Skörbjuggstider

Så här års, förr om åren, gav C-vitaminbristen sig till känna för de som inte fått en bra kost under vintern, särskilt för långväga sjöfarare.

Är det naturens ironi att den oansenliga skörbjuggsörten är en tidig och vanlig vårväxt på västkusten bland sten, torvor och saltstänk, eller är det resultatet av en medveten forntida odling?  En medicinalväxt med högt C-vitamininnehåll. Lika bra som en apelsin kanske, men inte lika aptitlig.  

Det mesta är uppätet. Har stormen kastat upp den här klon eller klarar trutar att hantera ägaren till sådan här verktyg? Mink?

Har plockat in min minkfälla för säsongen. Känns inte etiskt att en familjeförsörjare kan bli ihjälsmälld av en plåtbit. Bättre hade varit att ta djuraktivisterna i örat. Befria minkar kan ju te sig ädelt i förstone. Efter sommaren riggas fällan igen, kanske kan det bli en minkpäls till vintern? 

Ett hällkar som successivt späds ut med regnvatten är ingen sinekur för en blåmussla. Finns fröken Mussla kvar? Förr fanns en telefonsvarare som hette fröken Mussla och som man kunde ringa för att få information om blåmusslorna var ätliga eller om blåalgerna var för många så att musslorna blev oätliga ett tag. Nu är det webben som gäller. Får satsa på det japanska jätteostronet istället som sprider sig längs västkusten. Har inte sett till något sådant just här men man vet aldrig. Provade att äta färska ostron för någon månad sedan. Föredrar dock blåmusslor och ostron får man inte plocka utan fiskerättsinnehavarens tillstånd, inte ens det invasiva jätteostronet. Skall upp till Orust i helgen och skall passa på att spana efter jätteostron. Kanske döljer sig en japansk jättepärla i ett japanskt jätteostron? Biter man av en tand då, eller slinker pärlan ner med ostronet? Finns det anledning att vara uppmärksam vid toalettbesöket efter ostronintaget? En stor pärla kan ju slå sönder porslinet!

/MA