Vimmel och vardag Mingle and monday
När det triviala blir icketrivialt.........
Ja, det är ju när man gräver där man står, eller ”tager vad man haver”, det vill säga riktar blicken och verkligen tittar på det man ser. Det är på något sätt lättare genom linserna, tycker jag. Då blir världen en annan. Det som är trivialt vid en första anblick blir icketrivialt genom gluggen.
Som en helt vanlig nässelfjäril,
eller en flickslända,
eller ett bestånd med lavendel i rabatten,
eller en blåvinge,
eller en sexfläckig bastardsvärmare.
Morsning!/MA
Stealth och kvigor
Även en blåsig kväll kan ha sina pärlor. Flyttfåglarna gillar inte att flyga i motvind, så blåser det sydligt stannar en del kvar över natten. Då kan det vara värt med ett besök i Korshamn, Morups Tånge, helt apropå, för att ”kolla” läget.
En del skådare/fotografer hukar bland tistlarna för att förhoppningsvis få någon fågel inom fotohåll.
Andra slår på stort och sitter i kamouflerade gömslen. Myrspovar, kustsnäppor, kärrsnäppor någon rödbena och större strandpipare kutar omkring bland tång och småsten i jakten på flygbränsle.
Har själv ingen ro att försöka få någon vadare att fastna på kamerans sensor, för kort teleobjektiv dessutom. Raden av vindsnurror blir en ersättning.
Ystra kvigor jagar omkring i kvällssolen.
Medan andra lugnt betar i blåsten.
Morsning! /MA
Fotoexcursion (del 4)
Quattro är fyra på italienska. Det kan också vara en 4-hjulsdriven modell av ett känt bilmärke.....men det är också fyra årstider, quattro stagioni, som väl är en pizza! Nu ska det här inte bli en matfotoblogg så jag håller mig till årstider och då till sommaren, ja försommaren på Öland.
Ängsnätfjärilen är vanlig på Öland och Gotland men synnerligen ovanlig i västra Sverige. Får ni syn på en sådan på västkusten har ni tur. Den kan vid en snabb blick förväxlas med en pärlemorfjäril, men den risken får man ta.
Påsken är över, men Blå jungfrun ligger kvar...till nästa påsk åtminstone.
Bolmört kan nog kopplas till Blåkulla. Den hallucinogena växten har nog bidragit till en och annan påstådd häxa. Lustigt att den växte precis bakom mig när bilden på Blå Jungfrun togs! Den är inte så vanligt förekommande, bolmörten alltså!
Längre söderut efter den västra kusten. Vägen utefter kusten är verkligen något speciellt. Den kan rekommenderas. Med lite försiktig körning kan både bil och resenärer må bra!
Morsning/MA
Fotoexcursion (del 2)
Södra udden, det vill säga Ölands södra udde, är ett välbesökt ställe, både av traditionella turister och av naturturister, dock inte av naturister. Turister som turister, kanske besökare snarare, det är nog bättre, så inbegriper det också fåglarna.
Även det som är "fasta inventarier", en tuva med trift, kan väcka uppmärksamhet. Nästan som vilken presskonferens som helst. Lite sol och intresset ökar.
Lite lätt nordlig vind böjer ett par vejdeplantor.
Vejde, en växt som kan användas till textilfärgning. Jäsning av bladen ger en blå färg. En växt som använts till färgning sedan järnåldern. Det sägs att vejde gav karolinerna och den svenska flaggan dess blå färg. Karolinerna fick nog också sin blå färg av de stränga vintrarna. Kanske hade en del av våra vattendrag varit friskare om man fortsatt att använt organiska färgämnen men det hade nog inte bevarat vår försvarsförmåga. Till det verkar det vara en annan sorts blå färg...
Fyrfläckig trollslända kalasande på något fångat kryp. Sitter på ett strå i våtmarken i Södra Lunden.
Morsning/MA
Fotoexcursion (del 1)
Vad är mera inspirerande än att nyttja fotoprylarna i en miljö som är annorlunda än vardagsmiljön? För att bättre utnyttja fototillfällena krävs lite förberedelser. Floran behöver läsas på. Fågelboken är välanvänd och välkänd men kikaren behöver putsas! Sälar på Ölands södra udde kräver teleobjektiv.
300 mm med en APS-sensor ger lite möjligheter att urskilja vad som är stenar i vattenbrynet och vad som är sälar. De endemiska växtarterna, alltså växter som bara finns där på Alvaret är flera. När man väl blir medveten ökar respekten och det blir att gå på tå. Ölandssolvända är en sådan endemisk art. Vid första påseendet liknar den mest blodrot men vid närmare betraktelse upptäcker den vakne observatören att de risartade stjälkarna är tecken på något annat.
Nere till vänster i bild syns masklav. Den finns på flera platser på klotet så den är inte endemisk. Det märkliga är att den inte producerar några sexuella eller asexuella enheter. Den har inga spridningsenheter alls. Den är helt steril. Ändå finns den på både södra och norra halvklotet, i alpina miljöer, med en bred lucka emellan. Sker förökningen vegetativt genom att fåglar spritt delar av laven till andra platser eller har den funnits på ett sammanhängande område på superkontingenten Pangea, alltså i "jordens barndom"? Än finns det gåtor som inte är lösta! Ja, sedan finns det ju orkidéer förstås......Orkidéer är inte alltid lätta att artbestämma, särskilt släktet nycklar.
Johannesnycklar är vanliga där det finns lite jordmån.
Krutbrännare är i alla fall lätta att känna igen.
Morsning/MA