Gränstrakter

Det verkar som om gamla gränstrakter förblir gränstrakter under överskådlig tid. De geografiska förutsättningarna på land är egentligen lika svåra nu som då. Som alltid. Att ta sig fram landvägen i obanad terräng är mödosamt. Nu också. Något lättare med en smal grussträng och en ottomotor, men det är glest mellan bosättningarna och ändå bara fyra - fem mil från kusten.

Luftledningar har fungerat men med den ökande risken för extremväder är det bäst att ta det säkra före det osäkra och gräva ner kablarna. Man måste ha "kräm" till bosättningarna annars stannar all kommunikation av. Små nätverk av solpaneler kunde kanske vara ett alternativ, men kablar går det åt i alla fall, och tekniken är inte på plats än.

 
Kreosotstolpar brinner bra och med rökgasrening kan det vara ett tillskott i energiproduktionen. Dock inget att hugga upp och ta in i stugan.

Bättre med veden från ett vanligt kalhygge. Om det blir något över från det som skall till sågverken. Några frötallar är sparade liksom torrakor och högstubbar. De skall inte gå till ved. Tre högstubbar per hektar? Kanske certifierat skogsbruk enligt FSC eller PEFC?

Här och var syns rester av ett generationsskifte,

och ställvis där skiftet blivit försenat, alldeles för sent, eller går det att rädda?

Några har räddat sig kvar.

Och tröst finns! Om inte i kyrkan så på ICA

eller på nästa derby, när fotbollsplanen torkat upp.

Om nu inte fotbollen ger kryddan i tillvaron så finns det andra möjligheter och flåset kan man få upp på flera sätt! 

/MA

Sibirisk knölsvärta eller amerikansk sjöorre?

Det kan låta som kulinariska rätter på en obskyr gourmetrestaurang, men det är det inte. Utan det är två rara fågelarter som dyker upp då och då i vår svenska fågelfauna. Larmindex 2 i Club300:as lista. Gjorde ett ryck för att om möjligt få syn på dessa i tisdags. Det blev en dipp. Sjöorrar och svärtor 600-700 meter ut i Laholmsbukten med sjöbris som rörde upp havsytan gjorde det tålamodsprövande att ”tråla” med tuben. Tror att mitt tålamod inte längre är vad det varit, särskilt som fikat låg i trunken och väntade.

Nå, nu blev det en härlig utevistelse ändå. Vårluft, blommande hassel och Laholmsbukten med Bjärehalvön i fonden är en väl så god anblick som en sjöorre med gul knöl på näbben eller en svärta med en mörk knöl på näbben. Jo den har en snygg vit markering bakom ögat också.

Och naturligtvis blev det en tur ut till Hovs hallar. Ni vet där Sjunde inseglets scen med den schackspelande riddaren och Döden togs. Relevant idag med vår nutida pest. 

Ett trettiotal tranor kom sträckande norrut på hög höjd och tranropen annonserade bättre tider eller snarare vårtider. Ur bilradion hördes direktsändningen från Folkhälsomyndighetens presskonferens. Halland ligger illa till.

/MA

Det skymmer

Vare sig man har en app eller inte så skymmer det. I dessa tider på mer än ett sätt. Å andra sidan gryr det också och det är större chans att man är vaken i gryningen under det här halvåret än på sommarhalvåret  Men en app kan i förväg tala om vad klockan är när de olika skedena inträffar. Det underlättar om man prompt vill veta det. När dagsljuset går över till det gula och röda spektrat och när det blå blir förhärskande och när det blå blir mörkt så småningom. 

Bevakningen av det amerikanska presidentvalet nådde hysteriska höjder den här gången. Analyser av valprocessen har följts av analyser av valprocessen som följts av .... I väntan på sluträkningen har det gjorts analyser av sluträkningen som inte varit färdigräknad och än inte är färdig, för nu börjar omräkningen.

Måste man veta innan det är färdigräknat? Vad är vitsen med det? Spekulationer för att ta upp tiden med ingenting. Har mediauppbådet försökt ta igen förra gångens fadäs med felaktig prognos eller håller man på att göra bort sig en gång till genom att låta det vara sluträknat innan man räknat till slutet. Nu gör det kanske ingen skillnad. Finns det tillräckligt med folk för att kunna göra en riktig analys av analysen. Blir det en app till nästa presidentval? En app som kan säga att det blir rött eller blått? Innan rösterna är färdigräknade.

Annars: Vi sitter i skymningen och tonerna från Erik Saties piano sipprar ut ur högtalarna. På skärmen syns impressionistiska målade parisbilder från förra hälften av 1900-talet. En sorts gatufoto det också. Och tomaterna blommar.

/MA 

I den litterära skogen

Söndag och lätt regn med någon solglimt mellan skyarna. Tomaterna envisas med att blomma och paprikaplantorna kämpar på med frukterna. Då kan man knappast vara sämre än att ge sig ut för att inhösta årets sista flukt av färgspelet.

I senaste laget kanske. Det mesta av lövverket har släppt taget och ligger på marken.

Lönnar envisas med att försöka inta delar av bokskogsdomänen men förmodligen blir de bortgallrade även om de envist har kvar lite klorofyll i bladen. Om ni tittar noga på stammarna i första bilden så finns det nummer på varje stam. Precis som på biblioteket, där varje bok har sin märkning. Bokskogsområdet som heter Frodeparken ligger på Hallandsleden. Om namnet kommer efter Ari þorgilsson, "hinn fróði" (den lärde på isländska) har jag inte kunnat luska ut, men jag antar att han var boklärd. Något bibliotek finns det inte i den här skogen i alla fall även om bokarna är märkta. Danmark ligger inte så långt bort så Frode kan syfta på danska sagokungar. Det finns en Frodepark i Uppsala. I Uppsala finns det bibliotek det vet jag men ingen bokskog (antar jag). 

Bestånden av lärkträd har än så länge kvar sina barr i samma nyans som en del av boklöven. Märk att jag inte skriver bokbladen och boksidorna hade varit helt fel. 

Det lokala mathaket hade stängt. Verkade ha varit stängt sedan några år tillbaka. Kan inte låta bli att imponeras av den energi, glädje och förväntan som lett till att ett sådant här projekt sjösatts. Tur att vi hade en förstärkt fika med oss.

/M  

Det börjar dra ihop sig!

Dra och dra...? Till vad då? Tja, inte f-n vet jag! Mot mera höst och ett och annat ruskväder kanske. Mycket kondens på morgnarna till och från. Dagg är ett bättre och mindre tekniskt ord än kondens och rent av poetiskt. Avverkar några av badsäsongens sista havsbad. ”Dopp i blötan” är en mera adekvat formulering. Ett visst behag infinner sig efter doppet: Det är över! De sista blåsvädren har sköljt in tång på stranden och man får vada i tångmassan några tiotal meter ut från stranden innan fritt vatten kan nås. Glömde ta med badtermometern häromdagen. Graden av ovisshet har under dygnet successivt eskalerat till att bli en tvångsmässig nyfikenhet och ett belägg för badkulturens machos. Denna gång ska den med!

Började snickra på det här inlägget i februari i år efter en lördagsexcursion till El Hondo strax öster om Elx. Det har legat och skvalpat i lagret av ofullbordade inlägg i drygt ett halvt år. Samma klimat där som nu här!
Så här kommer den delen av inlägget:

Drömfångare? Många sådana runt omkring i El Hondo.

Spindelnät. En vanlig företeelse men ändå fascinerande. Fångaren syntes inte till. Är man på en annan del av kontinenten så väcks nyfikenheten. Dröjde kvar en stund för att se om vederbörande skulle kika fram, men icke. För fuktigt och för svalt kanske. Då är man lite slö och behöver inte vara ”på” och bytet är också slött. Far inte omkring och hamnar i nätet. Om någon timme drar solen upp fukten i skyn och värmen väcker livsandarna. 

Längs med bevattningskanalen eller om det är en dräneringskanal skapar växtligheten tunnlar. Pungmesar lockar i vassridån mellan gångväg och kanal. Omöjliga att få syn på och än mindre att fotografera. Har egentligen släppt ambitionen på fågelfotografi för längesedan. Även om det kliar lite när tillfälle bjuds. För mycket att dra omkring på. Två motorfotojournalister; en holländare och en britt med långa objektiv, släpptes in på området samtidigt med mig. De var uppspelta som barn och skulle nu prova på fågelfotografering. Såg inte till dem vid utpassagen. Områdesvakterna var bekymrade. Hade de gått vilse i vassen?  

Oönskad vegetation uppstår det här också liksom i övriga våtmarksområden som sköts eller brukas på något sätt. Jämfört med vasslåttermaskinerna i Hornborgasjön ger de här ett brutalt intryck.

Men det är klart: Lite fågel blir det ju.

Styltlöpare

och purpurhöna med en sothöna.

Gömd bakom en brädvägg gäller det bara att vänta. 

/MA