Från det ena året till det andra

Övergången gick sömlöst, som vanligt, om man undantar Reine Brynolfssons diktuppläsning. Nog ringde klockan alltid. 

Det fanns de bland grannarna som trotsade dimman och brände upp sitt fyrverkeri, men det fanns de som väntade ett dygn för att få ut mera. Dimmigt både bokstavligt och bildligt och mistlurarna tutade ute på Kattegatt. Kan nog behövas för de fartyg som är utan radar, om det nu fanns något, som var ute en sådan här natt. Fattades bara att få höra en skeppsklockas ödsliga och ödesmätta pinglande.

Hade en idé, (och har i skrivandets stund) om att följa upp vädret förra året och i år. Alltså ingen klimatjämförelse utan det momentana vädret.

Nedanstående bild är från förra året. 35/1,4 med f16 och 4 sek kl 15.36

Och denna är från i år!  35/1,4 vid f16 och 1/3 sek kl 12.51 

Ingen påtaglig skillnad vad jag kan se vad beträffar vädret. Tydligt är dock den så kallade blå timmen. Den första bilden är tagen precis när den blå timmen inträder. (kameraklockan går 3 minuter efter).  

Fick sitta länge med att ta bort de fläckar som dammet på sensorn orsakat. Det avtecknar sig mycket tydligt i ett disigt väder. I bilden alltså. De fläckar man ser med blotta ögat är något som närsynta ofta ser. Grumlingar i ögats glaskropp. Obehagligt men oftast ofarligt. Inget tycks vara fläckfritt.

/MA

Fixat tredje fixen

Och så var det gjort, för tre veckor sedan. Hoppas nu att det har avsedd verkan, men det verkar som om den fjärde redan är i planen. Nu skall man nog inte fixera sig vid antalet, mera vid effekten.
Luciafirandet i fotoklubben blev, i alla fall, av i år. Något tidigarelagt och något anpassat till situationen och tillgången på aktörer. Det blev ett litet manfall i ett anfall av försiktighet, men rollen som tomte var vikt för mig och Lucia var med på Teams. Ett hybridluciatåg, alltså delvis fysiskt närvarande och delvis digitalt. Allt går med lite vilja, dator, internetuppkoppling och en projektor. Lussebullar, pepparkakor och glögg spetsat med kaffe fick bara de fysiskt närvarande ta del av. De andra mera metafysiskt.

AKR det vill säga Avsiktlig Kamera Rörelse (ICM för er som är engelsktalande) är något som är lätt att praktisera den här årstiden. Det blir långa tider även utan gråfilter eller ND-filter (Neutral Density). 

Fick en påminnelse via Facebook om ett minne 10 år gammalt. Intressanta bilder som förmedlar lite av vädret under den här årstiden. Bildåtervinning eller skall det vara återanvändning?

Taget med mobilkameran och en app, troligen Hipstamatic! Kul då med!

/MA

Ljuset i mörkret

Ingen ovanlig ordkombination, ofta en floskel. Det kan vara bildlikt menat eller bokstavligt. Eftersom det här skall vara en fotoblogg så är det förstås bokstavligt. Det kan verka underligt, men det blir bokstavligt visat i bild. Sedan kan man ju lägga in tolkningar i bilden! Det får vara en uppgift för betraktaren; att göra den bildliga analysen. 

Skönt med höstmörkret som skapar ro. Inte så mycket flimrande ljus som avleder uppmärksamheten. Tror att koncentrationsförmågan ökar.

Mörkerterapi! 

Blir det nästa trend i självbehandlingen mot mani? I motsats till ljusterapi som självbehandling mot apati, eller snarare depression. Tja inte vet jag, men nu är tiden att måla med ljus som någon uttrycker det. Ljusdesignevenemang finns lite varstans. Ofta väldigt uppskattade. På sommarhalvåret är det mera att måla med mörker så att man får perspektiv och djup i bilderna. 

Minns höstarna i staden jag växte upp i. Kajflockarna som skränade i trädkronorna runt kyrkan när mörkret blivit kompakt. Fortfarande milt med ett lika milt regn som träffade ansiktet när man cyklade hem efter någon aktivitet efter skolan. Våta lövhögar och blöt gatsten som blänkte i skenet av cykelbelysningen. Dynamon som ven. En gles gatubelysning med intensivt lysande skyltfönster som lyste upp stadsmiljön. Det fanns inga faror i mörkret. Mörkret var bara skenbart. För det var aldrig riktigt mörkt.

/MA

Vecka 41

En återkommande vecka. Varje år infaller vecka 41. En sorts julafton, åtminstone för en inbiten fågelskådare som har Öland i fokus på hösten. Man kan nog påstå att vecka 41 och kanske 42 är kulmen på årets skådande. Många lägger kikaren på hyllan efter vecka 41 och låter den ligga där fram till våren. Skådare flockas på södra Öland och i och med att många ögon spanar brukar det upptäckas lite av varje som sällan ses annars: Mindre flugsnappare, stäpphök, kungsfågelsångare och förstås taigasångare, men efter trettio år finns det lite nyfikenhet på annat, så i år styrdes kosan mot Danmark och företrädesvis Själland. Fågelfotografering ? Nej, det förtar upplevelsen av att vistas ute och naturflanera särskilt när man inte jagar något speciellt.

Skådarkompisen har varit konvalescent i tre år så det var mest en fråga om att komma ut och lufta sig, så märkliga upptäckter var inte själva huvudsaken.   

Morgonpromenaden i Skaelskör gav dock lite. Grupper av smådoppingar sam omkring i viken. Något man inte ser hemma. Grågäss som drar fram och tillbaka över de låglänta kustmarkerna är dock vanligt även här, men inte vitkindad gås i den omfattningen som förekomsten är vid Hallandskusten.

Det fanns ett stort sällskapsrum i boendet i Skaelskör, som var tomt så när som på oss. Ett större sällskap hade vinprovning på programmet men i en helt annan del av hotellet. Så det uppstod en sorts vakuum. Ingen personal, ingen service, men det fanns heller inga sådana krav.

Det blev förstås en öl i dunklet och lite tester av dubbelexponeringar. Åhörde ett föredrag av Jacob Felländer via dator och Zoom som gav inspirationen. Ljusmängden i motiven gör att de framträder med lite olika valörer som är svåra att bedöma. Träning med olika inställningar på ljusmätningen kan lösa upp knutarna men inte alltid. Brusigt i bilderna blir det i mörkret. Av mycket öl blir man rödbrusig...

Agersö ligger strax utanför kusten vid Skaelskör. Det går färja dit. Ön är ca 6 km lång och ca 1,5 km bred och runt 200 personer bor där. 

En presumtiv ö för fågelskådning. Med ombord på resan ut fanns en svensk som hade bosatt sig på ön med sin familj. Han hördes över motorbullret när han småpratade med en medresenär.

Fyren längst ut i söder var under renovering, men den här vagnen hade inte blivit hjälpt av någon renovering om nu ingen vagnsentusiast tar sig an den. Den måste varit i sitt bästa skick i början av förra seklet. 

En havsörn dök plötsligt upp och skrämde alla gässen. Det blev tomt.

Tillbaka på Själland blev det besök på några gamla herresäten. De ligger tätt.

Suckarnas gång? Vet ej, men Fredrikarnas gång kanske det skulle kunna vara på Fredriksborgs slott i Hilleröd.

Gustav Vasa satt ju i Danmark en tid har jag hört, som gisslan. Bakom galler eller? Får följa upp det! Jo han satt på Kalö slott på Jylland. Var det lika soligt då och där som här och nu?

/MA 

Tog en promenad

Inget konstigt med det. Brukar ta åtminstone en, på sådär 6000-8000 steg, varje dag, (när jag hinner). Ibland blir det senare på dagen ibland något tidigare och allt är ju relativt så vad som är tidigt eller sent kan ju egentligen kvitta. Tidigt om det är fågelskådning som är huvudtemat, något senare om det handlar om att röra lite på påkarna och skåda samtidigt. Tar inte alltid med mig kameran, men understundom så händer det. Tänkte ta med den varje gång en vecka framöver för att se vad jag fastnar för och vad som gör att jag trycker på avtryckaren. Kan det kallas processfoto? Igår blev det så här:

Det hann inte mer än gå en dag innan kameran ”glömdes”, men än är dagen inte slut. Har fått ett persikoträd i present och nu blommar det! Läge för lite makrofotografering av de blivande frukterna! Kan nog fota gropen som blivit grävd. En rejäl en. Den skall fyllas med godsaker som persikoträd gillar, gödsel mest, uppblandad med planteringsjord och sand.

/MA