Nedslag i Danmark och Vålse vig.

En återkommande källa till upptäckarglädje är att göra ett nedslag i Danmark och då företrädesvis på Själland.  Det ligger närmast. Mitt i "ingenstans" brukar vara målet. Oftast med en snegling på vilka geocacher (geocaching är en orientering med hjälp av GPS) som finns men helst på något obekant ställe. Det blir därmed sällan typiska turistfällor utan snarare väldigt lokala fenomen. Det är ett sätt att "komma under ytan" inte att smälta in men att komma vardagsnära. I år föll blickarna på kusten söder om Köge men framförallt på norra Falster. Möns klint är ett känt turistmål mål men det finns också kritklippor längs Själlands ostkust: Stevns klint. Visserligen inte så mäktiga och till viss del också en turistfälla men ändock. Någon del av den här klinten var också en strategisk punkt i kalla krigets skugga. För en urbergsbo från Sverige är det en helt annorlunda naturtyp. 

De mörka stråken av flinta ger en bild av hur jordskorpan eller den dåvarande havsbotten rört sig. Det var bara några veckor sedan som det var en svag jordbävning i Kattegatt. Kattegatts botten rörde sig! Tror det var 2,3 på Richterskalan, knappt kännbar. 

Det är i de här lagren som man kan sluta sig till det stora meteorit- eller asteroidnedslaget som avslutade dinosaurie-eran för gott. Någonstans i den övre tredje-delen skall det lagret synas. Undrar om man kommer att se något motsvarande i dagens havsbottnar efter någon eon? Den allmänna åsikten bland biologer är ju att vi håller på med en massutrotning.

Bottnarna och vattnen runt omkring liksom torra land har en stor artrikedom. 

Den ståtliga bron över till Falster med den gamla bron, från slutet av 30-talet, i bakgrunden. Den gamla bron är smal och jag har minnen från en resa över bron med en SAAB 96 i hällregn på 60-talet. Kommer ihåg det fortfarande, en fantastisk bro att färdas över då.

Den låglänta kusten har lett till att vallar byggts för hålla havet stången här och var. I Vålse vig på norra Falster stängde man ute havet. På artonhundratalets mitt stängdes den grunda viken av och torrlades så småningom. Åkermark fanns det behov av överallt för att möta Europas växande befolkning inte bara i Sverige. 

Den här kyrkan, Kippinge kyrka, var vallfartskyrka under medeltiden för att den hade några droppar av Kristi blod. Kyrkan låg före indämningen intill stranden. Nu ligger den flera kilometer upp på land. 

Målningar från 1300-talet.

Tyst, nästan ödsligt ligger fälten med spannmål mellan byarna. Lugnet avbryts bara av intensivt skördearbete. 

Sent in på sensommarkvällen håller man på.

Vålse en by på kanske 200 invånare hade ett B&B i närheten av indämningen som vi skulle övernatta på. Detta var nedslaget i "ingenstans". Men ingenstans visade sig som så ofta vara någonstans vid närmare påseende. Inte bara en kamp om odlingsmark och att bärga skörden utan också en annan sorts kamp: Karl X Gustav låg här i Vålse vintern 1658 med en här på 7000 man! 

Det går nog att lägga en vall till en bit ut i viken....

Man kan kanske läsa på innan man åker iväg men det är mycket mer spännande att göra sådana här upptäckter på plats genom att bekanta sig med orten. Det där med aha-upplevelser är speciellt.

/MA 

Skärvan

The Shard, Skärvan på svenska. En ståtlig skärva på 309 m som står strax intill Themsens södra strand intill London Bridge. Att bygga den har krävt mer än änkans sista skärv! Runt 20 brittiska pund eller skärvor om man så vill, kostar det att ta sig upp på utsiktsplanet och spana ut över stan. Nu var vädret mulet så ljuset var begränsat för fotografering. Vid nästa besök är det nog bättre väder.  

Så det får bli vyer nerifrån.

87 våningar över mark. Kontor, restauranger och hotell förstås men trots imponerande siffror drog en fikastund.

Helt andra former möttes man av från andra sidan kaféfönstret. Spel mellan manligt och kvinnligt? En medveten uppmjukning av hårda glasytor? Troligen inte medvetet men påtagligt. Fasaden till P-huset hade verkligen mjuka former.

Efter fikastunden hade mörkret inträtt och arbetstiden led mot sitt slut.

Alla från Skärvan åker inte hem via Liverpool Station men några gör nog det!

/MA

Tung börda...

Ekologiskt hållbart men slitsamt. Kanske ett sätt att motionsträna upp och ner för backarna i Istanbul med lite förtjänst samtidigt. 

En vanlig syn i Istanbuls handelskvarter särskilt framåt kvällen. Mycket är emballage så tyngden motsvarar inte volymen men det blir tungt ändå. Åt andra hållet är det inte lättare. Att hålla emot utan att fastna med fötterna är en konst.  

/MA

Den smala vägen.........

När man färdas i den södra delen av Sverige kan man inte undgå att se spår av banvallar här och där. Oftast kan man i landskapet se en linje eller en buskallé som letar sig genom landskapet och som rätt som det är upplöses i ingenting. Före detta järnvägsknutar med lokstall och en stationsbyggnad eller en träbyggnad med lastkaj där godset lossades och lastades kan kännas igen om man tittar noga. Rester av en kortlivad småskalig infrastruktur som band ihop landsändar och människor och som satte fart på ekonomi och höjde välståndet.  Smalspår, alltså spår med en spårvidd mindre än 1435 mm finns det inte så mycket kvar utom Roslagsbanan som är igång och så några museibanor förstås. Dagens biltrafikforskning försöker bygga automatiska system med bilkonvojer, biltåg, för att optimera och säkra transporter och säkerhet. Att återvinna det gamla småskaliga nätet av banvallar och bygga nya smalspår är kanske en utopi....

 men det finns moderna rälsbussar på smalspår.

Mellan Cartagena och ut till badorten Los Nietos vid Mar Menor går rälsbussar på smalspår. Inte så många resande dock sent dagen före nyårsafton.

Badorten är inte så befolkad så här års.

/MA

Cartagena, en verklig förlaga till datorspelet Civilization?

Jag hade under fjolårets sista vecka möjligheten att besöka Cartagena på Costa Calida, Spanien.  Kan bara inte låta bli att försöka återge några fragment av stadens historia.

Staden har en lång historia med många spännande inslag.Från århundrandena före Kristi födelse till våra dagar. Jakten på råvarutillgångar som metaller ledde till expeditionsresor som Medelhavets östliga samhällen företog. Strandhugg på Medelhavets kuster upptäckte den halvö som sedermera blev Cartagena. Från allra första början runt 230 f. Kr. kallades platsen Qart Hadash som betyder den nya staden på feniciska. I maktkampen mellan Rom och Karthago om herraväldet i östra och mellersta medelhavet förlorade så småningom fenicierna. Fenicierna trängdes successivt västerut och började kolonisera Iberiska halvön. I sista Puniska kriget förstördes Karthago ca 150 f. Kr. Fenicierna eller punerna som romarna kallade dem drevs ännu mera västerut och romarna gav fenicernas västliga utpost namnet Carthago Nova. 

Nu skulle man kunna tro att detta är den romerska arenan eller delar därav, men icke! Det är resterna av en tjurfäktningsarena, på östra sidan om Castillo Concepción.  

Det här är resterna av den romerska amfiteatern, också den delvis raserad. Den ligger på västra sidan om Castillo Concepción.

Kolonner med utsirade kapitäl förstås. Castillo Concepción är en medeltida morisk befästning belägen på en av de fem kullar som omgav och skyddade den ursprungliga staden. Arenor på båda sidor men från olika tidsepoker!

Den forna grunda saltsjön norr om halvön är dränerad och bebyggd sedan länge.

En dubbelväggig stadsmur, Puniska muren, omgärdade den ursprungliga bebyggelsen och ett museum var byggd över en välbevarad del av muren. Muren innehöll stall och andra utrymmen i fredstid.  

Vissa utrymmen användes i fredstid och i krigstid och all tid därefter!

Det var besöket på museet som gav mig associationen till datorspelet Civilization. Ett spel där man kan bygga en civilisation efter ett ganska förutsett mönster.

I modern tid har dock staden delvis förfallit och i vissa delar övergivits. Gamla förfallna byggnader och fasader står kvar i den centrala delen av staden. Tanken är väl att behålla 1700-tals- och 1800-tals-fasaderna när en viss ekonomisk uppgång kommer.

      En blandning av skönt förfall och nuet.

 De två nedersta våningarna är reparerade, ombyggda medan de övriga bara är rester av den gamla fasaden som nu blivit kuliss.

/MA