Likhet mellan en fotografisk bild och ost?

Finns den? Har varit inne på detta spår förut. Hade tillfället att vara med på en vernissage härom lördagskvällen. På Centro Cultural Virgen del Carmen de Torrevieja. Sensaciones var titeln på utställningen med tillhörande bok. Ett 50-tal bilder från 1977-1990 tagna just i Torrevieja, semesterorten på Costa Blanca. Inbjudan gick ut via Facebook förutom vanliga kanaler som anslagstavlor etc. Öppningen samlade nog runt 150 personer som sorlade glatt och högljutt. Från min horisont, som är turistens, var bilderna av lite allmänt intresse. Informativa ur den aspekten att de visade hur delar av staden sett ut före dagens datum och före 1990. Några stadsdelar och byggnader kände jag igen men de mesta var oidentifierat. Människorna i bilderna där de förekom var likaså okända. De flesta för att inte säga alla bilderna var dokumentära avbildningar förutom bilden i marknadsföringen som hade en annan verkshöjd.

Publikens glädje över igenkänning, ”återseendet” och nostalgin var inte att ta miste på. Bilderna var mycket intressanta! 

Hade samma typ av bilder visats från dagens datum hade de säkerligen inte rönt samma intresse, om något intresse alls. Och lite grand är det nog så med mycket av gatufotografin, (bilder från stadsmiljön), som presenteras nu. Det mesta är egentligen inte vidare värst intressant.

Det är mest dokumentärt utan någon uppenbar berättelse i bilden. Om ett tiotal år däremot så speglar bilden den tidens mode och rent av samhällsklimat och stadsbild. Det intressanta i bilderna ökar med åren, men om det är linjär eller exponentiell ökning är kanske av mindre intresse.

Osten då, var kommer den in? Jo färsk ost är smaklös och ofta lös i konsistensen. Med tiden blir den oftast torrare och hårdare men framför allt smakar gammal ost mera. (Nu tänker jag inte på uttrycket "att ge igen för gammal ost"). Så småningom torkar den ihop till en hård oätlig massa. Så dålig blir aldrig en bild (såvida det inte är en pappersbild). Speciellt inte i det digitala tidevarvet när bilden inte bleknar. Förutsatt att man fortfarande kan läsa bildfilens format.  

Hur är det med naturbilder, bilder av växter, insekter, djur, makrobilder och landskap? Kommer gamla bilder, säg 50-år gamla bilder av växter, djur eller insekter vara av intresse. Tiden för att se någon biologisk evolution kommer förmodligen att vara för kort. Vissa arter har kanske blivit utrotade medan andra blivit vanligare och då blir det dokumentära värdet för vetenskapen högt om alla data för fototillfället finns kvar. Betraktas fortfarande natursköna bilder som sköna efter 50-100 år? Ofta är det här med skönhet en tidsberoende modesak så förmodligen är andra bilder ansedda som vackra än de som var det vid fototillfället.

Likheten med ostens utveckling är inte stor i det här fallet.

Vad är naturfotografins framtid? (Pretentiös frågeställning!) 3D-bilder tror jag kommer att höja upplevelsen och bli framtidens naturfotografi. VR, virtuell verklighet, när man kan vara kvar hemma och gå ut i naturen och se blommorna, fåglarna, fjärilarna och björnarna. Företeelser som kanske inte längre finns. Hologram dröjer nog än ett tag. För utveckling MÅSTE det vara, eller?

Landskapsbilder är nog i samma intresseklass som gatubilder. Bilderna visar tidens gång och förändringarna, liksom familjebilder, om nu någon kommer ihåg vem det är på bilden! Har ett album från morfar med gubbar som ingen längre känner igen.

För er som inte gillar ost kan jämförelsen kanske göras med vin. Det blir liksom osten och bilden starkare med tiden, men jäsningen måste avbrytas i tid. Passar man sig inte blir det vinäger om lagringen är fel! 

Exempel på spanska aristokratins vinhushåll på 1700-1900-tal. Ett lås på den högra för det fina vinet och kanske också för det fina folket. Den till vänster har inget lås. Vin för ofint folk eller för de som hade problem med ”spånken”. Folksvin?

/MA   

Girona, i skymningen, sett ur en kamerautrustad Opel Astra-förares perspektiv

Resan från Dole i Frankrike ner till Girona i Katalonien gick förvånansvärt smidigt. Visserligen kostade motorvägsavgiften 61€, men det var jämn väg och relativt lite trafik jämfört med tyska autobahn. Det var relativt låga temperaturer genom resten av franska Jura-området, strax över nollan. Ett tunt snötäcke låg på sluttningarna. Väl ute i Rhonedalen steg temperaturen uppåt 10 grader plus och det kändes som vårluft när man stannade för en bensträckare.

En stilla förundran dök upp i huvudet: Hur skall man komma till rätta med miljöproblemet som transporter ger upphov till? Är det ens möjligt med bibehållen handel? Nu tänker jag inte på vår egen transport ("gäller inte mig"-syndromet) utan på alla lastbilstransporter. Innerfilen under de 65 milen trafikerades av 12 m-trailers med runt 150-200 m lucka. Säg i snitt 3800 trailers på den sträckan i vardera riktningen. Nästan dygnet runt, som matas på hela tiden. Följaktligen fick man ligga i en av omkörningsfilerna mest hela tiden för att undvika att kontinuerligt byta fil. 

Nu inser jag varför man hela tiden blir omkörd av Teslor. Går de inte mer än 50-60 mil på en laddning måste man köra in laddningstiden. Det är ytterst sällan man kör om en Tesla, men den omvända situationen är desto vanligare. Dessutom laddar ju batterierna ur fortare ju högre fart de har. Kan det vara någon egenskap hos teslaförarna; att alltid ligga i omkörningsläge 20-30 km/timme över tillåten hastighet? Var det inte likadant med Volvo-förarna och Audi-förarna också på den tiden det begav sig, på 80-talet; att alltid ligga i den snabba vänsterfilen. Är det likadant med alla influensers? De som flyger kors och tvärs och som  veckopendlar till New York, men hävdar att folk skall sluta flyga!

Nåväl, på vår resa från Dole till Girona har vi släppt ut 117 kg CO₂. Hela resan på 300 mil, släpper vi ut 539 kg CO₂ på två personer. En enkel flygresa genererar 978 kg CO₂ på två personer plus några kilon för bil till Landvetter och från Alicante till slutdestinationen med bil eller buss. Grovt räknat ger bilresan halva miljöpåverkan jämfört med att flyga. Tåg hade säkert ge mindre CO₂ utsläpp än bilen. Om de nu går och om man nu har räknat rätt. Att bara räkna energiåtgången för transporten blir snävt. Alla anläggningar som krävs för biltransport, flygtransport och järnväg låter sig inte beräknas hur enkelt som helst. Så jag anar att det finns brister i kalkylen. Är teleportering framtidens transportsätt eller blir det VR? 

Den gula färgen finns överallt i form av gula rosetter och gula halsdukar. Gult är numer protestfärgen för de politiker och medborgare som stödjer de politiker och kulturpersonligheter som satts i fängelse av den spanska staten för uppvigling till att Katalonien skulle bli självständigt. De som är motståndare till självständighetsdrömmarna plockar bort de gula rosetterna och halsdukarna. Värst var det före valet i december 2018. Det gula städades undan, men nu verkar de gula symbolerna komma fram igen.

Att det är lågsäsong för turismen inser vi vid incheckningen på hotellet. Om inte öde så var det lugnt.

Och så turistskatt på runt 2,3€ per person och natt. Ingen pensionärsrabatt på det. 

/MA

Museifoto

Finns det som genre eller är det bara en form av gatufoto? Vardagsfoto av människor i offentlig innemiljö bland museala föremål och konstföremål? Alltså inte fotografering av museiföremål. En del besökare är museala men kan inte räknas som föremål.

Många museilokaler är speciella i sin utformning och det triggar mitt bildseendet. Kanske är det den ovana miljön som triggar mest, egentligen. Tate Modern är en sådan miljö.

Den museala anakondan?

Före detta oljeförvaringsrum har nu blivit visningsrum.  Det gällde att trampa försiktigt. 

Väskkontroll är obligatoriskt! Vätskekontroll ligger däremot utanför befogenheterna.

Även om de flesta besökare har ett gemensamt intresse så är det långt mellan individerna.

/MA

På tal om Leica

Hette inte den första hunden i rymden Laika? Uttalet är detsamma som Leica men nationaliteten och föremålet är olika. Hade tillfället att vara i Bloomsbury Camden i London senast veckohelgen. Var anmäld till en workshop i streetphotographing. Samlingsplatsen var 2 Pied Bull Yard strax intill British Museum. Vi skulle samlas utanför "The Classic Camera" som visade sig vara en kamerabutik. 

Strax intill låg Camera museum, på Museum street, passande nog. En kombination av museum och kafé. Förutom kaffe och hemlagad soppa så kunde man få sin kamera reparerad eller rentav köpa en ny. Typisk plats för fotofika antar jag. Nu blev det inte tillfälle till något av alternativen. Det hanns helt enkelt inte med och det var heller inte meningen. 

Rekade kvällen innan för att inte missa samlingspunkten morgonen efter och kunde konstatera att nattfotografering i London har sina spännande möjligheter. 

British Museum var upplyst men stängt. De har öppet sent på fredagar till 20.00 och det är värt ett besök, även dagtid. Museerna är öppna utan entréavgift till de fasta utställningarna.

Logistiken för sophämtning har något sydeuropeiskt över sig. 

Basement appartment är väl något som inte räknas som bostad i vårt system men här är det vanligt.

För en voyeur finns här stora möjligheter men också stora möjligheter för en rullgardinsförsäljare.

/MA 

Urbana skuggor och reflektioner!

Som den uppmärksamme läsaren säkert lagt på minnet gillar jag att strosa omkring i Västra hamnen i Malmö när jag är där. Se här om det mot all förmodan kan ha missats.

Kockums gamla byggnader ersätts med andra och en del renoveras och vårsolen bleker ut!

Allt andas ju inte nostalgi eller nytänkande. En del är bara skuggor av det nya.

Medan en del verkligen är nytt nu.

Nedbrytningsmekanismerna har flyttat ut till det som står näst itur att brytas ner eller är det vandalerna som bara flyttat ut? 

/MA