Dokumentärfotografi – Ett fönster till verkligheten

I en tid där snabba och ytliga intryck dominerar, framstår dokumentärfotografin som ett oföränderligt verktyg för att skildra verkligheten. Den är inte bara en konstform, utan ett socialt och etiskt åtagande. Genom kamerans lins får vi insyn i dolda världar, fyllda av berättelser som lämnar outplånliga intryck och tvingar oss att omvärdera vår syn på omvärlden.

Dokumentärfotografin strävar efter att inte bara fånga det vackra, utan framför allt det sanna. Den avslöjar och utforskar det mänskliga tillståndet i alla dess nyanser. Det handlar om att visa världen precis som den är, med dess kontraster och komplexitet, utan försköning eller manipulation. Denna konstform påminner oss om vår kapacitet att både skapa och förstå på djupet.

Genom historien har fotografer som Robert Frank, Josef Koudelka och Sebastião Salgado förnyat vår bild av världen. I mitten av 1900-talet fångade Robert Frank med sin kamera en djupgående och komplex bild av det amerikanska samhället, särskilt i hans ikoniska verk The Americans. Franks bilder, både gripande och provocerande, utmanade den idealiserade bilden av USA och skildrade en verklighet fylld av kontraster och sociala spänningar. Hans arbete fungerade som ett rop på förändring och bidrog till en ny förståelse av det moderna livet.

Sebastião Salgado, en av vår tids mest inflytelserika fotografer, skildrar mänskligt lidande med en stil som förenar konstnärlighet med humanism. Hans verk, såsom Workers och Exodus, ger oss en oförskönad inblick i mänsklighetens stolthet och smärta, och lyfter fram röster som annars skulle förbli ohörda.

En annan central figur är Josef Koudelka, känd för sin förmåga att fånga flyktiga ögonblick med skarp intensitet. Hans bilder från invasionen av Tjeckoslovakien 1968 är en kraftfull skildring av mänskligt motstånd. Koudelkas dokumentation av romer i Östeuropa i boken Gypsies erbjuder en känslosam och komplex inblick i en förbisedd värld.

Dokumentärfotografi är inte bara en samling bilder, det är en ansvarstagande handling. Fotografen står mellan att vara en passiv observatör och en aktiv deltagare, och måste balansera teknisk skicklighet med etisk medvetenhet. Varje bild är ett val, en möjlighet att förmedla verkligheten utan att kompromissa med sanningen.

I en värld där vi snabbt glömmer, ger dokumentärfotografin oss ett tillfälle att stanna upp och reflektera. Varje bild bär på en berättelse, och genom dessa får vi inte bara inblick i andras liv, utan även en möjlighet att omvärdera vår egen plats i världen.

Med rötterna djupt förankrade i social rättvisa och medmänsklighet, påminner dokumentärfotografin oss om att även de mest förbisedda berättelserna förtjänar att bli hörda. Den lär oss att världen, i all sin komplexitet och skönhet, kan förändras genom bilder som tas med respekt och integritet.

Bilden på Tina tog jag i ett läger för rumänska romer i Huskvarna, 2014. Nu står den här, ensam och lösryckt ur sitt sammanhang, men den var en gång del av en utställning och en musikvideo, den har även publicerats i magasinet Dazed. Då, liksom nu, bar den på en berättelse, en skärva av något större, en verklighet jag försökte fånga i ett ögonblicks stillhet.

Text och foto: Mikael Good

Leave Planet Boring

Under helgen arrangerades DreamHack Winter som är en av världens största datafestivaler på Elmia i Jönköping. Arrangörerna räknade med att upp till 45 000 besökare från hela världen kom till festivalen.



Tusentals LAN-are hade kopplat upp sig och laddat upp med tiotusentals liter energidryck för att kunna spela oavbrutet utan sömn under festivalen. Deltagarna bjöds på E-sport i världsklass, cosplay, musik, tävlingar, meet and great, expo, med mera, med mera. E-sportarna som tävlar i olika kategorier tävlade om en prispott på sammanlagt 8 miljoner kronor, och tävlingarna sändes live över hela världen.




Dreamhack har blivit ett av de främsta forumen för cosplayers i Sverige, och där samlas de för att visa upp sina kostymer, och för att tävla i olika klasser, prispengarna är betydligt mer modesta än i E-sport, vinnaren i den högsta cosplay kategorin fick en en check på 10000 kronor.




Även om jag normalt inte rör mig i gamingkulturen bestämde jag mig för att dokumentera mässan av ren och skär nyfikenhet. Tanken är att jag ska presentera bilderna på något sätt i framtiden. Men redan nu delar jag med mig av ett litet urval. Att jag valde att jobba i färg beror på att Dreamhack är en färgsparkande festival som inte gör sig så bra i svartvitt.

Text och foto: Mikael Good

Fotograf fastnade på Googles Street View kamera

Den 14 oktober åkte Googles kamerabil runt i Huskvarna och tog nya Street View bilder för Google Maps, med tanke på att det inte gjorts sedan 2009 var det på tiden. När jag såg bilen passade jag på att ta ett par bilder på den. Nu när Huskvarna har uppdaterats med nya bilder på Google Maps visade det sig att även jag fastnade på en av bilderna! Men det är inte lätt att hitta mig och man behöver ha exakta koordinater för att hitta rätt, du hittar bilden där jag finns med här.

Text och foto: Mikael Good

I väntan på Godox

Innan kamerornas mörkeregenskaper började gå åt rätt håll, var jag oftast beroende av blixt för att få med mig bilden. Tyvärr missade jag en hel del bilder i väntan på att blixten skulle laddas upp.

Idag behöver jag inte använda blixt. Min väntan på Godox och andra blixtar är över och det är riktigt skönt att kunna koncentrera sig helt och fullt på bilden utan att behöva distraheras av en liten envis lampa som ska lysa grönt innan jag kan ta bilden. Jag har full förståelse att det finns fotografer som behöver använda blixtar eller annan ljussättning i sitt arbete, men för mig som reportage- och dokumentärfotograf är det befriande att slippa ett irritationsmoment.

Bilderna i inlägget har jag tagit på reportageresor i Lettland och Ryssland, på den tiden var jag fortfarande tvungen att använda blixt, och det gällde att trycka av i precis rätt ögonblick för att inte missa bilden.



Text och foto: Mikael Good

Sharpness is a bourgeois concept

Påståendet i rubriken kommer från dem legendariske fotografen Henri Cartier-Bresson. Han avfärdade skärpan som den viktigaste egenskapen hos ett bra fotografi, och ansåg att den var ett borgerligt begrepp. Enligt honom var det andra kvaliteter som gjorde en bra bild.



Jag är benägen att hålla med Cartier. Efter att ha gått igenom några klassiska dokumentärfotoböcker som jag har samlat på mig genom åren slås jag över hur få av mina favoritbilder som är riktigt skarpa. Bilderna har andra kvaliteter, närhet, närvaro, komposition och respekt för de avbildade. En bra bild väcker min nyfikenhet, skärpa spelar en underordnad roll, det viktigaste är vad bilden förmedlar till mig som betraktare.



Den översta bilden är inte riktigt skarp, men trots det är det en av mina mest visade bilder. På sätt och vis fick den även vara med att förändra ett helt samhälle (den berättelsen kan vi ta vid ett senare tillfälle). Bilderna i inlägget tog jag i några avlägsna tibetanska byar i Qing Hai-provinsen i Kina i december 2004. De är alla tagna med film och några av dem är inte riktigt skarpa. Bilderna ingick i min utställning "Möten i mittens av mittens rike" som visades på IKEA-varuhuset i Jönköping i september 2009. De har även ställts ut på det digitala galleriet 591 Photography och har varit med i Life Force Magazine. Nu funderar jag på att göra en bok med bilderna från Qing Hai.

Text och foto: Mikael Good