Dokumentärfoto – att vara mitt i händelsernas centrum

När jag dokumenterar människor vill jag vara mitt i händelsernas centrum och fånga de snabbt flyende ögonblicken av tid och väva ihop dem till en tidlös historia. Men jag är samtidigt noga med att dokumentera människorna som jag möter på ett respektfullt sätt och på deras villkor.

På mina resor runt om i världen möter jag ofta människor som tillhör olika minoritetsgrupper, några av dem är utsatta andra inte. En del av dem är av olika förklarliga orsaker misstänksamma mot främlingar. Den livsgåvan som jag är mest tacksam för och har mest nytta av i mitt arbete som dokumentär- och reportagefotograf är förmågan att kunna få kontakt med nya människor och komma dem inpå livet. Utan den gåvan skulle det vara svårt, ja rent ut sagt omöjligt för mig att arbeta på det sätt som jag gör.

En kollega undrade hur jag burit mig åt för att få sådan närhet i mina bilder från några rumänska byar som jag besökte för sju år sedan. Han hade varit i en av byarna och fått lämna den i all hast då folk skrek åt och hotade honom med stryk. Andra fotografer som också besökt samma by vittnade också om en hotfull stämning mot dem. Medan jag fick ett mycket bra bemötande och fick med mig många riktigt bra bilder.

En orsak till detta kan vara att när jag fotograferar försöker jag inte gömma mig bakom kameran utan söker aktiv kontakt. Jag är tydlig med vad jag gör, och för min del är det viktigt att visa respekt mot dem jag möter, särskilt som många av dem lever i utsatthet, och precis som Bamse måste man vara snäll om man är stark. Att montera på ett teleobjektiv och smyga till sig bilder skapar misstänksamhet, särskilt i länder som har plågats av statlig kontroll och säkerhetspolis i generationer.



Bilderna i inlägget tog jag i ett indiskt samhälle i den nordöstra delen av landet som jag har besökt ett antal gånger sedan 2017. I Indien är det lätt att få kontakt med människor, de är nyfikna och öppna på ett sätt som jag inte mött i andra länder. Jag räknar med att göra fler besök så snart som coronapandemin har lugnat ned sig och det blir tillåtet att resa igen. Som jag skrivit tidigare kommer det med största sannolikhet att resultera i både en utställning och en bok. Men först måste jag samla på mig lite fler bilder.

Text och foto: Mikael Good

2021-04-16 15:46   Göran Olofsson

Bra bilder och berättelse med närhet.
Att få kontakt med folket beror säkert på ens eget sätt att agera och attityd.
Hälsningar
Göran

Besvara

Svar från Chasid 2021-04-18 20:56

Tack för din kommentar Göran! Visst är det så, sår man leenden får man oftast skörda glädje! :)
/Mikael

Svara

2021-04-16 15:49   ronny vervaart

fortsätt med det du gör! du gör det så bra <3 kanske en bok ?

Besvara

Svar från Chasid 2021-04-18 20:57

Tack för din kommentar Ronny! Först ska jag dit en vända eller två, sedan kanske det blir en bok. Men jag kommer att ge ut en eller kanske två andra böcker innan dess! :)
/Mikael

Svara

2021-04-16 18:58   bassa

Hej Mikael, Att plåta utsatta människor är en balansgång. Jag är säker på att dom känner att du har ett gott syfte med dina bilder.Som alltid är riktigt nära och bra.
/ Bengt H.

Besvara

Svar från Chasid 2021-04-18 21:06

Tack för din kommentar Bengt! Visst är det en svår balansgång, nu tillhör inte människorna på bilderna någon direkt utsatt grupp, men oavsett vilket är det alltid viktigt för mig att fotografera människorna som jag möter på deras villkor, och i det här fallet hade de inga problem med att jag dokumenterade deras vardag.
/Mikael

Svara