Bildkritik kan göra mig förvirrad

Bildkritiken som jag har fått från andra fotografer rör oftast bara tekniska aspekter, såsom skärpa, ljussättning och komposition och även en del kryptiska kommentarer om att bilden innehåller många lager. Men den typen av kritik säger mig egentligen ingenting alls utan gör mig bara förvirrad. 



Jag vill få reda på vilken känsla som betraktaren får när de ser bilden, vad betraktaren ser, upplever och känner. Den bästa bildkritiken har jag inte fått från andra fotografer utan från konstnärer och konstkritiker. De tittar främst på bilden och läser den som om den vore en öppen bok. En bild som en annan fotograf direkt lägger undan för att ljussättningen inte föll dem i smaken eller att skärpan inte satt riktigt där den skulle kan konstkritikern spendera en lång tid med att analysera och försöka röna ut. De ser så att säga bortom tekniken och väljer att fokusera på vad bilden säger.



- Det syns att du målar. Sa en konstkritiker till mig när han granskade bilden av den lettiska månskensbonden.
När han hade tittat igenom fler av mina bilder, sa han:
- Ditt bildspråk är tydligt och direkt gripbart samtidigt som bilderna bär på ett stort känslomässigt djup. Men din äldre lite ruffigare stil tilltalade mig mer. Dina nytagna bilder är allt för tekniskt perfekta. Om du inte passar dig och söker dig tillbaka till ditt eget unika uttryck kommer du snart att utvecklas åt fel håll och bara bli en simpel kvällstidningsfotograf som bara går på ren rutin. Rutinen är kreativitetens dödsfiende och den har redan fjättrat allt för många konstnärer. Mitt råd till dig Mikael är att du skyr rutinen som pesten och omfamnar kreativiteten med ett öppet sinne.



Jag tog konstkritikerns ord på högsta allvar. Kritik som är på djupet lyssnar jag på och när jag får sådan kritik slår jag inte dövörat till. När orden hade landat i mig bestämde jag mig för att arbeta med enklare kameror och försöka återerövra lekfullheten och kreativiteten i mitt fotograferande. Det händer att andra fotografer försöker ge mig råd om vilken typ av bilder som jag ska ta och hur jag ska ta dem och vilka projekt som jag borde ge mig in i. De ger säkert råden i ren välvilja, men jag vet redan vad jag ska göra och framförallt vad jag inte ska göra.



Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

2012-02-16 15:14   maucl

Så sant du skriver...känslan... budskapet i bilden ....det unika är viktigt.//Ha det gott/Maud

Besvara

Svar från Chasid 2012-02-16 18:22

Tack för din kommentar Maud :)
När jag själv ser på bilder så söker jag mig till bilder som har något mer att berätta, de ska helst berätta en historia och kittla min fantasi.
//Mikael Good

Svara

2012-02-16 15:38   Joakim K E Johansson

En bild består ju av flera delar som tillsammans skapar helheten. Allt från teknik, komposition och innehåll till mer abstrakta saker som budskap och sådant som påverkar oss känslomässigt. På något sätt blir det ju bäst om alla dessa variabler förstärker varandra genom en slags synergieffekt. Något som brukar utmärka de allra bästa fotograferna – kan jag tycka.

Därför kan bilder ibland falla för mig om ena ”benet” saknas eller haltar. Det blir som en i grunden intressant text som faller på att den är illa skriven. För övrigt håller jag med den där kritikern som du talade med. Det var väldigt vettiga tankar.

Besvara

Svar från Chasid 2012-02-16 18:29

Tack för din kommentar Joakim :)
Jag tror att vi som fotografer har svårt för att läsa bilder och tolka dem och därför lutar vi oss gärna mot variablar som vi behärskar. För min egen del så är det avgörande ögonblicket viktigare än alla tekniska aspekter och om jag ska vara helt ärlig så bryr jag mig egentligen inte så mycket om bildkritik men ibland kan det faktiskt vara bra att någon säger till om man har gjort en kursändring som behöver korrigeras. Jag har konstkritikern att tacka för att jag till sist lyckades att ta mig ur den tekniska perfektionens osynliga men kreativitets kvävande grepp.
//Mikael Good

Svara

2012-02-16 15:57   fotomojje

Det är inte många som kan lämna en riktig bildkritik.
De flesta håller bara med.
Men de är viktigt att säga varför den bilden är bra eller mindre bra

Besvara

Svar från Chasid 2012-02-16 18:31

Tack för din kommentar Morgan :)
Det är få fotografer som kan ge riktigt bra bildkritik, men det finns en hel del konstnärer och konstkritiker som kan ge riktigt bra kritik.
//Mikael Good

Svara

2012-02-16 17:56   jacglenphoto©

Att kommentera på ett vettigt sätt som hjälper en fotograf att utvecklas är inte lätt , det är inte många som besitter den kunskapen tyvärr.
I mitt fall med dina bilder här så är det den sista bilden med damen i trappan som gör mig lite förbryllad - bor hon verkligen där? Det ser verkligen inte välunderhållet ut och trappstegen verkar vara rejält utslitna men mitt i allt detta så står hon och ser lycklig ut! Vad vet hon som inte jag vet?
Jag gillar verkligen den bilden - kanske har jag fullständigt missuppfattat bilden och hon kanske reser händer i ren frustration?
Den berör och den är bra - tekniskt sett vad du gjort har jag ingen aning om men tydligen så funkar det.
Ha en bra vecka.

Besvara

Svar från Chasid 2012-02-16 18:36

Tack för din kommentar Glenn :)
En bild ska väcka tankar och berätta en historia och det verkar som om jag har lyckats med det gällande den sista bilden :)
//Mikael Good

Svara

2012-02-16 18:07   Johan

Jag har stor förståelse för ditt sätt att resonera, bland annat eftersom jag själv resonerar i ungefär samma banor. Att ge kritik är dock inte alldeles enkelt. Att ta kritik är inte heller det alldeles enkelt, speciellt inte när den konstruktiva substansen saknas. Ibland undrar jag dock om kritik är nödvändigt över huvud taget; jag menar, i grund och botten kör man ju sitt eget race, och vad andra tycker och tänker är inte alltid särskilt intressant. Jag har utvecklats en hel del de senaste åren - naturligtvis har jag massor kvar att lära - men jag tror inte det beror på kritiken jag fått. Min utveckling hänger nog snarare samman med den inspiration jag fått av att se andras verk.

/Johan
http://www.mudride.com/blogg

Besvara

Svar från Chasid 2012-02-16 18:44

Tack för din kommentar Johan :)
Jag tycker egentligen inte att det är så svårt att ge kritik men det är få som kan ta min kritik då jag kan vara ganska så tuff i mitt resonemang. Även om jag föredrar att köra mitt eget race och vet vart jag är på väg med mitt fotograferande så kan det ändå vara bra att få en korrigering lite då och då så att jag håller mig på vägen och inte bara går från det ena diket till det andra. Att se på andras verk och jämföra det med sina egna bilder är en bra väg för att växa. Jag brukar använda mig av Koudelkametoden. Den fungerar på så vis att när jag känner mig riktigt nöjd med mina bilder och svävar iväg så brukar jag titta på Josef Koudelkas bilder för att åter komma ned på jorden :) Koudelkas förmåga att berätta i bilder kommer jag aldrig att nå upp till och för mig som dokumentärfotograf så är de så nära facit som man kan komma om det nu skulle finnas ett facit för dokumentärfotografi.
//Mikael Good

Svara

2012-02-16 21:32   aventour

Att se en bild utan känsla är för mig bara att ha sett något som någon slumpvis dokumenterat. När jag gick med i Fotosidan så förvånades jag över att i stort sett all kritik gällde teknikbrister och inte formspråket. Precis så som du beskriver det. Att se damen i trappan ger mig så mycket mer. Miljön omkring henne är väl så viktig som hennes pose och, framför allt, ansikte. Med en annan person hade kanske bilden bara passerat mina ögon utan att fasta i minnet trots att miljön skulle vara exakt identisk. Eller tvärsom eftersom helheten betyder nästan allt. Jag minns fortfarande ditt reportage om den gamla damen som kände sig som en prinsessa trots hennes fattigdom. Och det var känslan detta reportage gav mig. Jag tror inte att man ens ska försöka förklara en sådan känsla. Den är min. Är det fler som tílltalas är det utmärkt men inte nödvändigt för att jag ska vara nöjd. Tror jag att det jag vill förmedla med bättre teknik får det vara så men jag tror att det sällan är fallet. I allmänhet är det känslan som saknas. Och den kan man inte alltid utbilda sig till. Alla kan inte bli konstnärer och fotografering är för mig en konstform. En konst att tilltala andra med kamera i stället för pensel.
Tackar för att du delade med dig av din känsla - det är en diskussion som behövs. / Pelle

Besvara

Svar från Chasid 2012-02-17 12:05

Tack för din kommentar Pelle :)
Jag håller med dig det är nåstintill omöjligt att utbilda sig till att få känsla i sina bilder. Anders Petersen har ett eget personligt unikt uttryck och det finns många fotografer i det här landet som försöker kopiera honom och de faller alla platt då de inte är Anders Petersen med alla de upplevelserna som han har i bagaget. Men det är desto lättare att lära sig och ta till sig fotografiska grundpelare som komposition, ljussättning och tryggt luta sig mot dem när man brister i sitt uttryck och har svårt för att förmedla känsla i sina bilder. När jag jobbar så umgås jag fram mina bilder och texter. Alla bilderna i inlägget är en frukt av mitt umgänge med dem jag porträtterat och det är mycket lättare att ta spontana ögonblicksbilder på dem man känner.
//Mikael Good

Svara

2012-02-17 02:25   Pia-kristina

Jag håller på dig och gör det på ditt sätt, det kommer man längst på.

Besvara

Svar från Chasid 2012-02-17 11:49

Tack för din kommentar Pia-Kristina :)
Det bästa är att försöka hitta sin väg och sitt språk, men även då är det bra att få en korrigering lite då och då.
//Mikael Good

Svara

2012-02-17 04:16   EGW

Visst är den mesta bildkritiken ganska meningslös, just den som man får från andra fotografer. Samtidigt är det ofrånkomligt att många säger att det är uppmuntran från fotograferande vänner som fått dem att fortsätta. Och då är det ju egentligen inte meningslöst ändå. Men den sortens kritik som du tycker har betytt mest för dig är förstås den intressantaste och bästa. När det gäller teknisk perfektion, så fungerar den lite grand som glasyr på en kaka. Kakan blir egentligen inte godare av den, men den ser kanske mer frestande ut. Jag har upptäckt att jag inte njuter ett dugg mer av tekniskt perfekta musikinspelningar än mer medelmåttiga. Det viktiga är känslan i spelet. Och detsamma gäller bilder, det är i sig inte den tekniska kvaliteten som ger mig glädje att betrakta bilden.

Till sist vill jag kommentera bilderna i den här bloggposten, i klump. De går direkt till hjärtat, vilket så många av dina bilder gör. Jag kan inte se hur de skulle kunna göra det mer, i fall de var tekniskt annorlunda. I vår tid har det blivit så att bilder av typ socialreportage ska vara spektakulära. Inte precis tekniskt, men innehållsmässigt. Visa människor som lever i utanförskap t ex, eller verkar skadade och kapsejsade. För mig är det som om flera ganska berömda fotografer exploaterar misären, de blir ett slags voyeurer. Och inhöstar massor av beröm för det. Men deras bilder går då inte till mitt hjärta. De människor du visar må kanske ibland leva i misär, men deras blickar lyser! Det är det som gör dessa bilder.

Besvara

Svar från Chasid 2012-02-17 12:23

Tack för din kommentar Ernst :)
Det är faktiskt lite konstigt att fotografer är så dåliga på att ge konstruktiv kritik och klä sina tankar och känslor i ord. När konstnärer bedömer konst har de ett helt annat tillvägagångssätt. Du är inne på musik, själv undviker jag överproducerad musik och smetigt glättig radiopop som bara är till för att sälja. Många av mina favoritskivor är medelmåttigt mixade men de har mycket känsla och nerv.

Jag tycker att det är tragiskt att fler och fler dokumentärfotografer har blivit fattigdomsturister på jakt efter fler spektakulära bilder att mata oss med. Som flugor till en sockerbit söker de sig till konfliktzoner i sin jakt efter bilden som ska föra fram dem i rampljuset och ge dem de luckrativa avtalen som de större tidningarna lockar med. Det är egentligen inte så stor skillnad på sådana dokumentärfotografer och papparazzis och jag skulle tro att deras drivkraft är ungefär densamma...

När jag har gjort ett reportage om utsatta människor är jag alltid noga med att be om deras tillstånd för att få publicera materialet. Som fotograf har jag mycket makt när jag står bakom kameran och jag är noga med att överlämna den makten till dess rättmätiga ägare. Det händer att jag får ett nej och då respekterar jag givetvis det beslutet. Jag har många riktigt bra bilder på lager som jag inte har fått tillstånd att publicera annat än i bokform.
//Mikael Good

Svara

2012-02-18 23:51   froderberg

Jag tror att många tror att kritik ska bestå av detaljerade förslag på förändringar, men så behöver det ju inte vara. Att höra vad folk känner inför ens bilder är väldigt givande. Jag brukar oftast bara skriva vad jag känner.

Många tror att det är svårt att skriva något än det uppenbart tekniska, men att skriva vad man känner borde väl inte vara så svårt? Det behövs ju ingen objektiv bildanalys.

Men ibland kan ju något tekniskt vara relevant att kommentera ibland. Konsten är att vara lyhörd samtidigt som man inte bara anpassar sig efter andras smak.

Besvara

Svar från Chasid 2012-02-20 15:43

Tack för din kommentar Magnus :)
Det är inte så svårt att klä sina känslor i ord och jag har mött många fotografiskt okunniga personer i samband med utställningar som har gett mig mycket bra feedback på mina bilder. Som jag har skrivit tidigare så har jag bra grepp på tekniken men om jag ska ta tekniskt perfekta bilder så kommer jag att missa ögonblicken. Därför har jag medvetet valt bort att släpa med mig en massa extra utrustning när jag jobbar och istället valt att ha en så minimal kamerautrustning som möjligt så att inte kameran skymmer motiven.
//Mikael Good

Svara

2012-02-19 11:47   Patrik Lindgren

Som alltid kan man se saker på olika sätt. I grund och botten så håller jag med om vad du säger, men jag tror att många som inte kan ge kritik inte kan det just för att de kanske inte riktigt vet var de ska börja.
Det är inte lätt, det tycker inte jag heller även fast det var något jag var tvungen att lära och ta till mig under min skoltid.
Så hur ska man egentligen lära sig att ge kritik, helst konstruktiv sådan så klart. Ska man läsa en bok, gå en kurs, eller kolla på youtube osv. osv. där man behandlar ämnet?
Det är definitivt inget man lär sig över en natt, man lär sig inte att se på bilder över en natt heller.
Det är ett livslångt lärande tycker jag, klyschigt kanske men det är min åsikt.

Här på fotosidan finns det väldigt många som precis har börjat med fotografi och håller på lär sig för fullt och man har fullt upp med att lära sig ta den sortens bilder man gillar. Av de kanske man inte kan förvänta sig att få en speciellt uttömmande kritik, om jag tar mig själv som exempel så var jag väldigt sparsam med kritik när jag blev medlem här. Mest för att jag faktiskt inte visste var jag skulle börja.

Numer tycker jag många koncentrerar sig på det du är inne på här, det tekniska, och man glömmer helt bort det väsentliga. Händer det något inombords när man ser bilden, blir ögat retat så att det sätter igång saker inne i hjärnan/hjärtat eller i magen.
Jag tror det hör ihop på något vis med den otroligt teknikhungriga massan av fotografer som kanske ser mer till utrustningen som användes än vad det faktiska resultatet blev.
Men de fotografer du nämner, alla kanske inte har fått kritik på sina alster och därmed inte heller varit så intresserade av att ge kritik.

Besvara

Svar från Chasid 2012-02-20 15:50

Tack för din kommentar Patrik :)
Jag tror att alla kan läsa bilder. Men många väljer att sätta på sig tekniska skygglappar som hindrar dem att läsa. Bildkritik är inget som man lär sig över en natt. Det tar mycket lång tid att bli en bra bildkritiker och det är väl egentligen bara Kurt Bergengren som har varit mäktig den uppgiften. Jag skulle önska att det väsentliga i bilden kommer i fokus och att det tekniska bara finns där som en liten ingridiens i helheten.
//Mikael Good

Svara