Med Opel Astran norrut över Pyrenéerna

Så blev det dags att styra hemåt. Vistelsen i Torrevieja kom till ett avslut. För en gångs skull regnade det på morgonen inför avfärden och himlen var jämntjock. Stod på terrassen kvällen innan och spanade på tornseglare. Stora flockar och i dem mindre individer med snabbare vingslag och tvärare kast i flykten. Insåg att här kunde det vara ett ovanligt uppdykande av enfärgad seglare,  en kanarisk art. Kallfronten med regn från sydväst drev seglarna framför sig upp mot sydöstra delen av Iberiska halvön.

En viss osäkerhet fanns att kylsystemets reparation inte skulle vara tillräcklig så när instrumentpanelen visade att kylvätskenivån var för låg blev det ett stopp på en mindre bensinstation. Jag hade förberett mig med kylvätska så det vara bara att fylla på en halvliter, men sedan var det en lugn resa norrut. Sopplunch intogs strax söder om Barcelona. 

Frugan lyckades leta upp ett mindre hotell utanför Le Boulou på Pyrenéernas nordsluttning. Hotellrestaurangen var stängd på söndagskvällar och tur var väl det: Ett fast pris på 38€ för kvällsmat! Vi fick ett tips om en annan restaurang i grannbyn men hittade inte dit i tid. Det blev pizza i en ombyggd mack med 50-talsarkitektur. Ombyggd och ombyggd? Bara ugnen var ny, tror jag. Det utspann sig en rolig konversation medan vi väntade på vår beställning. En pizzakund var missnöjd med sin Toyota och konverserade högljutt med pizzabagaren som gömde sig längre in i utrymmena. Bagaren i kort hästsvans och stickad mössa föreslog alternativa åtgärder på den vrenskande Toyotan medan pizzabottnarna kavlades ut.

Vi somnade in till grodornas kväkande i mörkret 

och vaknade till trädlärkans lätt vemodiga sång. 

De omgivande bergen var inte så höga men imponerande nog. Termalbad är något som idkas i byarna omkring. Det finns en viss likhet med Båstad. En nästan 9 kilometer lång järnvägstunnel går genom bergsmassiven över till Spanien. Kanske därför man har infört en turistskatt? 6,50€ per person och natt. Snacka om att bita den hand som föder en! Bensinen på en automatmack i byn kostade mer än 1,7€ per liter. Det är dyrt i Frankrike. Det är så man upplever det, även utan gul väst.

Perpignan, Narbonne, Béziers och Montepellier körs alla förbi med tanken att man borde svänga in och se hur där ser ut, men vi siktar på landsorten en bit längre norrut.

/MA

Återanvändning och återvinning; ett givande och tagande

Motorfläkten eller kylarfläkten, kanske är den rätta benämningen, började surra och brumma kontinuerligt. Motortemperaturen visade stabilt på 90 grader. Ett ljudlig ”plong” och instrumentpanelen visade en symbol för service. Hade ju gjort storservice innan vi åkte! Sökte upp Opelverkstaden och där den person som kunde engelska. Bokade tid för kontroll. En och en halv veckas väntetid! Lyckades ta reda på en verkstad där svenska är förhärskande och fick en bättre tid, en dag kortare väntetid. Dock lyckades jag inte leta upp någon verkstad i närheten där man pratar västgötska. Det hade varit att föredra och då hade man kanske fått en ännu bättre tid och lite skvaller om kiloprisets fluktuationer på spädgris och ägg. 

Mekanikern ringde och meddelade att det var en givare på termostathuset som inte gav rätt temperatur längre. Hela huset behövde bytas. 195 € kostade ett nytt. Inget att välja på! Bara att byta.

Granne med nästan alla bilreparatörer i området är en bilskrot och ett företag som demonterar bilvrak. Begagnade delar som återvinns. Överhuvudtaget så finns det flera återvinningsstationer eller skrotar här som ligger på dyrbar central industrimark än vad man är van vid att se hemmavid. 

På gatorna strövar det omkring en och annan luggsliten man med en gammal kundvagn eller liknande och undersöker innehållet i soptunnorna. Allt av metall plockas ut och tas med. En typ av sortering som avfallslämnaren inte orkat med eller rent av struntat i. 

Senare på kvällen, efter fredagsjazzen, när mörkret fallit, dyker de små tysta kvinnorna upp och undersöker innehållet i sopkärlen. Med en kuvad kroppshållning lyfter de under tystnad försiktigt på locken. De vill inte visa sig. Gömmer sig mellan kärlen. Ofta har de bara plastkassar som de bär på. Det verkar vara mest mjuka saker de samlar. Bortslängda kläder?

Och mitt i natten, när det är som mörkast, dyker sopbilen upp och tömmer resten av sopkärlen!

Allt är lugnt och alla får sitt!

/MA

Sådana här gynnare

är inte att leka med, pinjelarver eller tallprocessionsspinnarlarver, men det är inte det första man tänker på när man får syn på de här nystanen hängande i träden. Misstänkte att det var något särskilt med de här så jag snokade omkring med kameran. Skall man prova ett makroobjektiv eller ett tele? Det blev ett tele för det vad det jag hade med mig. 

De här gynnarna avsöndrar borst som är nålvassa och orsakar irritation. De skall bli nattfjärilar så småningom men det syns inte i det här stadiet. De kryper ner från sin kokong och tågar iväg i gåsmarsch, procession. De spanska tidningarna skriver om det som ett hälsoproblem och i februari är de tydligen som mest aktiva. Att inte låta tvätten hänga ute är ett råd.

På södra Gotland och vid Böda på Öland finns en nordlig population, av den här nattfjärilen alltså. Ett hälsoproblem där med. 

Nu är kulmen runt Medelhavet nådd men det finns nystan lite här och var bland pinjeträden som inte är färdiga än. På Gotland och Öland är det på sensommaren som det är mest besvärligt. Vi körde, utan att veta om det, över en kolonn med sådana larver på en väg i pinjeskogen och med fläkten på märkte vi att det blev lite tjockt att andas. Vi insåg inte förrän efteråt att det var nog en armé med larver på marsch över vägen som gjorde luften tjock.

Alla bryr sig inte om alarmisterna och tvätten måste torkas. Det kliar lite kanske när skjortan kommer på. Bilden är i närheten av ett kloster så det blir kanske tagelskjortor av det här, fast det verkar vara mest handdukar, men det kan ju riva det också.

/MA

Mina damer och herrar samt alla övriga!

För första gången i Vimmel och Vardags historia presenterar VoV i Fotosidans manege panoramor. Lightroom fick jobba! Första försöken med att slå ihop 15 bilder blev för mycket. Efter 8 timmar intensivt processande hade inte sammanfogningen lyckats och processen avbröts. Summan av RAW-filerna var kanske för stor och panoramat hade blivit runt 40000x4400 pixlar. Dagen efter stod datorn och tuggade efter omstart och började med en checkdisk-process som inte heller den ville ta slut. Befarade att datorn också var slut. (Råkade komma åt WiFi-knappen så jag kom inte ut på nätet som vanligt).

Men ett nytt försök med 7 bilder som mest gav resultat efter ca 2 timmars process. Totalt ca 330-graders högervarv. Cirka 150 till 170 grader i varje del. Bilderna blev ca 19000x3300 pixlar i dng-format efter nödvändig beskärning i höjdled. För bloggen är de exporterade med längsta sidan 2048 pixlar. Jag skall väl också tillägga att det var cylindrisk projektion. Vad är det på bilderna då?

Det semi-arida landskapet i östra Spanien med rester av mandelträdsodling! Konstbevattning är här ett måste. Många odlingsterrasser ligger outnyttjade, en del sedan romartiden. Byn som ligger på andra sidan kullen till höger lyckades på 1960-talet hitta en källa som gjorde att man kunde ha mer än en fontän bland bebyggelsen. Vattnet fick man sedan bära hem till bostaden. Distribution till husen skedde först några årtionden senare. Det är ju inte så länge sedan......

Den prognostiserade temperaturökningen vi står inför innebär att mer vattenånga kan bäras i lufthavet. Det kommer att regna mer antas det, men inte i de subtropiska områdena. Jag hoppas att förutsägelsen är fel. För det skulle innebära ännu mer torka i de områden som panoramorna är tagna. 

/MA

Nat King Cole 100 år

Den 16 mars fyllde Nat King Cole 100. Jag hade inte tillfälle att själv gratulera honom. Han gick över till andra sidan redan 1965. Jag och frugan var på jazzkonsert den 15:e mars och bandet som spelade uppmärksammade hans dag. Vokalisten som påminde om Monica Zetterlund och Marilyn Monroe sjöng några av hans låtar.

Tiden går men jazzen består!

/MA