Trippen

Inte ofta som man drar iväg till norra Norrland, men ibland händer det! Spännande och nästan exotiskt. Allra helst som jag de senaste åren haft inställningen att:"Inte en meter norr om Morup". Det håller ju inte, i varje fall inte i längden. Det blir inskränkt och omgivningen med ursprung norröver blir sårade. "En sådan fördomsfull typ" skulle jag tro att de tänker, men de flesta struntar nog i vilket. Sverige förbuskas norr om Mariestad brukar jag anföra. Bara sly, bara sly, och glömmer bort närkeslätten. Det är först norr om Mälardalen som det blir riktig skog. En utlöpare av den sibiriska taigan. Men myggen och knotten? Outhärdligt!

Det är inte bara på nätet vi lever i bubblor, internetkuvöser. Det sker i verkliga livet också.

SAS flyger igen, men just den här maskinen stod på backen.

Anträdde så resan norröver och blir varse att järnvägen inte är ensam om att ha problem med tiderna. Även flyget dras med förseningar. Kunde dock borda sista delsträckan med 5 minuters marginal.

Delad flygtaxi till närmsta tätort. Resesällskapet klev av i en vägkorsning någonstans mitt i. Två mindre grusvägar letade sig bort bland buskar och furustammar. Hon ringde innan och försäkrade sig om hämtning. 45 minuters väntan i skogen. Kort stund ändå för 35 kilometer på smal grusväg.

Väl framme gjorde sig magen påmind. Försökte leta upp en korvkiosk men det var tji. Man kunde ju tänka sig att det fanns paltkiosker, renskavsgrillar, hjortronbarer och lingonrestauranger, men icke. Hamnade förstås på en hamburgerbar. Björnbiff eller vargkotlett fanns inte på menyn och inte heller älgstek. Nötmos i runda former klämda mellan luftigt vitt bröd bakat på vetemjöl fanns förstås och med en ostskiva mellan som definitivt inte var västerbottenost. Det fanns något supervegetariskt att välja på också. Renlav klämd mellan två skivor furubark?

Laestadianismen är inte längre synlig på det sättet som den nyss hitkomna mer sydländska religionen är. Inga shamaner heller som trummar i gathörnen. Trummorna, de flesta, är på Nordiska Riksmuseét numera, men skallarna har under högtidliga former återbördats till stammarnas gravområden. 

Återresan gick inte att företa med vingar. För långa väntetider. Järnhjulen fick bära mig söderut. I väntan på nattåget värmer solen gott. Mygg- och knottfritt. Något fladdrar till över järnvägsstationen och nog är det en tornseglare som kommer farande på sin väg söderut. Nästan på polcirkeln, så här års!

Skönt med egen kupé. Inte så sittvänlig men liggvänlig.

Stationen i Bastuträsk ståtar med en servering som har dygnet-runt-öppet. Kan behövas. Tågen går trots allt inte så ofta.

En stunds kontemplation i restaurangvagnen medan landskapet drar förbi. Mager mark med tallmoar, myrmarker och någon bergknalle. Någon träkåk med mindre ställverk för järnvägen och en skiffrig bergsskärning fladdrar förbi.

Kvällsmat innan det blir mörkt.

Efter en natt i kupén företas sista delsträckan på förmiddagen. Är snart söder om Morup.

/MA

Tabernaklet?

Är detta ett mobilt framkallningslaboratorium eller bara ett provisoriskt fotolabb? Nej! Det är ett prokrastinerat projekt! (Ett främmande ord som inte finns med i Akademins app. Prokrastinera betyder : att skjuta upp). Det är tillika en prokrustesbädd . (Även det ett främmande ord). Med det avses en bädd där man tvingar det som skall ligga där att forma sig efter bäddens storlek. Det vill säga en utbyggnad av friggeboden från 10 m² till modiga 15 m² och i den utbyggnaden försöka trycka in ett isolerat utrymme med plats för frys, syltförvaring, hobbyverksamhet mörka vinterkvällar, meditation och tvättstuga. Man kan säga att det inte blir optimalt. Det mest intrikata är att CO₂ utsläppet fördröjs kanske 50-år eftersom det är ett träbygge. Några kilo sparas i träreglarna innan det går till brännbart avfall.

Har gjort kalkyler på CO₂ ekvivalentavtrycket av en digital bild vid tagningen. Kollade batteriets kWh och antalet bilder som kan tas på en batteriladdning enligt CIPA. Resultatet?

0,026 Wh per bild. Med en skattad livslängd på slutare med ca 150 000 bilder blir det 3,9 kWh. Med EU-el som det troligen är blir det 1,37 kg CO₂.  

Är det dags att gå tillbaka till 36-bildersångesten för småbild eller 12-bildersångesten för 6x6? Nja. 1,37 kg CO₂ motsvarar 7,6 km med en bensindriven bil som drar 0,7 l/mil.

Håller alltid andan när jag trycker av. (Undviker metangasutsläpp vid tagningen eftersom det ger ett 25 gånger större avtryck än bara CO₂). Fördröjer därmed lite CO₂-utsläpp några sekunder som tidigare intagits och bilderna får mindre av rörelseoskärpa. Det gäller att tänka på allt.

/MA

Det gamla grässtråket för jordbruksflyget levde upp igen

Halland har varit och är en bygd med mycket potatisodling. Mera förr än nu. Flygbesprutning av potatisfälten var vanligt och runt omkring i landskapet fanns det landningsbanor. Man måste tanka och fylla på bekämpningsmedel! Men tiderna och insikterna ändras så de allra flesta har blivit åkermark men något fält finns kvar, nu som sportflygfält. I samband med "Wheels and Wings" hade Scandinavian Airshow en uppvisning. Med 5 biplan av olika fabrikat gjorde de en uppvisning.

En ombyggd jordbruksmaskin, Grumman G-164 Ag-Cat från 1973, som ingår i Scandinavian Airshow, var ankare kring vilket de övriga fyra snurrade runt.

Innan en stjärnmotor startas måste propellern dras runt några varv. Oljan rinner neråt den också och blir det ansamling i de nedre cylindrarna finns det risk att någon cylinder sprängs eller nästan sprängs när motorn startas. Och så går den eller vevaxeln sönder när man behöver grejorna som mest. Annars kunde man tro att det är en gummibandsmotor som skall dras upp!

Uppställning för transport till Johannisberg och Västerås. Planen skall monteras ned och stuvas i containrar för båttransport till Kina där nya uppvisningar är bokade.

En sista koll av färdplanen och genomgång av checklistan.

Lite dramatik i starten och "show of" för fotografen och förstås att passa på och tömma rökaggregatet.

Ingen rök dock efter de här som passerade över strax efter att alla biplan startat.

Blev lite perplex när jag insåg att ledaren för gruppen var son till en konstflygare som stundtals hade sin maskin stationerad på den flygklubben jag tillhörde på 70-80-talet.

Konsten går i arv. 

/MA

Fotografi Falkenberg 2019

Japp! Nu är det dags. I dagarna två med start imorgon den 29/6 och avslutning på söndag den 30/6 genomförs detta fotoevenemang. Föreläsningar, mässa, utställning, bildvisningar och workshops i Falkhallen 1000 - 1700 och som om inte det vore nog! Det är fri entré. Västsveriges fotohändelse! 

Johanna Davidsson ”Solosister”
Föreläser Lördag kl. 13.15 – 14.15
Tobias Fischer
Föreläser Lördag kl. 14.30 – 15.30
Jörgen Tannerstedt
Föreläser söndag kl. 14.30 – 15.30
Patrik Leonardsson
Föreläser lördag kl. 15.45 – 16.45
Bengt Christensen
Föreläser söndag kl. 13.15 – 14.15
Gert Olsson
Föreläser lördag kl. 10.00 – 11.00 och söndag kl. 10.00 – 11.00
Moderskeppet Camilla Grönbladh
Föreläser lördag kl. 11.15 – 12.15
Moderskeppet Åsa Jakobsson
Föreläser söndag kl. 11.15 – 12.15
Pia Allvar
Föreläser söndag kl. 15.45 – 16.15

Vad de föreläser om kan man enkelt se på

http://www.fotografifalkenberg.se/

Och sist men inte minst. Jag hänger upp några av mina bilder till allmänt påseende!

Ledstången till Falkhallens entré en mörk novemberkväll!

/MA

Nat King Cole 100 år

Den 16 mars fyllde Nat King Cole 100. Jag hade inte tillfälle att själv gratulera honom. Han gick över till andra sidan redan 1965. Jag och frugan var på jazzkonsert den 15:e mars och bandet som spelade uppmärksammade hans dag. Vokalisten som påminde om Monica Zetterlund och Marilyn Monroe sjöng några av hans låtar.

Tiden går men jazzen består!

/MA