Livet svämmar över av dyrköpta läxor

En läxa som jag har lärt mig i livet är att tänka först och handla sen. Allt för många gånger har jag handlat i ren impuls och gjort saker som jag sedan har ångrat dyrt. Men denna gången har jag valt att inte låta mig svepas med av strömmen utan att tänka först.



Det är inte bara för att det är en köpfri dag idag som det inte blir något köp av en Sony a7 för min del. Man ska givetvis aldrig säga aldrig men jag kommer inte att köpa någon Sony i år och kanske inte ens under nästa år. En liten smidig kamera tarvar smidiga objektiv. I och med att Sonyn inte gifter sig så bra med vidvinklig M-optik väljer jag att passa så länge. Ett tag var jag frestad att köpa en Sony för att använda dem tillsammans med mitt Zeiss T* ZM 50/2,0 och mitt Konica Hexanon-M 90/2,8. Men 15.000 kronor är lite för mycket för en kamera som inte kan göra hela jobbet.

Även om Sony a7 inte fungerar så bra ihop med M-opik har jag en del spegelreflexobjektiv från Leica och Carl Zeiss i mina ägor som skulle fungera utmärkt a7:an. Men i mina ögon skulle det bara se lätt groteskt ut med en stor adapter och rejäla objektiv på ett såpass litet kamerahus. Jag har dock full respekt för att andra fotografer tycker olika utifrån de ämnen som de fotograferar. Själv strävar jag efter en så liten och smidig utrustning som möjligt som inte väcker allt för mycket uppmärksamhet. Jag har kommit fram till att mina M-Leicor duger gott som vidvinkelkameror och storkameran från Canon får hänga med på en del jobb när situationen kräver teleobjektiv samt snabb och exakt autofokus.



Som ni säkert redan vet så existerar min drömkamera och den heter Leica M 240. Men även om jag skulle ha råd med en Leica M 240 tänker jag inte lägga så mycket pengar på en kamera oavsett märke. För mig är en kamera ett verktyg att göra bilder med. En allt för dyr kamera begränsar mig och jag vågar inte riktigt fota som jag vill. En dyr kamera ställer sig på sätt och vis sig i vägen för mig och stör bilden som är målet med mitt fotograferande. Jag behöver en kamera som fungerar bra för vardagsfotograferande och för att fota i lite ruffigare miljöer. Men det går ändå inte att komma förbi att Sony a7 är en mycket intressant kamera. Även om den inte riktigt passar mig så ser jag med viss spänning fram mot framtiden. Nästa år kanske är det år då det dyker upp en värdig utmanare till Leica M 240 som inte kostar skjortan.

Så här på den köpfria dagen vill jag även passa på att ge en eloge till Sony som har gjort två kameror som uppmanar till återanvändning. Lite av tanken med en köpfri dag är att få oss att reflektera över vår konsumtion och vår utarmning av jordens resurser. Även om a7:an är ny så tror jag att den kommer att leda till att fler återanvänder gammal fin optik istället för att köpa nytt och det är något som ligger i linje med tanken bakom en köpfri dag. Här kan du läsa mer om en köpfri dag

Människorna på bilderna är mestadels tibetaner och de bor i små byar högt uppe bland bergen på den tibetanska högplatån. Efter att de har betalt för mat, kläder och husrum finns det inte kvar några pengar att konsumera för. Men trots det levde de relativt lyckligt. Och de hade en stark bygemenskap där alla hjälpte alla.

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved.

Bildkritik kan göra mig förvirrad

Bildkritiken som jag har fått från andra fotografer rör oftast bara tekniska aspekter, såsom skärpa, ljussättning och komposition och även en del kryptiska kommentarer om att bilden innehåller många lager. Men den typen av kritik säger mig egentligen ingenting alls utan gör mig bara förvirrad. 



Jag vill få reda på vilken känsla som betraktaren får när de ser bilden, vad betraktaren ser, upplever och känner. Den bästa bildkritiken har jag inte fått från andra fotografer utan från konstnärer och konstkritiker. De tittar främst på bilden och läser den som om den vore en öppen bok. En bild som en annan fotograf direkt lägger undan för att ljussättningen inte föll dem i smaken eller att skärpan inte satt riktigt där den skulle kan konstkritikern spendera en lång tid med att analysera och försöka röna ut. De ser så att säga bortom tekniken och väljer att fokusera på vad bilden säger.



- Det syns att du målar. Sa en konstkritiker till mig när han granskade bilden av den lettiska månskensbonden.
När han hade tittat igenom fler av mina bilder, sa han:
- Ditt bildspråk är tydligt och direkt gripbart samtidigt som bilderna bär på ett stort känslomässigt djup. Men din äldre lite ruffigare stil tilltalade mig mer. Dina nytagna bilder är allt för tekniskt perfekta. Om du inte passar dig och söker dig tillbaka till ditt eget unika uttryck kommer du snart att utvecklas åt fel håll och bara bli en simpel kvällstidningsfotograf som bara går på ren rutin. Rutinen är kreativitetens dödsfiende och den har redan fjättrat allt för många konstnärer. Mitt råd till dig Mikael är att du skyr rutinen som pesten och omfamnar kreativiteten med ett öppet sinne.



Jag tog konstkritikerns ord på högsta allvar. Kritik som är på djupet lyssnar jag på och när jag får sådan kritik slår jag inte dövörat till. När orden hade landat i mig bestämde jag mig för att arbeta med enklare kameror och försöka återerövra lekfullheten och kreativiteten i mitt fotograferande. Det händer att andra fotografer försöker ge mig råd om vilken typ av bilder som jag ska ta och hur jag ska ta dem och vilka projekt som jag borde ge mig in i. De ger säkert råden i ren välvilja, men jag vet redan vad jag ska göra och framförallt vad jag inte ska göra.



Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

Den perfekta fickkameran med sökare och utbytbara objektiv.

Jag har sagt att jag inte ska skriva något om teknik i min blogg och det tänker jag hålla på. Jag har bara med en bild på en fotoapparat för att visa några som tillhör de förrycktas skara att det faktiskt finns små smidiga och kompakta jobbkameror som inte gräver allt för djupa hål i plånboken.



Bilden visar den perfekta digitala fickkameran med optisk sökare och utbytbara objektiv, storleksmässigt är den något mindre än en Leica CL med 40 mm optik. Jag är som ni säkert redan vet inte någon vän av överkonsumtion och förodrar att man ska köpa sina prylar begagnat. Det bästa är att det går att hitta en liknande kombination som den på bilden för ett begagnatpris av cirka 3500 kronor. Genom att köpa begagnat kan vi motverka överkonsumtionen och spara på vår miljö så att den räcker till kommande generationer

Text och foto: © Mikael Good, 2012