I skuggan av ett spannmålssilo

finns en liten linfärja eller snarare en repfärja.

Trafiken är intensiv i morgonljuset, cyklar och fotgängare. Mellan turerna matar färjkarlen änderna.

Någon lokal förmåga sa: "Dä ä möe vârre å dra färjan när kanalen ä tommer på vann".

Men jag tror inte det är så besvärligt. Färjan ligger nog upplagd på land då och bottenmålas.

/MA

Utsikt i och från rum 4

Tjänsteresor kräver övernattningar, ofta. Hotellkedjorna tröttnar man fort på. Det ser likadant ut på varje ställe. Säkert är det medvetet. Gästen skall känna igen sig och hitta rätt på alla ställena, MEN det blir stereotypt och ytligt. Visserligen oftast bekvämt, men så förutsägbart, ingen utmaning. Är det trygghet den resande vill ha, "same procedure as every year James"? Ja en del vill nog det. Att vara osäker när man är hemifrån kan knäcka vem som helst, särskilt när man är utanför sin "comfort zone", men utbudet av alternativa hotellboenden är faktiskt stort. Att frångå standardvalet kan vara upplyftande.

Visst blir det ett och annat missförstånd men med lite fantasi och mobiltelefonen reds sådana ut. Nycklar till ytterdörren i vita brevlådor runt hörnet ute i trädgården och pinkoder till nyckelboxar intill rumsdörren och självservering i köket. Tidigare gäster har lämnat te, kaffe- och chokladmjölkspulver. Ibland får man samsas om duschen genom att lyssna av när den är tom eller vänta ut någon från duschen. Det är olika på varje ställe och alltid diskret. Ingen lobby med bemanning dygnet runt men inget vandrarhem. 

Och när det är släckt syns en ny vy från gatan.

/MA

Kalkavlagringar

Var var vi nu igen....jo det här med kalkavlagringar. Platåbergen i Skaraborg är något speciellt. Att de har bidragit till den bördiga jorden runt omkring bergen är det inget tvivel om och inlandsisen har släpat med sig rester av kalkberget långt söder ut i Ätradalen. Rullstensåsar med orkidéer och andra botaniska rariteter i kölvattnet av isen. 

Många byggnader av det här slaget finns runt om bergen. Kalkstenar bundna med kalkbruk. Byggda på 1100-talet någon gång och framåt. Några är byggda i sandsten. Från lagret närmast urberget. Nu består de här bergen inte bara av kalksten. Från botten räknat är det över urberget: Sandsten, alunskiffer, (innehåller uran), kalksten, lerskiffer och på toppen diabas, (som man gör stenull av). 

Vattendragen rinner ner i trappsteg.

Nu skulle ju här vara en bild på de jack i berget som utvinningen av sten orsakar, men av någon anledning så fastnar inte sådana motiv på min sensor. Kanske är det amatörens förbannelse att bara avbilda det som ser vackert ut. 

Vid horisonten syns diabasplatån. Körsbärsblomningen runt bergen är något speciellt.

/MA  

Utsikt från ett B&B

Ett snabbesök i Sveriges vagga, det vill säga centrala Skaraborgs län. Vi bor granne med Kinnekulle och bakom oss finns stora sandstensblock med inristade liljemönster; influenser från Grekland och Miklagård. På grusvägar österut mot Billingen finns vägskyltar med gårdsnamn som Upsala och Lilla Bjurum. Tranflockarna tar höjd i termiken för fortsatt färd norrut. Värdparet har bemödat sig med att ställa fram en omelett med ramslöksblad. 

Morgonnyheterna basunerar ut att vedergällningen för gasanfallet i Syrien genomfördes på 17 minuter den gångna natten. Bara någon enstaka civilist skadad!

Knutblushajpen känns avlägsen och jag börjar fundera på när jag använde slips senast. En vana man kanske skulle ta upp igen. 

Torra lerjordar och vårbruk på den gamla sjöbottnen är lördagsnöjet, men just nu är det paus i kvällssolen.

/MA

Typiskt....

när det finns hopp finns det ingen snö

och när det är snö länge tryter hoppet.

Nu blir nog den här anläggningen ett byggnadsvårdsminne. 1934 stod den färdig och efter 1986 har den inte varit bruk. Golfströmmen har ju saktat in de senaste 1600 åren vilket kommer att ge upphov till extremare vintrar. Den som lever på hoppet får se hur extremt det kan bli.

Man får hålla koll på läget.

/MA