Lucka 5

Det har blåst någon dag, 15 m/s i byarna. Vattenståndet har stigit med ungefär 50 cm. Enstaka havssulor, sjöorrar, ejder, smålommar och en bredstjärtad labb drog förbi i blåsten. 

En gammal födelsedagsballong som blåst in från havet kom inte längre än så här.

/MA

Ett utspottat tuggummi (lucka 4)

Tuggummi som inte längre gör sin funktion spottas ut. Fult blir det med alla uttrampade tuggummin på trottoarer och andra beläggningar. På Milleniumbron över Themsen har någon tagit sig för att göra små bilder på de uttjänta tuggummina och lite andra fläckar.

Jag hade nog aldrig blivit varse det förrän någon pekade och upplysta mig om de små minibilderna. Visserligen hukar man sig i regnet och tittar oftast ner utan att egentligen se.

De flesta hade fullt sjå att hålla ordning på paraplyet våningen under.

 Vattenbeständigt och betydligt mer dekorativt än enbart tuggummifläckar. 

/MA

Dagen efter ( lucka 1)

Det forna danspalatset, ja palats i landsändans bemärkelse, håller fortfarande öppet, men nu bara på söndagar och i ett annat namn. För gick järnvägen förbi här och stannade här. Enkelt att från medeldistans flockas kring dansbandens musik. Hänga lite i baren. Spana in lämplig partner. Smita ut och ta sig en tuting ur en gömd flaska eller om man var ett par; smita ut för att frottera sig med varandra bakom närmsta insynsskydd. Nu går järnvägen parallellt med motorvägen någon kilometer västerut och någon hållplats finns inte. Bruset från motorvägen räcker inte till att dölja en häftig andhämtning. Och det som saluförs nu skapar en annan sorts flåsighet.  

Bardisken finns kvar och dansmusik kommer ur radion som står på disken. Rester av familjebildningarna som några säkert började här säljs nu i parti och minut. Det fanns faktiskt några Agfa-kameror och några lådkameror samt något Minolta-objektiv i ett vitrinskåp. Lämpliga prylar för familjefotografen.

Stilmöbler till salu! Inga platta paket med skruvnyckel. Undrar hur länge det dröjer innan den här nyrokokon blir på modet igen. Den erbjuder ju faktiskt en stil inte bara en funktion.  

Har folkhemmet egentligen krackelerat som det påstås ibland? Har det inte bara blivit diversifierat? 

I alla fall finns det användbara delar.

/MA

Mellan Småland och Östergötland

Skulle övernatta för att kunna vara hyfsat på plats nästa morgon. Ett snabbt beslut på grund av frosten den gångna natten. Ingen bra situation att köra 30 mil i morgonhalka för att vara på plats klockan 8, så det fick bli en natt någonstans därute.

Efter de sista 2 milen på en skogsgrusväg utan något möte genom snöglopp i mörkret kom jag fram till en T-korsning med några gatlyktor. Hittade inte logiet! Fanns inte så mycket att välja på. Det borde ju vara ett hus, ett typiskt hus, och det såg ut att finnas runt 4-5 stycken runt T-korsningen. Stannade bilen. Ringde och ställde frågan om var boendet låg. En engelskspråkig röst svarade och sa:

— I see you!

— Where, sa jag.

Då såg jag någon i mörkret som stod och vinkade på en oupplyst furstubro. En schweizare drev B&B:et. En schweizare som lämnat Zürich för några år sedan ihopp om att trappa ner och skjuta upp inträdet i dödsriket. Stressrelaterade hjärtproblem krävde lugn och ro, för att läka ut. Med 3 mil åt alla hålla till närmaste tätort med affär och med bara pensionärer som grannar blir det lugnt. ”In the middle of nowhere but in the centre of everywhere”. Han berättar att första sommaren han bodde här var han vid ett tillfälle på väg hemåt i en allt tätare trafik. Brinner det någonstans? Pågår det en evakuering som han inte uppfattat på grund av språkförbistring? Nej det var den återkommande loppisen på campingplatsen intill T-korsningen som drog folk.

Annars kommer ett fordon då och då, kanske.

Det finns kollektivtrafik. En busslinje till näst närmaste tätorten. En buss in på morgonen runt åtta, en buss ut sen eftermiddag. Busschauffören bor i något av husen runt T-korsningen.

Även här har det funnits en affär. Senaste affärsbyggnaden i typisk 40-tals stuk. Nu är de stora fönstren delvis igenspikade med träskivor eller dylikt.

Black Friday? Här är det svart på eftermiddagarna måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och lördag - söndag så här års!

Någon dag är baddag.

Kanske lördagar?

Den nedlagda skolan har sålts. Yoga-övningar ordnas med jämna mellanrum. En sekt säger en del.

Slås återigen av insikten om att det finns många sätt att leva på och jag har bara levt mitt.

Ingen turistfälla

Luton i Bedfordshire, norr om London, kan knappast betraktas som en turistfälla. Fällan är nog av ett helt annat slag, om det nu är en fälla och allting har sin tjusning på något sätt. Läget är inte så dumt. Det finns en internationell flygplats som byggs ut intensivt och järnvägslinjer från St. Pancras, centralt i London, och norrut. Smidigt om man inte vill ha logi mitt i smeten så att säga. Ett stadslandskap bestående av tre sammanvuxna städer med ca 270 000+ invånare. 

Några hotellnätter gav mig tillfälle till att använda kameran. Gatufotokursen som gick i London, och som jag deltog i, inspirerade i största allmänhet. Allt blev intressant att rikta kameran mot.

Till och med ett regnigt centrum som inte syns genom rutan utan bara skymtar.

Efter lite uppehåll blir det mer än bara siluetter.

Lars Tunbjörk skulle ha hittat intressanta motiv och miljöer här om avsikten var att skildra den brittiska människan i 60-tals och 70-tals arkitektur och stadsmiljö.

Finns det någon engelsk motsvarighet till Lars Tunbjörk? Är det Martin Parr? Kanske mer ironi i bilder av Martin Parr?

Morgonljuset tränger in genom fönstret och vi vaknar till liv.

Nu gäller det att ta sig ner till frukosten och inta den.

/MA