Långvåg och God Jul!

Julafton kan bli en lång väntan, särskilt som man inte uppnått skolåldern, eller kanske ännu högre upp i ålder. Allt beroende på önskningar och förhoppningar om paketinnehåll.

2 kV och 140 A

För att göra dagen lång kan man kliva upp ur paulunen före ordinarie tid, ta sig till Grimeton och övervara proceduren för att via morse sända en julhälsning på långvåg från Grimetons långvågssändare. Ett världsarv. Föreningen Alexander - Grimeton Veteranradios Vänner hade en morgonsändning på morse i morse.

17,2 kHz. En våglängd som når några tiotals meter under vatten

Kylvatten pumpades upp och när alla förutsättningar (varvtal på alternatorn,mm.) var uppfyllda satte telegrafisten igång.

Många tryck i nyckeln blev det för att få ut följande hälsning:

Sändningen finns på Youtube. Följ länken

SAQ Grimeton Julhälsning sändning 08:00 UTC 2023

Och God Jul!

/MA

— Ursäkta? (fixat sjätte fixen)

—Tror du nå’n fikar vid det bordet? Frågan slungades ut från en nervevad bilruta. Frugan var på vårdcentralen för kontroll så jag tog en promenad i byn. Två bord stod i en trädgård. Ett bord utan stolar runt och ett med stolar lutande mot bordskanten och uppradade runt om. En man i medelåldern i en småbil med olika nyanser på dörrar och övrig kaross hade saktat in och stannat samtidigt som han vevade ner rutan.
—Jag har aldrig sett nå’ra som suttit och fikat där och borden med stolar står ute hela året. I Sverige har vi ju regler: Klockan vrider vi tillbaka och då tar vi in möblerna och när vi vrider fram den tar vi fram möblerna. Enkelt, men de som bor där är göteborgare…

—Är du från Slöinge eller…?
—Nä, frugan är på vårdcentralen och vi är från en bra bit norröver, Skaraborg, egentligen.
—Det var långt från Slöinge?
—Vi har hört att det är en bra vårdcentral här. Så vi åker gärna långt, sade jag med ett leende.
—Njea, vi bor i Falkenberg egentligen, sa jag.
—Jasså? Är du från pressen eller? Du har en axelväska…
— Jag har kameran där...
En mötande mamma på väg till den närliggande förskolan log bakom rutan och ville förbi. Mannen i den blackiga småbilen vevade flinande upp rutan och körde vidare. Han hade nästan fått svaren han ville ha.

För några veckor sedan, snart en månad sedan, strövade jag omkring i byn med en kamera i axelväskan. Typiskt oktober- novemberväder på västkusten: Regnigt och blött, men milt. En bra bit över nollan. Hembygdsföreningen har satt upp skyltar med QR-koder till sevärdheter i närområdet.

Förr gick järnvägen igenom byn. Den blommade upp, men man får nog säga att den delvis vissnat ner efter det att järnvägen dragits om och rasslar förbi i drygt 100 knyck väster om byn. Spåren är dock kvar, ja inte bokstavligen, men bildligen. Det syns var järnvägen dragit fram genom byn och järnvägsparken är kvar, men i en annan skepnad.

Guldgubbar! I Slöinge har man hittat guldgubbar i jorden. Så sent som på 1990-talet. Mannen i den blackiga småbilen var sannolikt ingen guldgubbe. Han var för stor för det. Guldgubbar har hittats i stolphål. Stolphål efter långhus, byggda någon gång 500 e.kr. 

Förresten, passade på att fixa sjätte covidfixen!

/MA

Offer

Bygger om badrummet i stugan, eller snarare renoverar det efter sådär runt 25 år. Det tar tid och går långsamt, så man får offra en del av bekvämligheten. Halva farten jämfört med två som arbetar och inte ens det. Man måste acceptera att en ny syn på våtrum, eller skall jag säga akvarium, har påverkat utförandet och den tekniska nivån. Knappt styrfart egentligen, för man måste göra annat också.

Till exempel gränsla stålmärren (frugans elcykel Elsa) och cykla söderut någon kilometer. Nej det är ingen unisex bike. Det är bara ett transportstag, ingen herrstång!

Där finns inte bara en öppen offentlig toalett så här års utan också en fiskehamn. Fisket har sett bättre dagar och nu är det bara en eller två båtar som fiskar med trål (havskräftor faktiskt). De andra använder burar. Den 25 september började hummerfisket. Nu med krav på ett "rymningshål".

Djuren blir fast i tinorna annars och får offra sitt liv om de blir fast i tinor som slitit sig. De som följer med upp blir kokta, förr eller senare. Offer? Skaldjur och plattfisk är det gott om, men andra fiskarter är det mindre gott om och den gamla fiskindustrin hyser numera ett företag som experimenterar med att odla havsalger; tång rätt och slätt. Det finns flera tångarter, mer eller mindre anpassade till miljön, som lokalt kan variera kraftigt på några hundra meter. Hallandskusten är inte någon skyddad kust så stormarna gör sitt för att fresta på kreativiteten med att förankra systemen till havs, om det så bara är knappa kilometern ut från land. 

De moderna pirarna i fiskehamnen är byggda med stålspont. Stål rostar i havsmiljö. 3 % salt i havsvattnet! Ett gäng dykare jobbade med att fästa offeranoder av zink på sponten.

Tunga saker, zinktackorna, som skall svetsas fast i sponten i varje "inbuktning", 1 m under vattenytan. Det hjälper ett tag. Det stora problemet är dock att höja kajerna ca 1,5 m från nuvarande nivå. Stormen Gudrun visade att kajerna måste höjas för att inte bli översvämmade i framtiden. Kommer man att offra fisket och satsa på tångodling istället?

/MA

Att dra en spader så här i skarven på gamla och nya året!

Spelar sällan kort, men får spader ändå. Det saknas ruter här och var! För att nu inte tala om allt klöver som blir till luft i inflationens spår eller försvinner upp via skorstenen (snarare ner i energibolagen).

Häromsistens hade jag en uppgift att arrangera ett pokerspel och fotografera det. I förstone hade jag tänkt att det skulle var en filmisk scen från Vilda Västern med en kortspelare i ett rökigt, delvis mörklagt, rum, vägandes på en pinnstol och med en fot på bordet. Ständigt beredd med en revolver under bordet för att hantera falskspelare. 

När det så blev läge så fanns inte all rekvisita och vad gäller Vilda Västern så verkar den ju finnas runt omkring oss numera. 

Finns då inte något hjärter?

Jo, som tur är gör det det.

Yngsta dottern "gick å sta" strax före jul och trots vintern behövdes det ingen extra värme. 

Gott nytt år!

/MA

Trankoll

Nu menar jag inte kvalitetskontroll av tran från fiskleverolja eller dylikt utan observation av tranor, fåglar. Ett återkommande ”vårevent”. Denna gång en påskupplevelse.

Kan dra mig till minnes flera anekdoter om ”samarbetet” mellan traktens bönder och tillresta transkådare. Parkeringsplatser var det inte så gott om och grusvägarna proppades snabbt igen av trafiken på de intensivaste tranhelgerna. Det hände att åkrar intill vägarna uppläts av någon bonde som också tog en avgift för parkeringen. Oftast var det enkelt att med bilen ta sig ut i ”plöjsla”, men betydligt värre att ta sig därifrån. Mot en bärgningsavgift kunde man få hjälp av åkerägarens traktor med förare att bli lossdragen.  Numera är det välordnat med Naturum och torra grusade P-platser.

I Bjurums gamla skola, fattighus mm är det kafeteria och i souterrängvåningen, som en gång varit förråd och kök finns ett skolmuseum. Standarden på skolbänkar och övrig utrustning är påver. Det är trots allt inte så länge sedan den var i bruk. En folkskolelärare från Skara tjänstgjorde där och barnen, de som överlevt till skolåldern, fick i alla fall möjlighet att lära sig läsa och räkna lite. Annars var det väl arbete i lantbruket som gällde. Är det 100 år sedan? Mycket mer är det inte! Kommer vi att bombas tillbaka till den tiden? Med en annan statsreligion än den vi hade då? 

Vad som förvånade mig var att man i syslöjden tydligen också hade någon form av bespisning. Nej, det är nog rester från köksregionerna som bara hamnat där. 

Påsken firades på olika sätt i år. Det kan man lugnt konstatera. Det religiösa verkar ha tagit överhanden i en annars sekulär stat, men påsken är ju en religiös högtid…

/MA