När det slutade regna i London

Efter en månads mer eller mindre ymnigt regnande längtade Londonborna efter uppehåll. Som tur var passade ett högtryck från sydväst att svepa in över de brittiska öarna de första dagarna i april, regnet gav med sig och förbyttes först i mulet väder och sedan i sol.



Det är inte bara regnet som plågat våra brittiska grannar. El- och matpriser har rakat i höjden de senaste åren, detta tillsammans med oro i världen och nationell politisk turbulens har skapat en skakig ekonomisk situation inte bara för de mest utsatta grupperna men även för medelklassen som klarat sig ganska väl vid tidigare kriser.



De områdena som min familj och jag rörde mig i centrala London och den välmående förorten St Albans där vi bodde var inte direkt präglade av krisen. Där är det främst människor inom olika serviceyrken som har det tufft med ekonomin, men de flesta av dem bor inte där de jobbar, och det kanske inte är så konstigt med tanke på att ett relativt enkelt parhus på 80 kvm i St Albans kostar motsvarande sju miljoner kronor, har du en lön på 10-15 tusen pund per år förblir det en ouppnåelig dröm.



I rena medelklassområden och utsatta förortsområden är den ekonomiska krisen mer påtaglig. Där kämpar människorna för att få pengarna att räcka och många behöver en extra matkasse eller flera från hjälporganisationer för att kunna klara sig. Även som turist kändes de höga priserna av. Hotellpriserna är ungefär som i Sverige. Men det är minst dubbelt så dyrt att äta på restaurang, och transporterna är betydligt dyrare även med familjerabatt.



Att flyga till London har blivit mycket dyrare efter pandemin. Men det går att spara en slant på att ta tåget till London. Det är relativt billigt men det tar nästan ett dygn att åka så det gäller att ha gott om tid. Tar man tåget anländer man till St Pancras station mitt i London och därifrån är det lätt att ta sig dit man vill i London eller resten av Storbritannien.



Jag trodde att London skulle präglas av rojalistisk yra med tanke på att Kung Charles ska krönas till kung i Westminister Abbey den 6 maj. Men den rojalistiska yran lyste med sin frånvaro, och det fanns inte ett endaste litet tecken att finna på den förestående kröningen, inte ens på Buckingham Palace...



Även om jag primärt inte var i London för att fotografera utan för att umgås med familjen och titta på sevärdheter blev de ändå en hel del bilder särkilt när resten av gänget shoppade. Egentligen får man inte fotografera i tunnelbanan, men det visste jag inte om, jag tog inte några fler bilder efter att jag fått en vänlig tillsägelse av både en polis och en vakt, men å andra sidan had jeg redan tagit de bilderna som jag behövde! 







Text och foto: Mikael Good

Jag ligger inte på någon fotografisk latsida

Anledningen till att jag har "återanvänt" en del äldre bilder i de senaste artiklarna beror inte på att jag har brist på bilder. Problemet är helt enkelt att jag har haft lite för mycket att göra under vintern, våren och sommaren.

När jag räknade mellan tummen och pekfingret kom jag fram till att jag levererat uppemot 2000 bilder under den perioden, och ett par hundra (kan vara fler) av dem har publicerats på webben, i tidningar och magasin i och utanför landets gränser. Igår hade jag lite tid över för att gå igenom bilder och idag delar jag med mig några bilder från den senaste veckans bildskörd, den pågående valrörelsen präglar mitt fotograferande och bildval till artikeln. 



Det finns en del politiskt laddade bilder i artikeln, men jag vill noga påpeka att jag inte stödjer något parti. Mina åsikter lutar år vänster, i och med att jag inte är socialist eller liberal och har en del konservativa värderingar finns det tyvärr inget parti som passar mig och därför röstar jag blankt! I all vänlighet ber jag också dig som läsare att inte starta någon politisk diskussion i kommentarsfältet, det finns många andra forum som är bättre lämpade för politiska samtal.

Text och foto: Mikael Good

Yrkesfotografens kameraval

För en yrkesfotograf är kameravalet viktigt, det är bra att ha en kamera som är som en förläggning av det man ser och upplever, och som inte ställer sig i vägen i fotograferingsögonblicket. För mig är Leica M10 en sådan kamera. 

Jag föredrar att jobba med M10:an för att den är lätthanterlig, överskådlig, och inte har en massa inställningsmöjligheter som jag drunknar i. Sökaren som är föredömligt stor har bara information om exponeringskompensation och inget mer. Slutaren är tyst och diskret, och framförallt väcker inte kameran lika mycket uppmärksamhet som när jag jobbar med min japanare med teleobjektiv. Det kan hända att en och annan lite äldre fotograf hajar till och reagerar på kameran, men i det stora hela är det färre som reagerar när jag jobbar med Leican. Bilderna i inlägget har tidigare publicerats i färg i olika tidningar. Men här har jag valt att göra dem i svartvitt som i mitt tycke är fotografins sanna färg.




Text och foto: Mikael Good

DreamHack Summer 2022 är över

Under pandemin var det mesta inställt eller nedstängt så även världens största digitala event – DreamHack Summer på Elmia i Jönköping. Men tidigare i år hävdes restriktionerna och DreamHack kunde återvända med full kraft.



Tusentals lanare har dygnat framför sina datorer på LAN-partyt som pågått mellan den 18 och 21 juni. Nu vänder de hemåt med trötta steg, men många av dem har redan bokat upp sig och ser framemot DreamHack Winter som arrangeras i slutet av november.




Många lanare hade redan packat ihop och lämnat festen när jag svängde förbi festivalområdet i morse. Men det fanns några eftersläntare kvar, som vandrande till mötande bilar och bussar som skulle ta dem hem. De flesta utställarna packade ihop redan i går kväll och snart är det åter tomt på det stora mässområdet.




Text och foto: Mikael Good

It’s Only Rock ’n’ Roll (but I Like It)

I år är det 40 år sedan som jag började fotografera på lite mer allvar, och redan från början fastnade jag för rockfoto. Många kända och okända band och artister har passerat framför min kamera sedan dess. Många bilder har hamnat i tidningar, magasin och en hel del av bilderna har använts av banden på skivor, webben, posters und so weiter.

Det är framförallt mitt stora musikintresse som gjort mig intresserad av rockfoto, och tack vare kameran har jag oftast kunnat stå längst fram, där man förövrigt ska stå på en konsert! När jag fotade det amerikanska metalbandet Disciple (bilderna) hade jag tillgång till hela scenen, och kunde på så vis även fotografera bakifrån scenen.

Bandet var mycket nöjda med bilderna och de har använt många av dem i sin marknadsföring, två av bilderna var även posterbilder för deras USA-turné. Från början var bilderna i färg men jag var nyfiken på hur de skulle se ut i svartvitt (som jag föredrar) och bestämde mig för att göra dem i svartvitt.




Trots att det är 40 år sedan jag började, tänker jag inte pensionera mig som rockfotograf. I sommar är jag återigen festivalfotograf på Gullbrannafestivalen, och jag ser fram emot att träffa gamla vänner och knyta nya kontakter med band.

Text och foto: Mikael Good