Trankoll

Nu menar jag inte kvalitetskontroll av tran från fiskleverolja eller dylikt utan observation av tranor, fåglar. Ett återkommande ”vårevent”. Denna gång en påskupplevelse.

Kan dra mig till minnes flera anekdoter om ”samarbetet” mellan traktens bönder och tillresta transkådare. Parkeringsplatser var det inte så gott om och grusvägarna proppades snabbt igen av trafiken på de intensivaste tranhelgerna. Det hände att åkrar intill vägarna uppläts av någon bonde som också tog en avgift för parkeringen. Oftast var det enkelt att med bilen ta sig ut i ”plöjsla”, men betydligt värre att ta sig därifrån. Mot en bärgningsavgift kunde man få hjälp av åkerägarens traktor med förare att bli lossdragen.  Numera är det välordnat med Naturum och torra grusade P-platser.

I Bjurums gamla skola, fattighus mm är det kafeteria och i souterrängvåningen, som en gång varit förråd och kök finns ett skolmuseum. Standarden på skolbänkar och övrig utrustning är påver. Det är trots allt inte så länge sedan den var i bruk. En folkskolelärare från Skara tjänstgjorde där och barnen, de som överlevt till skolåldern, fick i alla fall möjlighet att lära sig läsa och räkna lite. Annars var det väl arbete i lantbruket som gällde. Är det 100 år sedan? Mycket mer är det inte! Kommer vi att bombas tillbaka till den tiden? Med en annan statsreligion än den vi hade då? 

Vad som förvånade mig var att man i syslöjden tydligen också hade någon form av bespisning. Nej, det är nog rester från köksregionerna som bara hamnat där. 

Påsken firades på olika sätt i år. Det kan man lugnt konstatera. Det religiösa verkar ha tagit överhanden i en annars sekulär stat, men påsken är ju en religiös högtid…

/MA

Trut på piedestal

Trutar är ingen art som sätts på fågelskådarens piedestal direkt. Det är ett artkomplex med många varianter, som allteftersom tiden går och genomkunskapen ökar indelas i arter istället för underarter. Medelhavstrut, kaspisk trut var för några decennier sedan något man inte lätt kunde identifiera och rödnäbbad trut var, för så där trettio år sedan, en rödlistad art och det fanns en överhängande fara att den skulle försvinna. Det gick tongångar om att det var Europas sällsyntaste trut och det är det nog fortfarande, men mindre sällsynt nu än då. Så det verkar som om ryktet delvis kom på skam, åtminstone som jag förstår det.  

Herr och fru Rödnäbbad trut? Frågan är vilken som är näbbigast? Är det manschauvinism att ställa en sådan fråga?

Det finns de som håller truten i väntan på föda. Inga kalla blåfrusna fötter här, men likväl gula. En silkeshäger har dock ingen tanke på att skaffa skodon. Mera då att vänta på föda!

Det har varit en sandstorm i norra Afrika som dragit med sig mycket stoft norrut. Några dagar på Costa Blanca var brandgula. Stoftet var mycket finkornigt och lade sig på det mesta. Glasögon, ryggsäck, bilar, balkonger, gator och med lite regn blev det till en ockra-röd-färgad lera. Lössjord tror jag man kallade det förr. Inget man gör numera kanske. Lössen kan ju bli kränkta... ;-)

/MA

Att skaffa sommarsparv

är inte lika ansvarsfullt som att skaffa sommarkatt.

Det är också enklare, så tillvida att man kan ”fånga” dem i flygande fläng. Dessutom med ganska enkla medel. Man behöver alltså inte transportera sig till någon kattuppfödare eller hem för övergivna katter. Sparv svarar bra på bröd. Några smulor och vips dyker de upp. Det gör inte katter.

Likheterna är flera: De lever sitt eget liv men gärna i människans närhet och de är självständiga. (Har hört att italienska utvandrare till Nordamerika, tog med sig några gråsparvar för att dämpa hemlängtan lite. Nu finns en population där). Vildheten finns där under ytan och de är något av opportunister. De gillar att ha något att äta när de är hungriga. De är skattebefriade.

Fördelarna då: Ingen eller ringa allergirisk, ingen risk för att bli klöst eller att få ett bett när de måste markera sin självständighet. Knappt några revirstrider, och om så blir fallet, inte heller så blodiga revirstrider. Ingen kloklippning, det sköter de själva. Hanar ser alla hyfsat lika ut liksom honorna. Så problemet med främmande sparvbesök kan ignoreras då det ändå inte kan utredas. De kan lämnas vind för våg när sommaren är över. Inga samvetsförebråelser när sparven lämnas i augusti.

Nackdelarna då: Viss salmonellarisk finns men man kan använda handskar vid matningsstället. De lystrar inte till sitt namn. De sitter i rad på staketet med hela familjen och väntar så fort man dyker upp inom synhåll eller i vårt fall när terrassdörren öppnas på morgonen.  Under väntan lämnar de spår efter sig. Det ljuder ett uppfordrande tjatter tills dess att maten serverats. Nej det sista är ingen nackdel mera en interaktion mellan födogenierna och utfodraren. 

/MA

Räcker 70-300 mm för dokumentär fågelfotografering?

Det beror förstås på vilket avstånd från fotografen som motivet befinner sig på. Med en 23,6 × 15,6 mm stor sensor blir  bildvinkel mindre och ger 50% ”mera” i brännvidd jämfört med 24 x 36 sensor, men ljusinsläppet minskar. Har umgåtts med de här tankarna under en längre tid, eller mera korrekt, sedan den yngste fått ärva D90:n. Kan en D7500 eller D7200 väga upp lättnaden i plånboken kontra en Nikon FX med 24,3 Mp och med lågpassfilter? Mera ljus men större bildvinkel..... Å andra sidan, kan frånvaron av ett lågpassfilter göra susen när man skall delförstora och skärpa upp bilden? D7500 har 20,9 MP medan D7200 har 24,2 MP. Fler pixlar per ytenhet ger möjligheter till fler detaljer. Alltså mer detaljer på 23,6 × 15,6 mm sensorn. Å andra sidan är ett bra fokussystem bättre än ett sämre! Men stopp! Man kan ju ha ett DX-läge med 10,5 Mp och få 50% till på FX-kameran men på DX kan man ju ha en "artificiell konverter" som ger 1,3 i cropfaktor utöver de 1,5 som man redan har i jämförelse med FX.

Vart tog bilden vägen?

Världen är full av fågelfotografer. Den digitala revolutionen har skapat fler möjligheter än tidigare. Så behövs det en till? (Möjlighet eller fotograf?) MEN....när raritetskommittén inte godkänner en rapport för att det inte finns bildbevis, då blir det lätt en prestigefråga. Nu skall man inte ta sådant personligt. Det är bara bildligt. Kolla nedan:

En sandtärna med 300 mm och FX. Klart identifierbar.

Silkeshäger med 300 mm och FX. Klart identifierbar. (Lägg märke till sommarhimlen!) Så det räcker nog....med 70-300, fast 150-500 är ju bättre och ännu bättre med DX-format och utan lågpassfilter. Men att släpa omkring en bazooka i terrängen som en pansarvärnssoldat är inte roligt, men det kan ju bli roligt bra bilder. 

Sandtärnan blev ett sverigekryss!

/MA

En duns

och så låg den där, på det ärvda trädgårdsbordet, i frukosten, i solen. Medan jag begrundade dess öde och uttrycket ”Fri såsom fågeln”, iakttog jag rörelserna från de sista andetagen. Plötsligt rörde det sig i fjäderdräkten! En präktig loppa kikade snabbt fram och gömde sig lika fort. Hade fripassageraren distraherat piloten genom att suga blod mitt under pågående inflygning till matbordet? Troligen, eller också nöp det till utav h-te när loppan bet hål och felbedömningen blev ett faktum. Artfränden, som förmodligen var brorsan, satt kvar intill och lockade men gav upp när det inte kom något svar. Tur att loppor inte är vanliga bland trafikflygets piloter.

/MA