Flanering med gamla fotopolare

Jag fick ett inlägg från en gammal fotoklubbspolare på Facebook om att träffas på Rådhusplatsen i Köpenhamn för att fotografera. Jag hängde på. Väl på plats så visade det sig att samlingsplatsen ändrats och de skulle komma in till stan från Amager lite senare. Lite snopet och platt kanske, men helt okey! 

Strålande väder var det. Ströget var förstås fullt med shoppande och flanerande människor men de andra delarna av stan var relativt tomma vill jag påstå. Kanske har trafikpolitiken satt sina spår. Mycket blåa band på asfalten med cykelbanor och separata cykeltrafikljus i alla korsningar samt en tunnelbana som byggs ut.

 I kvarteren strax intill SAS-skrapan och centralstationen har det vuxit upp byggnader med ett modernt snitt. Både till utformning och till val av fasadmaterial.

 Jag är inte så förtjust i att fotoflanera i folkmängder där man knappt kan ta upp kameran utan att man stöter någon i ryggen eller i ansiktet med objektivet. Så jag sparade jag promenaden utefter Ströget ner mot Nyhavn till senare i hopp om att folkmängden skulle minska något.  Jag styrde kosan upp till Fredriksberg istället men först inhandlades några danska wienerbröd bakom centralstationen. Kaffetermosen låg kvar i bilen så det blev en fika i bilen någon våning ner under markplanet.

I Fredriksberg så finns mycket av den gamla stilen kvar. Det är nog den här sortens arkitektur som gör stan charmig. Lite ruffigt och alternativt men gott nog, tror jag. Just här har jag inte varit inomhus!
 

En utförsäljning av vinylskivor lockade många. Kö långt ut på gatan och samtidigt mingel.
Så fick jag, via SMS, meddelande om att fotopolarna kommit in till stan och att de gick på Ströget ner mot Nyhavn. Helt om!

Var de, fotopolarna alltså, riktigt befann sig blev jag inte klar över. På en pir med matmöjligheter?

Någonstans här, mittemot Det Kongeliga Teater?

Nu började dessutom kaffeintaget göra sig påmint.

Vid den Kongelige Teatern fanns det faciliteter som gjorde det möjligt att lätta på trycket. (När man tar upp kameran på ett sådant här ställe måste man försäkra sig om att man är ensam. Det kan bli helt fel annars).

Så fick jag syn på dem, fotopolarna alltså. De hade nyss ätit. För att inte tappa tempo släppte jag tanken på att äta och förslog att vi skulle gå en runda i Christiania. Vilket vi gjorde.

Jag har varit inne på det här med graffiti tidigare och man kan väl säga att i Christiania är det signifikant.

Roligt med färggranna ytor men kanske inte överallt. 

I sällskapet fanns det en yngre dam som nästan var klar med sin examen i statsvetenskap. Hon hade inte sett den lille havfruen sedan hon var liten och nu fanns ett behov av att konfirmera det hon sett för länge sedan.

Och här skulle ju det vara en bild på den skulpturen.

När jag googlade på "den lille havfruen" så dök det upp en artikel från SVT från 2016 där man berättade att Facebook stoppat en länk till ett blogginlägg av en dansk politiker där en bild på "den lille havfruen" fanns med. Skälet var för mycket naken hud.

"Harre dj....r" för att citera en göteborgare. Att man kan förväxla naken hud med en bronsyta är anmärkningsvärt! Robotiserad censur?

Jodå vi var och tittade på "den lille havfruen" och fotograferade den......

Det var inte pensionärsrabatt på p-avgiften!

/MA

Pannhuset och polisens klottergrupp!

Röda Sten vet väl varenda göteborgare vad det ligger. Om inte annat så ta en tur dit ut. Gjorde det härom veckan, tog en tur dit ut alltså, och intog lunch med svärmor, svägerska och fruga. Pannhuset, en gammal värmecentral från 1940, är ombyggd till både restaurang och konsthall och dess yttre är en laglig graffitivägg. Namnet Röda Sten kommer från en sten vid hamninloppet som målades röd, oklart av vem och varför. 

Ljussättningen och installationer i taket bidrar förstås till miljön. Det blir ju rätt dunkelt i en pannhall.

Ganska smakfullt i mitt tycke. Ytskikten är inte särskilt påkostade i industrilokaler så ljuset kompenserar. 

Och så graffitin. Övningsytor för graffitikonstnärer. I restaurangens kassa fanns en bok om Pannhuset och hur de lokalpolitiska turerna gått genom åren. Bland annat fanns, från 2000 tror jag det var, en kopia på ett yttrande från polisens klottergrupp. Innebörden var att lagliga ytor indirekt uppmanade till olagligt klotter. Slutsatsen var att det inte skulle få finnas något lagligt klotter, förlåt, graffiti. Man övade sig och var skulle sedan kunskapen omsättas? Nu får man väl tillstå att mycket i efterkrigstidens byggda miljöer är förfärligt fula och tråkiga. När man är på besök i förorterna runt storstäderna slås man av hur fult och färglöst det är med bergsskärningar och trafikleder. Så kanske är graffitin, olaglig eller laglig, ett utslag av brist på skönhet.

För nästan 10 år sedan reste vi igenom det forna Östtyskland med typiska öststatsfasader. En övernattning gjorde vi i Strasburg (Uckermark). Byn var fri från graffiti men skolbyggnaderna var målade i starka färger. Kanske en motreaktion mot det grå Östtyskland.

I kontrast till övergivna byggnader strax intill.

som är klotterfria utvändigt 

och invändigt.

 Beror det på sprayburksbrist orsakat av dålig ekonomi eller att man varit hårt hållen i en auktoritär regim?

Det må vara hur som helst, en grå sten målades röd vid Göteborgs inlopp.  Början till graffiti på Röda Sten!

/MA

Design

är ju något man förknippar med tredimensionella kroppar, bruksföremål inte minst, kaffekannor, lampor, stolar med mera. De flesta föremål man har omkring sig är designade på något sätt. En rent teknisk utformning är också design men mera av en konstruktion och ger sällan några positiva estetiska intryck. Det blir mer neutralt kring det tekniska. När någon tänkt till hur ett föremål skall ge en skönhetsupplevelse så syns det.  

Museo del Disseny på Placa Glòries Catalanes i Barcelona har inte bara design som tema och utställningar på temat utan också en byggnad som som sticker ut med en särskild design. Även omgivande byggnader i det omedelbara grannskapet har en design som sticker ut eller kanske till och med sticker upp.  

En onsdagförmiddag så var det inte så befolkat på ytorna förutom en hord med gatuförsäljare som med sina filtknyten flyttade sig från ena hörnet till det andra på torgytorna för att slippa polisens närgångna frågor. Vi tog en frukost istället på museets kafé.

I bildens bortre del så pågick arbeten med en utställning om matdesign. Den skulle öppna någon dag senare. Tomt inomhus tomt men inte utomhus.

Ett temporärt antikvariat hade etablerat en disk i förhoppning om någon köpsugen kund under parasollerna. Underligt nog var det begagnade barnböcker som salufördes.

Högst upp fanns en utställning om olika stilar på affischer och bokomslag och hur dessa förändrats under det senaste århundradet. Lokalen låg i dunkel så att ingen blekning av utställningsföremålen skulle ske och fotografering var förbjudet, för det krävdes blixt. Interiören och färgsättningen gav dock intryck också.  Någon våning ner så fanns det en utställning av moderna föremål. De flesta ovanliga på marknaden, åtminstone än så länge. 

I bottenvåningen fanns en utställning om nya material och nya sammansättningar av material. Amorfa metaller, aerogeler, graphen, nanoteknik för att ändra ett materials egenskaper. Användningar som ingen ännu kommit på. Möjligheter till konsultation för att hitta lämpliga material till en produkt fanns också.

Nu är det ju på många fler håll man arbetar med materialutveckling och forskning men det verkade vara mycket lättillgängligt här.

/MA

CCCB

står för Centre de Cultura Contemporània de Barcelona. Smet in på det när det blev en "lucka". Mest för nyfikenhetens skull. Byggnaden låg strax bakom MACBA . En innergård som befolkades av ungdomar där också liksom framför MACBA. Dock inte så många skateboards. Istället fanns det flera mindre grupper på fem sex stycken tonåringar som övade dans. I anslutning till museet fanns en bra bokhandel med många fotoböcker nästan alla på spanska men med intressanta fotografer och bilder. 

Glasfasader kan verkligen trolla bort annars stendöda fasader och ge lite variation när dagsljuset ändras över dagen och när man förflyttar sig.

Förberedelser för "Poetry slam" pågick i bottenvåningen.  På utvägen stannade jag till och lyssnade. Jag insåg att utan att kunna språket var det lönlöst. Enbart språkmelodin gav ingenting. Jag närvarade vid en "Poetry slam" på Dunkers i Helsingborg för något år sedan. Publiken där var påfallande ung likaså de som framförde sin poesi. Mycket mänsklig värme och lite rörande. Så var det också här på CCCB. 

Utställningen som var igång på CCCB handlade om hur utformning av byggnader och planlösningar påverkats av sexualiteten. Ett synnerligen ovanligt tema vill jag påstå men inte för den skull mindre relevant. Det var inget uttalat fotoförbud men.....

Gränderna i El Raval på hemvägen mot Metro stationen under Placa de Cataluyna.

/MA

MACBA

Den yngste har rymt boet. Åtminstone för en termin. Dessutom har han haft den goda smaken att rymma till Barcelona. Ett ställe som jag inte varit på tidigare utan bara hört talas om. Tvunget att göra ett kontrollbesök. Både jag och frugan behövde göra det. Så vad gör man när han har föreläsningar, sonen alltså? Jo det blir de klassiska platserna och museerna som blir besökta.

MACBA står för Museu d'Art Contemporani de Barcelona. Det påminner till viss del om kulturhuset i Stockholm. Framför byggnaden så finns en stor öppen yta och på den hänger det många ungdomar. Flera åker skateboard andra spelar musik eller dansar. Plattan i Stockholm har kanske ett litet annorlunda klientel. Det är sällan man ser några som åker skateboard där. Man kanske åker på annat!

Interiör. Mycket vitt som ses.

Med Barcelonakortet har man tillträde till en mängd museer och tillgång till kollektivtrafiken i zon 1 som i stort omfattar Barcelona med förorter. Tåg, tunnelbana, spårvagn, bussar och några bergbanor ingick.  

Pensionärsrabatt på de allra flesta museerna inte kyrkorna dock. Om man inte skaffar sig Barcelonakortet så kan man åka mycket billigt på kollektivtrafiken med T-10 kortet. Det ger en resa i zon 1 för knappt en Euro och är dessutom inte personligt.