Fixat första fixen!

På väg till normalisering? Regionen kom igång så småningom med vaccineringen och det flöt på smärtfritt. Skulle nog ha dokumenterat kön med 65-plussare utrustade med munskydd men stormbyarna och regnet fick vinna denna gången. Kanske kan det bli läge vid nummer 2.

Efter sticket så stack vi vidare mot Båstad. Gjorde sticket att man piggnade till och fick lite behov av att se mer av den annalkande våren söderut? Och se: Solen kom fram! Väl i Båstad blev det att styra kosan vidare ut på Bjärehalvön. Nog är det grönare här än hemma! Undrar om det är grönare på andra sidan åsen, mot södersidan alltså? Men först en fika på rastplatsen vid italienska vägen. Utsikten norrut över Laholmsbukten är väl värd en blåsig och kall stund med ändalykten på en fuktig sittplanka. Kaffet värmer ju och skulle man ha inkontinensbesvär så märks det inte. Det är lika blött överallt på sittplankorna. 
Eftersom man inte börjat ta betalt på parkeringen vid Hovs hallar och inte heller har någon pensionärsrabatt på P-avgiften kan man ju lika gärna ta en sväng förbi där också. Får följa upp grönheten på södersidan vid ett senare tillfälle. (Någon typ av grönhetsindex borde tas fram). 

Kunde konstatera att det såg likadant ut som vid förra besöket. Möjligtvis något mindre sten, men med största sannolikhet är det bara en villfarelse.

Ja, inget tvivel om saken: Lika stenigt som vanligt!

Förberedelserna för midsommarfirandet har börjat. Potatisen har redan kommit i jorden. Hoppas att man inte glömmer sillen, jag menar dillen. Sillen är redan planterat i kyldiskarna såg jag i början på förra året. I år har jag inte kontrollerat hur det ser ut. Har inte tordats!  

/MA i väntan på andra fixen

Gränstrakter

Det verkar som om gamla gränstrakter förblir gränstrakter under överskådlig tid. De geografiska förutsättningarna på land är egentligen lika svåra nu som då. Som alltid. Att ta sig fram landvägen i obanad terräng är mödosamt. Nu också. Något lättare med en smal grussträng och en ottomotor, men det är glest mellan bosättningarna och ändå bara fyra - fem mil från kusten.

Luftledningar har fungerat men med den ökande risken för extremväder är det bäst att ta det säkra före det osäkra och gräva ner kablarna. Man måste ha "kräm" till bosättningarna annars stannar all kommunikation av. Små nätverk av solpaneler kunde kanske vara ett alternativ, men kablar går det åt i alla fall, och tekniken är inte på plats än.

 
Kreosotstolpar brinner bra och med rökgasrening kan det vara ett tillskott i energiproduktionen. Dock inget att hugga upp och ta in i stugan.

Bättre med veden från ett vanligt kalhygge. Om det blir något över från det som skall till sågverken. Några frötallar är sparade liksom torrakor och högstubbar. De skall inte gå till ved. Tre högstubbar per hektar? Kanske certifierat skogsbruk enligt FSC eller PEFC?

Här och var syns rester av ett generationsskifte,

och ställvis där skiftet blivit försenat, alldeles för sent, eller går det att rädda?

Några har räddat sig kvar.

Och tröst finns! Om inte i kyrkan så på ICA

eller på nästa derby, när fotbollsplanen torkat upp.

Om nu inte fotbollen ger kryddan i tillvaron så finns det andra möjligheter och flåset kan man få upp på flera sätt! 

/MA

Skam den som ger sig och gardenscape

Vi försökte besöka Norrvikens trädgårdar härom söndagen, men vi avstod. I torsdags gjordes ett nytt försök. Ett ärende till Halmstad gjorde att halva resan var gjord så bågen spändes. Två minuter över tio var vi där. Tunt med besökare och få bilar på parkeringen. (De öppnade tio). 

N som i Nobelstiftelsen? Nej som i Norrvikens trädgårdar.

Så vi gick in trots den dåliga pensionärsrabatten på 10 säger 10%! Hade kameran med, förstås. Så det blev bilder utan någon annan ambition än att avbilda. Alltså inga försök att skildra socioekonomiska orättvisor, kriminalitet, våldsamma konflikter, alternativt mänskligt lidande. Bilderna är i färg.  Gardenscape, snudd på idyll.

Vissa uppenbarelser blir aldrig omoderna.

Luffarschack i det gröna?

Avbrutet parti!

När vi var, som vi tyckte klara, kom anstormningen av besökare. Folk går inte på ett led utan kommer i breda grupper. Frugan gick ut på gräsmattan på ena sidan av entrégången för slippa plöja genom sällskapen och fick en gliring av mötande sällskap. Skitstövlar finns, även i lågskor och ung kropp.

/MA

Puttekulepotatis

(Försökte med handhållen fokusstapling på de här små, men det krävde fler än de 10 bilder jag tog och mycket handpåläggning med ett mediokert resultat). 

— Men det begriper ni väl! Ta upp potatis nu kan ju inte bli annat än ett fiasko! Dessutom är de ju vildvuxna och rester från förra årets skörd. Ett under att de överhuvudtaget kommit så här långt.

— Men blev de inte mer? Vad gör vi nu?

— Men inte räcker det till middagen ens för en person!

— Men de är ju inte kloka! Sitta här och snacka om potatis! Jag skulle kunna göra mig till hund för ett ben. 

PS För er som inte vet vad en puttekula är så är det ett lekredskap, en sfär, med cirka 10-15 mm i diameter av finbetong, (stenkula) som man skulle "putta" på tennsoldater eller små pyramider av puttekulor. De kulor som puttades blev vinsten tills föremålet som sattes upp träffades och föll. Nästa "man", för det var pojkar mestadels, (vinnaren) satte upp sitt mål för prickkastning eller "prickputtning". Den som gick hem med flest kulor hade vunnit, eller ja, släpade hem kulsäcken till sig och sitt. DS 

Luriga november är i antågande

Sista, eller näst sista dagen att skifta till vinterhjul här i söder. Kom på att jag hade en fotosejour i en trädgård en mörk vinterkväll för nästan två år sedan. En kamrat till den yngste sonen har en stor trädgård. Inget makrofotande i trädgårdens vintergrönska men några experiment med blixt och LED-lampa blev det.

Det blir normalt ingen snövinter här nere förrän i januari. Så vintermörkret blir ganska påtagligt. I närmaste byn i socknen är det ljusfest i några dagar runt 2 november. Gårdsbutikerna och konsthantverkarna håller öppet i mörkret.  En bryggare bjuder till och med på hembrygd öl. Mörkt öl? Vi skall hänga på den festen från vårt håll. Inget öppet hus med fika eller erbjudande om att handla konsthantverk. Jag skulle ju förstås kunna erbjuda konst-iga bilder i part och minut. Ha en bildprojektor som med laser visar bilderna mot molnundersidorna. Om det nu blir mulet. Då skulle hela socknen kunna se bilderna. Troligast är väl att grannens vägg, som är hyfsat vit, får vara bildyta i så fall. Det prekära är att de har ett litet fönster åt vårt håll. En del av bilden kommer stråla genom grannens hus och projiceras på nästa grannes hus och det är inte vitt. Skärpan blir dessutom dålig på nästa grannes hus. De brukar dessutom lägga sig tidigt så det skulle nog bli en dålig grannsämja. Å andra sidan får de en nattbio som heter duga. Nu vi vill inte stöta oss med grannarna, så vi håller till godo med vanliga ljusslingor tills helgen är över och bilderna finns ju kvar. 

Nej, det är inte svågerns bil. Det fanns en bilhandlare som hette så. Sannolikt nu lika rostig som bilen. 

/MA