Flanering med gamla fotopolare

Jag fick ett inlägg från en gammal fotoklubbspolare på Facebook om att träffas på Rådhusplatsen i Köpenhamn för att fotografera. Jag hängde på. Väl på plats så visade det sig att samlingsplatsen ändrats och de skulle komma in till stan från Amager lite senare. Lite snopet och platt kanske, men helt okey! 

Strålande väder var det. Ströget var förstås fullt med shoppande och flanerande människor men de andra delarna av stan var relativt tomma vill jag påstå. Kanske har trafikpolitiken satt sina spår. Mycket blåa band på asfalten med cykelbanor och separata cykeltrafikljus i alla korsningar samt en tunnelbana som byggs ut.

 I kvarteren strax intill SAS-skrapan och centralstationen har det vuxit upp byggnader med ett modernt snitt. Både till utformning och till val av fasadmaterial.

 Jag är inte så förtjust i att fotoflanera i folkmängder där man knappt kan ta upp kameran utan att man stöter någon i ryggen eller i ansiktet med objektivet. Så jag sparade jag promenaden utefter Ströget ner mot Nyhavn till senare i hopp om att folkmängden skulle minska något.  Jag styrde kosan upp till Fredriksberg istället men först inhandlades några danska wienerbröd bakom centralstationen. Kaffetermosen låg kvar i bilen så det blev en fika i bilen någon våning ner under markplanet.

I Fredriksberg så finns mycket av den gamla stilen kvar. Det är nog den här sortens arkitektur som gör stan charmig. Lite ruffigt och alternativt men gott nog, tror jag. Just här har jag inte varit inomhus!
 

En utförsäljning av vinylskivor lockade många. Kö långt ut på gatan och samtidigt mingel.
Så fick jag, via SMS, meddelande om att fotopolarna kommit in till stan och att de gick på Ströget ner mot Nyhavn. Helt om!

Var de, fotopolarna alltså, riktigt befann sig blev jag inte klar över. På en pir med matmöjligheter?

Någonstans här, mittemot Det Kongeliga Teater?

Nu började dessutom kaffeintaget göra sig påmint.

Vid den Kongelige Teatern fanns det faciliteter som gjorde det möjligt att lätta på trycket. (När man tar upp kameran på ett sådant här ställe måste man försäkra sig om att man är ensam. Det kan bli helt fel annars).

Så fick jag syn på dem, fotopolarna alltså. De hade nyss ätit. För att inte tappa tempo släppte jag tanken på att äta och förslog att vi skulle gå en runda i Christiania. Vilket vi gjorde.

Jag har varit inne på det här med graffiti tidigare och man kan väl säga att i Christiania är det signifikant.

Roligt med färggranna ytor men kanske inte överallt. 

I sällskapet fanns det en yngre dam som nästan var klar med sin examen i statsvetenskap. Hon hade inte sett den lille havfruen sedan hon var liten och nu fanns ett behov av att konfirmera det hon sett för länge sedan.

Och här skulle ju det vara en bild på den skulpturen.

När jag googlade på "den lille havfruen" så dök det upp en artikel från SVT från 2016 där man berättade att Facebook stoppat en länk till ett blogginlägg av en dansk politiker där en bild på "den lille havfruen" fanns med. Skälet var för mycket naken hud.

"Harre dj....r" för att citera en göteborgare. Att man kan förväxla naken hud med en bronsyta är anmärkningsvärt! Robotiserad censur?

Jodå vi var och tittade på "den lille havfruen" och fotograferade den......

Det var inte pensionärsrabatt på p-avgiften!

/MA

Pannhuset och polisens klottergrupp!

Röda Sten vet väl varenda göteborgare vad det ligger. Om inte annat så ta en tur dit ut. Gjorde det härom veckan, tog en tur dit ut alltså, och intog lunch med svärmor, svägerska och fruga. Pannhuset, en gammal värmecentral från 1940, är ombyggd till både restaurang och konsthall och dess yttre är en laglig graffitivägg. Namnet Röda Sten kommer från en sten vid hamninloppet som målades röd, oklart av vem och varför. 

Ljussättningen och installationer i taket bidrar förstås till miljön. Det blir ju rätt dunkelt i en pannhall.

Ganska smakfullt i mitt tycke. Ytskikten är inte särskilt påkostade i industrilokaler så ljuset kompenserar. 

Och så graffitin. Övningsytor för graffitikonstnärer. I restaurangens kassa fanns en bok om Pannhuset och hur de lokalpolitiska turerna gått genom åren. Bland annat fanns, från 2000 tror jag det var, en kopia på ett yttrande från polisens klottergrupp. Innebörden var att lagliga ytor indirekt uppmanade till olagligt klotter. Slutsatsen var att det inte skulle få finnas något lagligt klotter, förlåt, graffiti. Man övade sig och var skulle sedan kunskapen omsättas? Nu får man väl tillstå att mycket i efterkrigstidens byggda miljöer är förfärligt fula och tråkiga. När man är på besök i förorterna runt storstäderna slås man av hur fult och färglöst det är med bergsskärningar och trafikleder. Så kanske är graffitin, olaglig eller laglig, ett utslag av brist på skönhet.

För nästan 10 år sedan reste vi igenom det forna Östtyskland med typiska öststatsfasader. En övernattning gjorde vi i Strasburg (Uckermark). Byn var fri från graffiti men skolbyggnaderna var målade i starka färger. Kanske en motreaktion mot det grå Östtyskland.

I kontrast till övergivna byggnader strax intill.

som är klotterfria utvändigt 

och invändigt.

 Beror det på sprayburksbrist orsakat av dålig ekonomi eller att man varit hårt hållen i en auktoritär regim?

Det må vara hur som helst, en grå sten målades röd vid Göteborgs inlopp.  Början till graffiti på Röda Sten!

/MA

Vårbruket och DNA

Vårbruket är igång. För det krävs både studier och vatten. I södra Halland har det införts vattningsförbud och ett förbud hänger i luften i mellersta Halland.

En effekt av klimatförändringen påstås det. Blir tveksam till den informationen då det mesta jag hört hitintills är att det kommer att regna mer i de här trakterna på grund av klimatförändringen. Fake news? Förmodligen bara en tillfällig vädervariation. 

De här gynnarna har jag inte sett förut. De verkar i alla fall vara fullt upptagna med vårbestyr. Det enda som skiljer oss från dem är DNA.

 Säkert är det att våren är här för att stanna och med största säkerhet blir det sommar.

/MA

Havsöringen

4-5 grader i vattnet och efter 1:a april!  Läge för att fånga havsöring inne på grunda vatten. Tre par långkalsonger under vadarbyxorna och några par sockar i kängorna. Minsta längd för att ta upp öringen är 45 cm här på västkusten.

I kvällsljuset hörs vitkindade gäss kackla någon kilometer ut på havet. De är knappt synbara och ligger som ett långt band i solblänket. Några hundra gäss som tagit rast från flytten till Arktis.

Den här kvällen blev det ingen fångst.

/MA

CCCB

står för Centre de Cultura Contemporània de Barcelona. Smet in på det när det blev en "lucka". Mest för nyfikenhetens skull. Byggnaden låg strax bakom MACBA . En innergård som befolkades av ungdomar där också liksom framför MACBA. Dock inte så många skateboards. Istället fanns det flera mindre grupper på fem sex stycken tonåringar som övade dans. I anslutning till museet fanns en bra bokhandel med många fotoböcker nästan alla på spanska men med intressanta fotografer och bilder. 

Glasfasader kan verkligen trolla bort annars stendöda fasader och ge lite variation när dagsljuset ändras över dagen och när man förflyttar sig.

Förberedelser för "Poetry slam" pågick i bottenvåningen.  På utvägen stannade jag till och lyssnade. Jag insåg att utan att kunna språket var det lönlöst. Enbart språkmelodin gav ingenting. Jag närvarade vid en "Poetry slam" på Dunkers i Helsingborg för något år sedan. Publiken där var påfallande ung likaså de som framförde sin poesi. Mycket mänsklig värme och lite rörande. Så var det också här på CCCB. 

Utställningen som var igång på CCCB handlade om hur utformning av byggnader och planlösningar påverkats av sexualiteten. Ett synnerligen ovanligt tema vill jag påstå men inte för den skull mindre relevant. Det var inget uttalat fotoförbud men.....

Gränderna i El Raval på hemvägen mot Metro stationen under Placa de Cataluyna.

/MA