Skam den som ger sig och gardenscape

Vi försökte besöka Norrvikens trädgårdar härom söndagen, men vi avstod. I torsdags gjordes ett nytt försök. Ett ärende till Halmstad gjorde att halva resan var gjord så bågen spändes. Två minuter över tio var vi där. Tunt med besökare och få bilar på parkeringen. (De öppnade tio). 

N som i Nobelstiftelsen? Nej som i Norrvikens trädgårdar.

Så vi gick in trots den dåliga pensionärsrabatten på 10 säger 10%! Hade kameran med, förstås. Så det blev bilder utan någon annan ambition än att avbilda. Alltså inga försök att skildra socioekonomiska orättvisor, kriminalitet, våldsamma konflikter, alternativt mänskligt lidande. Bilderna är i färg.  Gardenscape, snudd på idyll.

Vissa uppenbarelser blir aldrig omoderna.

Luffarschack i det gröna?

Avbrutet parti!

När vi var, som vi tyckte klara, kom anstormningen av besökare. Folk går inte på ett led utan kommer i breda grupper. Frugan gick ut på gräsmattan på ena sidan av entrégången för slippa plöja genom sällskapen och fick en gliring av mötande sällskap. Skitstövlar finns, även i lågskor och ung kropp.

/MA

Fallköping schôlô

På väg upp till Skaraborg, Sveriges vagga, gjorde vi ett lunchstopp i Falköping. Dialektalt uttalas det ”Fallköping” med betoning på första stavelsen. Har haft den här stan som grannstad i ungdomen, men aldrig riktigt kommit underfund med den. På den tiden man dansade var Falköping en "svår" stad; traktens flickor dansade inte med utsocknes. Var vikarie i en femteklass på Mössebergsskolan en månad på 70-talet. En positiv upplevelse. Det var nära att jag blev mellanstadielärare. Minns att livremmen plötsligt gick av och singlade i golvet när jag stod framför tavlan. Mycket genant. Byxorna hängde kvar på rätt nivå som tur var. Inte en kommentar kom från klassen när jag böjde mig ner för ta upp livremmen från golvet och låta den ”rinna” ner i portföljen. Det var väluppfostrade elever.

Det blev som sagt ett stopp och det på Ranten. Gatan som går genom stan från torget och till järnvägsstationen. Vi dristade oss till ett inköp av pizza.

På hörnan mittemot pizzerian fanns en antikaffär. Stora (lanternor) strålkastare för scenljus och troligen också användbara i en fotostudio, alternativt till luftvärnet, fanns skyltat. Riktiga pjäser. Man kunde förr också. Porten till vänster öppnades helt plötsligt och ut kom en katt med en eftersläntrande kvinna med cigarett i mungipan.  "The decisive moment" som sannolikt en namnkunnig fransman skulle tyckt. Om han tyckte på engelska. Vilket han sannolikt inte gjorde. Hade inte kameran riktad mot den porten... 

Förtäring i Mössebergsparken bland rödkämpar och tusenskönor. Vidablick, utsiktstornet på berget, står kvar och orkar man inte gå upp i tornet, (om det är öppet numera), så ger en lunch på Bredablick väl så fantastiskt utsikt mot Ålleberg. 

Budskapet om sommar hade kommit lite i skymundan men var ärligt menat när det skrevs kan man anta. I år verkar det dock ha bleknat.

Offer för det inre trycket

Här small det! ”En så’n j***a smäll”, som Dynamitharry skulle uttryckt det.

Nu blev det inte så bokstavligt i söndags. Norrvikens trädgårdar har lockat under våren och nu tyckte vi att det var dags. Utomhus och inte så mycket folk, kanske. Låg smittorisk? Nåväl. Bilköer genom Båstad. Parkeringen för tennisstadion var däremot ganska tom, men fullt på parkeringen för Norrvikens trädgårdar och kö vid entrén. Tveksamma avstånd och stora sällskap. Dessutom bara 10% i pensionärsrabatt! Så vi avstod. Vid Hovs hallar var det likadant. Parkeringen full liksom restaurangen. (Kollade inte om gästerna var fulla). Kommer det en rekyl på det här?

Vi tog av mot Vråen och Ingelstorps strand istället. I den lilla hamnen, Norrebro hamn, har det under 1800-talet varit ett varv för skonerter på upp till 200 ton. Det kan man inte tro nu med alla småbåtar i hamnen. Rester av pålarbeten och stapelbäddar kan ses vid lågvatten och klar sikt, men nu blåste det mest.

Ringön, ön med stora stålöglor i berget på ett grund en bit ut kunde inte heller ses. Ringön användes för att med hjälp av rep genom öglorna dra båtarna av stapelbädden. 

Glest med folk så fika intogs utanför Ljugarboden. I Ljugarboden var det förberett för födelsedagskalas.

På hemresan kom tanken att bada på Skummeslövsstrand. Egendomligt det här med att ta bilen ut på stranden. Stranden är lång och bred. Sveriges längsta skall det vara. Så det finns kanske en viss anledning. Någon tyckte att det borde förbjudas och anmälde sig själv för brott mot terrängkörningslagen för att få det prövat juridiskt. Han blev frikänd.

PS Det är populärt att hyra kanin i våra trakter. Har en under friggeboden. Den går att hyra, kaninen alltså. Men den som hyr får själv sköta om den. Själv är jag skeptisk. Trodde att ”bunnies” inte var ”pk” längre. DS

Näej, solnedgångar är alldeles för banalt!

Såg någon i något sammanhang, fotokurs eller dylikt, som påpekade att ingen blir berömd fotograf på att fotografera solnedgångar. Kanske var det på Instagram som man räknat antalet bilder på solnedgångar. 252,8 miljoner bilder är taggade med #sunset.  Populärt motiv uppenbarligen. Ett bra sätt att bli inkognito genom att hålla sig till det motivet enbart? 

Alla vill ju inte bli uppmärksammade utan håller sig gärna ute i kulisserna med subversiv fotografisk verksamhet! Nej, inte troligt att det handlar om det.

Brukar ta en kvällspromenad utefter havsstranden och strandängarna runt 22-tiden. När solen går ned så här års. Kallfronter brukar föra med sig dramatiska himlar. Fotogeniska. Understundom kan gräshoppsångare surra i våtmarken som bildats av utloppet till dikesföreningen av anno 1962.

Spår av mänsklig närvaro finns överallt. Till och med om man bortser från plastskräpet. Andra veckan i juli är en av semesterveckorna av tradition, men en del jobbar. De hårda vindarna senaste veckan på gott och väl stormstyrka i byarna har drivit in stora mängder av tång på badstranden. Och faktiskt: Bönderna hämtar det! Även det enligt traditionen. 

Har Lucy, Australopithecus afarensis, varit här? Eller är det en vanlig Homo Sapiens med storlek 37 på högerfoten? Om vänsterfoten vet vi inget. Om den ens finns.

Några har slagit läger efter dagsetapper på cykel och sitter med spritköket igång och tittar på....

och en del vill gå barfota hem efter kvällsbadet. Och förresten, vem vill ha plastskor mitt i sommaren?

— Nej solnedgångar är inget för oss! Vargen lurar i dunklet och en gammal sättpotatis att knapra på i skymningen lugnar nerverna.

Många drömmar tog säkert form så här dags före bruket av mobilfånen. Drömmen om många gillande har nog tagit över. Men man är i alla fall två!

/MA

Goa gubbar och format

Nu menar jag inte göteborgare av hankön i övre medelåldern, utan på säsongens gubbar. 

Till sommaren hör självplock. Inte pojksporten att palla äpplen och päron, men att utnyttja möjligheterna att skörda andras odlarmödor genom att mot betalning plocka till sig bär, grönsaker och rotfrukter. Mellanleden elimineras och resultatet hamnar från ”kvist/jord” nästan direkt i magen. Hyfsat energieffektivt och näringsrikt. 

Alltid finns det omständigheter som påverkar tillgången. Regnig sommar, kall vår, het sommar, långsam mognad eller allt på en gång. 

Men marknaden anpassar sig och fenomenet blir ett inslag i sommarnöjenas utbud.

En korts stunds arbete och dagens skörd är bärgad.

Tidens ofrivilliga lägre tempo i Coronaskuggan och gör att man börjar komma ikapp planerna. Plocka gubbar  känns inte som tidsspillan. Men än är det mycket kvar.

Har haft X-E3:an inställd på 16:9 formatet ett tag. Det blir "stabila bilder". Även hastigt påkomna snapshots ger med automatik en stabilare känsla än 3:2. Sensorn brukar ju vara 3:2. Med 16:9 utnyttjas inte alla pixlar! En snabbinställning för att skifta mellan formaten i tagningsögonblicket skulle eliminera beskärningsmomentet. Men 16:9 på höjden blir ogörligt på en vanlig bildskärm. I många mindre fototävlingar förordas liggande format. Mycket enklare att hantera, men mister man inte lite av möjlig bildupplevelse?

/MA