Höst i öst

Promenerade i kerület VI i Budapest efter ett besök på Kunsthalle strax intill Hösök tere. Jag letade lite motiv i det hårda ljuset från högtrycket över stäppen. Svängde in på Benzcúr utca och såg skyltar om Österrikes konstforum som hade utställning på Österrikes ambassad. "Bara att trycka på ringklockan", stod det på affischen vid dörren. Fick med mig frugan. Tryckte på knappen och kom in på ambassaden och såg utställningen "Fenster". Det var namnet som väckte mitt intresse. Kameragluggen kan ju liknas vid ett fönster. Fast detta visade sig vara målningar och jodå, de kan de också, österrikarna. När vi återvände ut på gatan och vände oss om för att ” kolla in" fasaden  så fick vi se minnesplaketten efter Raoul Wallenberg på husväggen över dörren. Inte direkt oväntat men ändå lite överraskande!

Då, 1945, var huset en central för Röda korset, där han sökte skydd. Efter intensiva förhör av ryssarna erbjöds han att träffa den nya ungerska regeringen. Han och hans chaufför svängde runt hörnet österut mot staden Debrecen och förblev borta. Resten är känt, det vill säga att hans/deras öde förblev okänt. Undrar om någon eftersökte chauffören, som tydligen var ständig följeslagare.

Kom de till Debrecen överhuvudtaget? 200 km över Pustan är en lång sträcka i ett krigskaos.

Gula löv även i de här kvarteren på hösten och den kinesiska ambassaden mittemot den österrikiska är också gul. Sannolikt dock inte årstidsbundet. Renoveringsbehovet av många fastigheter är annars påtagligt. Murare blir inte utan jobb i förstone om det finns någon som kan betala. I närområdet ligger ett litet museum: Ráth Györgen museum. Museet är en villa med inredning i jugendstil. Väl värt ett besök.

Av dukningen att döma åt man inte med bara gaffel vid ett sådant här bord. Det hade nog betraktats som ett helgerån. 

/MA

Tomatplock, grisplock och korvplock

För att nu snabba upp bloggprocessen och inte behöva ha så mycket handpåläggning får det bli jpg-filer ett tag framöver. (Min dator är segare än seg). Minsta storleken och direkt ur kameran och inte så pretentiöst. Får lägga på lite skärpa men i övrigt får de vara som kameran vill. Bekymret uppstår först i inomhusbelysning då vitbalansen ibland blir fel och då det inte finns någon vana att ställa om den. Men det momentet går kanske att arbeta in. En variant att komma enkelt undan är att göra svartvita bilder. 

En större handelsträdgård ligger inom räckhåll(!). I helgen var det självplock på tomater. Doften av tomatplantan och matjorden sätter spår i minnet och ljuset under växthusets glas är lite speciellt. Lite vitare kanske. Reflektion från den vitmålade omgivningen?

Några kvarglömda rester från sommarens kunder finns här och var. 

Liksom julbelysningen från förra julen. Det är snart dags att tända igen.

Lite längre bort utom räckhåll men inom cykelavstånd ligger en gårdsbutik med allsköns köttprodukter. Inget för veganer och knappast heller för vegetarianer för mjölk och ost från utvalda gårdar saluförs också.

Ulliga grisar. Undrar om modet någonsin kommer att svänga över till svinpälsar. Mocka lär ju finnas av svinskinn, men pälsar är nog än så länge rätt ovanliga, åtminstone bokstavligt. Grisarna, eller svinen om man så vill, var inhägnade med ett lågt elstängsel.

Elen alstrades inte så långt bort från brukarna. Tror inte att krämen i staketet räcker till att steka en hel gris. Det luktar inte ens bränt när grisarna går emot, men det är frånstötande för grisen.

Man fick inte plocka själv men ett smakprov blev det förstås.

/MA

När sjöröken drar in över land om aftonen eller är det bara vanlig dimma?

Det händer med jämna mellanrum men inte så ofta i kvällningen. Solnedgången får en dimension till och det blir ingen riktig traditionell vykortsbild. 

Och trots det fantastiska ljuset så måste potatisen upp annars blir det ingen pommes frites. Hästar är mera för nöjes skull.

Den halländska savannen. Kanalbrinkarna och åkerkanterna röjs på buskage, men några mindre träd får vara kvar som spridda solitärer i landskapet.

Årets sista vallskörd måste tas in även om mörkret gör sig gällande.

I medljus ser det kallare ut men än går det att jobba utan strålkastare.

JPEG direkt ur kameran, som någon myntat. Litet kontrastlöst i motljuset kanske, men något nedbländat med avsikt 

/MA

Småstadssöndag

i kvällsmörker. Som om allt visuellt utbud av rörliga bilder inte vore nog är det bokat ett biobesök. Bra årstid för det och bra film hoppades vi.

Någon sorts halvdokumentär om Freddie Mercury, ”Bohemian Rapsody”. Ni vet han med rösten i bandet Queen som tillsamman med operasångerskan Montserrat Cabbellé sjöng Barcelona i samband med OS-tävlingarna 1992. Båda rösterna har tystnat. Mycket sevärd och hörvärd film, mäktig på slutet rent av. Biopubliken applåderade när filmen var slut.

Småstaden sörjer den eftersökte tolvåringen vars röst också tystnat.

Igår var det namngivningsceremoni för yngsta barnbarnet. Ingen tyst minut då inte.

/MA

Jag har sommarjackan på.

Fortfarande. Milt och soligt intill havet. Sommarjackan har dragkedjor på innerfickorna så ett visst skydd mot ficktjuvar finns. Ute på strandängarna är det inte så frekvent med ficktjuvar, så jag hade lika gärna kunnat ta vinterjackan, men den är inte tvättad på ett tag. Sedan förra vintern? Även om ingen upptäcker det så har det en effekt på självkänslan.

Kollegorna, det vill säga de andra strandängsströvarna, har däremot av födsel och ohejdad vana, redan fårskinnspälsen på. De har ingen chans att fundera på tillfällig sommarpäls. Fårskinnsmocka? Och inte är pälsen tvättad heller, men vem bryr sig?

Mitt i gänget står det svarta fåret. Ulv i fårakläder eller bara otvättad? Kommer på att jag har en fårskinnspäls i källarförrådet.

Gör det mig till en svinpäls?

/MA