Med en så generell och relativt ambitionslös beskrivning så håller man sig till sanningen och inom det rimligas gränser.
Vad gäller konst så skrev Umberto Eco i en essay att människor som går och ser på konstutställningar gör det i allmänhet för att de vill tillhöra kategorin konstintresserade, inte för att de hade något meningsfullt utbyte av konsten...
Jag tittar på dina tre nedersta bilder och funderar över vad du tänkt när du tagit dem. Egentligen spelar det ingen roll -för mig åtminstone- om jag uppfattat rätt, det är rätt så läckra bilder och det räcker för mig. Men jag tänker högt ett tag så får du höra:
Jag tycker att mannen vid tigern påminner lite om ett rovdjur i ansiktet. Att han klöser med handen i luften förstärker ju kopplingen och jag undrar om du arrangerat bilden för att visa hans personlighet. En fotografisk allitteration helt enkelt.
Är det samme man som vill vara levande reklam i nästa bild månntro? Här tror jag i alla fall att du helt enkelt säger "titta, så här kan man göra".
Sista bilden är ju helt galen, inspirerad av Dali kan jag läsa men vad är det du säger med den...kanske det är motsvarigheten till en sån där lustighet man drar till med vid fikaautomaten på jobbet nån gång när man är på gott humör. Eller är det chilifrukten som är huvudpersonen? I så fall blir det ju en helt annan berättelse i bilden.
Ja, bildspråket är brett och luddigt. Jag håller inte alls med Magnus Berg:s konstnärsvän som påstår att bilder är mer exakta än text. Inte ens NASA:s vetenskapliga bilder är exakta om man inte är astronom och kan förstå allt data som finns i dem. Men det är ju det som gör det så roligt att fotografera, utmaningen att nå fram med sin berättelse eller spänningen över hur ens bilder ska tolkas. Lika häftigt oavsett vad man väljer att glädjas över.
Ha det gott! /Thomas
Jag blir nästan sugen på att skriva ett blogginlägg om de berättelser som döljer sig bakom bilderna. Men jag nöjer mig med att mycket kortfattat säga så här:
Bild 1: Handlar om en resa till Gotland med mina syskon och mina föräldrar. Jag ville skildra vår första resa tillsammans med barn och allt. Dvs hur den upplevdes, vad vi gjorde, osv.
Bild 2: Tagen under invigningen av en ny nattklubb. Det var fest och ståhej och folk var glada och lite luriga. Jag ville visa glädjen, festligheterna och försöka fånga stämningen bland folk.
Bild 3: Utgår från vintertröttheten. Hur vintern, kylan och mörkret så här års liksom inte vill ta slut och hur man längtar efter ljus och värme i sin trista vardag.
Bild 4: En bild som jag ville förmedla humor med.
:-)
Jag upplever kanske att påståendet att berättelse är grunden till god fotografi, mer handlar om sitt eget förhållningsätt till (sitt eget) fotografi än en "sanning". Även om jag mer eller mindre delar åsikten. Och tycker också att den förtjänar respekt.
Jag hoppas jag med dessa ord har ytterligare förvirrat frågeställningen, och för er läsare kan jag rekommenera "Zen och konsten att sköta en motorcyckel", vars tankar och funderingar i boken ligger nära frågeställningen om vad som är bra fotografi.
Skämt åsido. Att få ner alla tankar och åsikter kring detta i ett kort blogginlägg är egentligen omöjligt. Det skulle utan problem kunna bli en längre artikel i en tidning, eller ett helt kapitel i en bok.
Jag förstår vad du är ute efter men jag syftade nog mer på att faktiskt fundera på vad man vill berätta innan man börjar fotografera. Det är ju ungefär som att fundera på vad man vill säga innan man öppnar munnen! ;-)
Sedan om det är bra eller inte är ju mycket upp till betraktaren/lyssnaren. Men jag är övertygad om att en medvetenhet kring vad man som fotograf vill förmedla gör bilderna bättre. Det ger dig riktning och fokus.
Detta betyder inte att varje bild måste vara laddad med ett starkt budskap. Utan det handlar om det övergripande förhållningssättet. Jag ska nog skriva ett blogginlägg till om saken och försöka utveckla mig lite! :-)
Den som går ut för att ta en vacker bild på naturen, kommer med all sannolikhet hem med en bild som vi sett förut; solljuset genom lövverket i gryningen, älgen i solnedgången, osv.
Den som går ut för att berätta något specifikt med hjälp av bilden, har mycket större möjligheter att komma hem med något som vi inte sett förut.
För all konst gäller att vara specifik och konkret - den som inte vet vad han/hon vill säga, får heller ingenting sagt. Eller som skulptören Giacometti en gång sa: "Det gäller att kunna se ett landskap utan att tänka på Cezanne". Alltså - se med egna ögon - inte se vad någon annan redan har sett.
Berätta och budskap är två helt olika saker. Berätta kan man göra i bild, ordlöst och sinnligt. Budskap är en illustration av ett språkligt budskap, som Save the Planet tillsammans med en isbjörn på ett smältande isflak.
En bilds syfte har i alla tider varit att påverka. Allt från grottmålningar av jaktlycka, beställda hjälteporträtt av faraoner, kejsare och kungar, ensidiga krigsskildringar och politisk propaganda, till vår tids retuscherade reklamfoton.
Min filosofi när det gäller dagens bildskapande är enkel. Det är alldeles för mycket onödig teknikfixering i IT-världen! Min gamla faster Elsa ägde en enkel lådkamera med två inställningar - sol och mulet - men hon tog fantastiska semesterbilder som håller än idag, som ovärderliga tidsdokument.
Digitalkameror och datorer är endast ofullständiga verktyg i skapandeprocessen. Det är kreatörens förmåga att beskriva verkligheten, så att betraktaren får en god upplevelse (eller avsedd påverkan), som bestämmer bildkvalitén. Ingen behöver veta vem som tillverkat duken, eller storleken på penslarna för att uppleva ett konstverk av Rembrandt eller Picasso.
Digital fotokonst är att utveckla den egna hantverkskunskapen och att välja rätt verktyg, bland alla teknikfyllda alternativ, för att förverkliga sina ambitioner att berätta.
Denna skröna, som mycket väl kan vara sann, visar på svårigheten att inse vad som egentligen är bildkvalité. När det stora multinationella fotoföretaget skulle lansera den första ”titta och tryck” - kameran gjorde man en världsomfattande annonskampanj. Budskapet var enkelt. Med en spännande bild som alla själv skulle kunna knäppa med den nya lättanvända kameran och
en övertygande text, lovade man att nu kunde alla enkelt bli en bättre fotograf, utan att behöva tänka på tekniken.
Till att börja med gick allt som planerat. Men när julen närmade sig sjönk försäljningen. Fotot i den viktiga julannonsen visade en rånare maskerad till jultomte, som kom utrusande ur en bank med säcken fylld av sedlar. Alla som råkat vara på plats med den nya enkla kameran kunde ha tagit bilden själv…
Den väntade julruschen efter årets julklapp uteblev! Var låg felet? På företagets huvudkontor satt alla i långa krismöten. Hemmablinda VD-ar, AD-ar, PR-konsulter, tekniker, välutbildade och välbetalda specialister av alla slag grubblade och funderade utan att se den enkla förklaringen till försäljningsraset.
Precis som i sagan om Kejsarens nya kläder blev det till slut ett barn som öppnade allas ögon. Barnet till en av de anställda, som råkade besöka företaget, konstaterade genast; Tomten är ju suddig!
Proffset som tog bilden till julannonsen hade helt missförstått sitt uppdrag och lagt på en rejäl rörelseoskärpa på tomten, för att öka dramatiken i bilden! Tomten flög ut genom bankentrén, med sedlarna fladdrande ur den överfulla säcken. Där satt den! Ett mästerskott! Alla var nöjda, årets fotograf hyllades! Här skulle säljas kameror!
Men konsumenterna gjorde naturligtvis sin egen bildtolkning! Ingen vill köpa en kamera som tar suddiga kort när det väl gäller! Bildens mening framkallas i den mänskliga hjärnan – inte i en dator!
Leif Ljungdahl