Ljuset i mörkret

Ingen ovanlig ordkombination, ofta en floskel. Det kan vara bildlikt menat eller bokstavligt. Eftersom det här skall vara en fotoblogg så är det förstås bokstavligt. Det kan verka underligt, men det blir bokstavligt visat i bild. Sedan kan man ju lägga in tolkningar i bilden! Det får vara en uppgift för betraktaren; att göra den bildliga analysen. 

Skönt med höstmörkret som skapar ro. Inte så mycket flimrande ljus som avleder uppmärksamheten. Tror att koncentrationsförmågan ökar.

Mörkerterapi! 

Blir det nästa trend i självbehandlingen mot mani? I motsats till ljusterapi som självbehandling mot apati, eller snarare depression. Tja inte vet jag, men nu är tiden att måla med ljus som någon uttrycker det. Ljusdesignevenemang finns lite varstans. Ofta väldigt uppskattade. På sommarhalvåret är det mera att måla med mörker så att man får perspektiv och djup i bilderna. 

Minns höstarna i staden jag växte upp i. Kajflockarna som skränade i trädkronorna runt kyrkan när mörkret blivit kompakt. Fortfarande milt med ett lika milt regn som träffade ansiktet när man cyklade hem efter någon aktivitet efter skolan. Våta lövhögar och blöt gatsten som blänkte i skenet av cykelbelysningen. Dynamon som ven. En gles gatubelysning med intensivt lysande skyltfönster som lyste upp stadsmiljön. Det fanns inga faror i mörkret. Mörkret var bara skenbart. För det var aldrig riktigt mörkt.

/MA

Vecka 41

En återkommande vecka. Varje år infaller vecka 41. En sorts julafton, åtminstone för en inbiten fågelskådare som har Öland i fokus på hösten. Man kan nog påstå att vecka 41 och kanske 42 är kulmen på årets skådande. Många lägger kikaren på hyllan efter vecka 41 och låter den ligga där fram till våren. Skådare flockas på södra Öland och i och med att många ögon spanar brukar det upptäckas lite av varje som sällan ses annars: Mindre flugsnappare, stäpphök, kungsfågelsångare och förstås taigasångare, men efter trettio år finns det lite nyfikenhet på annat, så i år styrdes kosan mot Danmark och företrädesvis Själland. Fågelfotografering ? Nej, det förtar upplevelsen av att vistas ute och naturflanera särskilt när man inte jagar något speciellt.

Skådarkompisen har varit konvalescent i tre år så det var mest en fråga om att komma ut och lufta sig, så märkliga upptäckter var inte själva huvudsaken.   

Morgonpromenaden i Skaelskör gav dock lite. Grupper av smådoppingar sam omkring i viken. Något man inte ser hemma. Grågäss som drar fram och tillbaka över de låglänta kustmarkerna är dock vanligt även här, men inte vitkindad gås i den omfattningen som förekomsten är vid Hallandskusten.

Det fanns ett stort sällskapsrum i boendet i Skaelskör, som var tomt så när som på oss. Ett större sällskap hade vinprovning på programmet men i en helt annan del av hotellet. Så det uppstod en sorts vakuum. Ingen personal, ingen service, men det fanns heller inga sådana krav.

Det blev förstås en öl i dunklet och lite tester av dubbelexponeringar. Åhörde ett föredrag av Jacob Felländer via dator och Zoom som gav inspirationen. Ljusmängden i motiven gör att de framträder med lite olika valörer som är svåra att bedöma. Träning med olika inställningar på ljusmätningen kan lösa upp knutarna men inte alltid. Brusigt i bilderna blir det i mörkret. Av mycket öl blir man rödbrusig...

Agersö ligger strax utanför kusten vid Skaelskör. Det går färja dit. Ön är ca 6 km lång och ca 1,5 km bred och runt 200 personer bor där. 

En presumtiv ö för fågelskådning. Med ombord på resan ut fanns en svensk som hade bosatt sig på ön med sin familj. Han hördes över motorbullret när han småpratade med en medresenär.

Fyren längst ut i söder var under renovering, men den här vagnen hade inte blivit hjälpt av någon renovering om nu ingen vagnsentusiast tar sig an den. Den måste varit i sitt bästa skick i början av förra seklet. 

En havsörn dök plötsligt upp och skrämde alla gässen. Det blev tomt.

Tillbaka på Själland blev det besök på några gamla herresäten. De ligger tätt.

Suckarnas gång? Vet ej, men Fredrikarnas gång kanske det skulle kunna vara på Fredriksborgs slott i Hilleröd.

Gustav Vasa satt ju i Danmark en tid har jag hört, som gisslan. Bakom galler eller? Får följa upp det! Jo han satt på Kalö slott på Jylland. Var det lika soligt då och där som här och nu?

/MA 

Pôtätera s'a upp!

Asterix, King Edward, Bintje, Early puritan, Birgitta .... Namn värdiga rosor, dahlior och rhododenderon  eller andra högt värderade blomster. Ingen tvekan om att potatisknölen har värderats högt och fortfarande värderas högt. Europas och Amerikas motsvarighet till Asiens ris.

Brukar sätta färskpotatis i hinkar som kan vittjas vid midsommar och sommarpotatis i pallkragar. Annars är jorden här ypperlig för potatisodling: sandig och hyfsat mycket näring, men det finns en skalbagge här, vars larver (knäpparlarv), gärna kalasar på potatisknölar. Så det får bli odling i pallkragar och hinkar.

Kommer ordet pôtätera från franskans peut-être? Kanske inte ;-) ! Mera troligt att det kommer från pomme de terre alltså jordäpplen. Den introducerades under Gustav III så det finns implikationer. Patate var nog för platt. Hur som, kärt barn har många namn liksom många sorter.

Förr fick skolbarnen så kallat potatislov en vecka på höstkanten för att hjälpa till med upptagningen. Numera heter det höstlov och barnarbete är förbjudet.

Den här upptagning gjordes tidigare, vecka 36, men allt togs inte upp och det förekom inget barnarbete. Farbröderna var i 70-årsåldern förutom traktorföraren som nog inte var mer än hälften så gammal. En del får ligga kvar någon vecka. Nästan 800 kilo på två rader à 150 m!

Gôtt mos!

/MA 

Tog en fika!

Inget konstigt med det. Jo lite. En skylt vid entrén till fikets uteplats på baksidan talade om att kameror spelade in både bild och ljud. Den skylten sågs bara om man kom via ett penningstint grannföretags baksida. Hajade till när jag läste skylten. Insåg att här gällde det att hålla tätt i flera avseenden. Tog bara en kopp kaffe och undrade om bevakningen tog upp dofter/gaser också. Kanske hade det blivit outhärdligt för granskaren av det inspelade bevakningsmaterialet; doft av kaffe hela dagen, timme ut och timme in. Då det dessutom är ett fik frekventerat av många damer är parfymdoften påtaglig. Så doftupptagning hade varit en överloppsgärning. Den hade inte avslöjat något unikt.

Det satt en grupp paranta damer som fikade och konfererade nära det ljudupptagande företaget. Undrar om de sa något ofördelaktigt? Det kan ju få oanade konsekvenser. Granskaren kanske är ungdomsledare i någon förening vars A-lag någon av damernas ätteläggar försöker kvala in i och ett förfluget ord… Eller tips till en bra aktieplacering som visar sig vara rena katastrofen i en förlängning…

Triggar sådant här paranoida? Knuffar dem över kanten ned i en psykotisk avgrund? Orsakar ett bevakningssamhälle en ökad frekvens på psykmottagningarna med en hög sjukfrånvaro som följd? 

Lite integritetskränkande är det nog och lite avskräckande för de som planerar en riffifikupp, om de är läskunniga förstås. Själv tänker jag vara försiktig med porslinsskramlet för att inte väcka den väktare som sover och ljudet från kamerans slutare låter nästan som att osäkra ett handeldvapen eller för den delen ljudet från en mantelrörelse om det är en spegelreflexkamera.

/MA

I Mörbylånga är det alltid söndag

Det har varit måndag, men det var nog femtio år sedan, kanske 30 år sedan om man skall vara lite mindre raljant och ta i beaktande att sockerbruket lade ner sin verksamhet då. Men så blev det söndag och då gick solen aldrig ner. Så känns det när man kommer dit. Ett obegripligt lugn. Varje gång jag kommer dit upplever jag det.

En vacker esplanad med brunnar. Gatorna är breda och kanske var det en tanke bakom det, för träbebyggelsen dominerar. 

En hamn med ett spannmålssilo som landmärke. Långt innan bron fanns upprätthölls ångbåtstrafik till Kalmar.

Centralt ligger en bevarad stationsbyggnad från järnvägsepoken.

Det är glest mellan individerna och på så sätt covid-19-säkert. Folk syns nästan bara i anslutning till ICA-butiken, (som också är ombud för systembolaget).

Sockerbruket är nedlagt sedan 90-talet. Gatunamn som Melassvägen, Råsockervägen och Bruksgatan minner om sockerbrukets era. Numera finns bara den präktiga kontorsbyggnaden kvar och byggnaden för säsongsarbetarna är nu omgjord till en bostadsrättsförening med tillhörande simbassäng. Den byggnaden har varit någon sorts vandrarhem ett tag. Under fågelskådarturer till Öland har några nätter tillbringats i logementen. 

Länge var den enda bensinmacken på södra Öland placerad i Mörbylånga, åtminstone upptäckte jag inte någon sydligare förr om åren, så det gällde att planera, särskilt under exkursioner med en 12-mannabuss till Ottenby och Ås. 

Den gamla elbutiken med verkstad centralt utefter Köpmangatan är numera ett Bed and Breakfast logi.

Och för en entreprenör finns möjligheter att spänna bågen.

Då är nog inte söndagsfriden allenarådande längre, men det kommer nog inte att synas.

/MA