Vimmel och vardag Mingle and monday

Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Trippen II

Kom med det nedsablade inrikesflyget i ottan och kunde enkelt se vad den senaste tidens dunkla ljus berott på.

Valkmoln!

Det är inte Japan som syns där borta i öster och inte heller glödande stål från den gamla järnridån, för den är nedmonterad. Gyllene gryning, inte den grekiska utan den astronomiska. 

Väl framme i norr frågar oroliga norrlänningar om snöläget söderut.
— Plus 2 grader vid bytet på Bromma och barmark i Gävle vad jag kunde se, svarade jag. 
— Sådan här vinter har vi inte haft förut...eller...

Men så kom då snön till helgen. Visserligen stundtals blöt men snö! E4:an hann knappt bli plogad och i det moddiga väglaget blev det tungt.

Tog in på ett gammalt gästgiveri med anor från 1637. De nuvarande byggnaderna var från 1835 ca. Huvudbyggnaden påminde mycket om Haga slott. Visserligen i mindre skala men likt. Byggmästaren blev också bötfälld för kopieringstilltaget men behövde inte riva. Det fanns nog ett inslag av smicker i efterapningen.

Uthuset hade också sin charm. Numera gårdsbutik på somrarna efter pietetsfull renovering förstås.

Krögaren med påfallande skånsk dialekt redogjorde för vedermödorna att driva krog men hade inte ångrat sitt val. Malmöiten hade ingen kännedom om Emporia, Mammons Mecka i Hyllie/Fosie, utan stod stadigt i den norrländska myllan.

"Business as usual" trots snömängderna.

Ögat är inte så vant vid ett vitt landskap. Renflockar utefter E4:an grävde i snön efter något att äta, men det var för moddigt att stanna för att fota. Körde faktiskt fast på några ställen men det gick att manövrera sig loss.

Hängde på ”flighten” mot söder efter några dagar och lyckades ta sista tåget på nattkvisten till slutdestinationen: Söder om Morup.

Det blir nog en kall och kylig vår!

/MA

Postat 2020-02-05 00:07 | Läst 1800 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Är fotografi eskapism?

Vackra vyer, vackra scener, vackra blommor, vackra djur, vackra modeller, vackra färger, vacker arkitektur, glada miner, retuscherade porträtt, renodlade bakgrunder med grafiska skuggor, etcetera. Den typen av innehåll är något som säljer/intresserar vid sidan om pressbilder med sensationer och skvaller. Skönhetsbehovet tycks vara omättligt. För vem vill se utsikter över ett rörigt nedsmutsat industrilandskap, dystra scener på gatan eller i grannskapet, sjuka djur, fula människor som modeller, grådaskiga miljöer, halvtaskiga kåkar, bedrövade människor, osminkade porträtt: Konstfotografen?


Hade bespetsat mig på att se bilder från den tjeckiska frigörelsen under sent 80-tal men sprang till ”fel” ställe. V&A museum (Victoria&Albert museum) har stora samlingar av fotografier och de håller på att ställa ut mer av sina samlingar. Det blev en utställning av Tim Walker "Wonderful things" istället. En för mig helt anonym fotograf med en genre som inte intresserar mig, kanske, men nu var jag ju där! Jag kunde ha läste informationen innan men... Inträde på 15£ och ingen pensionärsrabatt, men trots allt någon form av upplevelse. Onödigt dyrt kan tyckas och det tyckte jag nog. Försökte pruta i biljettluckan men det gick inte hem. Äldre ser ju sämre så ett nedsatt pris kunde vara rimligt hävdade jag. Kanske ett rabattsystem som följer styrkan på glasen. (Absolutbeloppet på styrkan så att inte minus dioptrier slår ut rabatten). På konserter och operor och audiella föreställningar skulle man kunna få rabatt i proportion till hörselnedsättningen och också synnedsättningen. Även språkkunskaper skulle kunna vägas in. Ett komplicerat rabattsystem som EU kunde arbeta fram kommande decennier.

Insåg att jag var ensam man bland besökarna. Inget att undra över; Nästan bara bilder med kvinnor utklädda i fantasidräkter i fantasiomgivningar. Hattar av lampskärmar, kvinnor i vitblekta påfågelfjädrar, etc. Allegorier, inte alltid så lätt att tolka. Besökarna blev det intressanta för mig.  Jomenvisst, jag spanade in bilderna också. 

Man känner sig inte dum eller respektlös när inte allegorierna går hem i min värld. Bara blank!

Bildskärmar fungerar som apfällor oavsett ålder och det är väl det som är tänkt. Dramer pågår överallt och ses bäst på skärm.

 

Det fanns en annan del av V&A som hade bilder från fotografins barndom. De har samlat bilder från 1852 så samlingen är stor och arbete pågår för att ställa ut mera av samlingen.

Valérie Belin (ett för mig nytt namn) hade också bilder ur sin serie Reflections. Att hon inte har använt polarisationsfilter i någon nämnvärd omfattning inses lätt. Stora bilder i svartvitt med mycket att upptäcka i.

Fikasalen(!) var också ett exempel på sökandet efter det vackra. Frugan satt där medan jag gick runt!

Egentligen får väl fotografi vara eskapism eller vad som passar. Utbudet är brett och stort och det finns mycket att upptäcka.

/MA

  

Postat 2020-01-25 18:01 | Läst 2030 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Och nu adapter med Nikon E-objektiv

Överraskning så här i jultider! Tomten som kommer före dopparedagen? Jag skrev ju i sista bloggen att ”undrar vad Nikon G- objektiv kan se”, men E kommer före G. (Njae det blir några fler -D-bilder). Efter en mer noggrann titt så är Nikon 35/2,5 med manuellt fokus som jag kom över för några år sedan ett E-objektiv. (Snart har väl hela alfabetet avverkats. De senaste är S-objektiv). E-serien är tydligen en budgetvariant av objektiv som Nikon tillverkade i slutet av 70-talet och i början av 80-talet, men det betyder inte att de är dåliga. Tvärtom. Kolla Objektiventusiasten "The Angry Photographer".

Detta är dock en 35/2,5 -E-bild

Och kanske syns det i bilden också? I nästa inlägg blir det fler. Nu blir det -D-bilder igen. Slängde iväg några "skott" när jag ändå skulle tanka bilen.

Bensinmackar på landet blir färre och färre. Det verkar som om bränslebehovet är mindre på landsbygden än i tätorten, men utsikten är i alla fall hyfsad. Sannolikt är det nog så att ekonomin är mindre på landsbygden än i tätorten om man bortser från ”utanförskapsområdena”. Åtminstone om man räknar konsumtion i kronor per m2.

Vedeldning förekommer i husen på landsbygden inte bara av mysskäl och gengasen har inte fått någon renässans. Ännu.  CO2 utsläppen lär inte minska av det. Det finns fler hästar än nötkreatur numera i Sverige. Så här finns ju en dold resurs för transportmöjligheter. Nu tror jag att metangasutsläppen är lika stora från en häst som från en ko och den gasen är värre än CO2. 

Måste bilmekanikerna skola om sig till hovslagare? Nja, kanske inte mekanikern men däckmontören. Mekanikern blir kanske stalldräng.

/MA

PS Nikkor-objektiv på Fuji X-E3 DS

Postat 2019-12-13 11:50 | Läst 3207 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Adapter?! Har du inget bättre ord?

Kom över några Nikkorobjektiv för en femhundring för något år sedan. Ett med autofokus 35-70 mm och ett 35 mm utan. Båda med bländarring. De fungerar bra men det blir inte så ofta de monteras på kamerahuset, men det finns ju adaptrar och till Fujin skulle det kunna passa med några fler objektivalternativ än det jag har nu. 

Drog förbi en känd fotofirma i lördags så jag svängde in och köpte en passande adapter. Expediten knorrade över ordet adapter och undrade om jag hade något bättre ord. Jag frågade lite ironiskt om han var bekant med fotoprylar eller om han egentligen var säljare i ”korta varor”. Nåväl jag fick min adapter och under betalningsceremonin, (ceremoni?) framkom att vi bodde på samma ort. Vilket föranledde min fråga om varför man åker 10 mil enkel resa för att jobba i butik en lördag när det nyss öppnats ett köpcentrum på hemorten. Det visade sig att han egentligen var filmare med en global marknad och behövde extraknäck två dagar i veckan. Långa resor för intervjuer om eventuellt engagemang ingick i arbetet, men sådant ger ju inga pensionspoäng. Men vem tänker på sådant före trettio och kanske är det det som är poängen: Att samla andra poäng. Att samla för att bli gammal är nog en positiv livshållning. 

Hur som helst. Vi hade bokat en gåsmiddag i Danmark (var annars?) och naturligtvis åkte adaptern på med ett 35-70 objektiv.

På färjan blev det förstås läge att fota lite. 

Hyfsat resultat genom skitiga fönster. Inte vrålskarpt och manuell fokus kräver lite vana vilket jag egentligen inte har eller snarare har tappat efter det att autofokus blev vanligt. 

Svårt att avgöra om fönstren eller objektivet var orsaken till den oskärpa som trots allt finns där. Måhända låg felet hos operatören? Måste säga att bilderna med det här gamla objektivet ger en känsla av lika gamla bilder. Inbillad eller ej. 

Tog det säkra före det osäkra bytte till orginalobjektivet. Experimenten får bli vid något annat tillfälle.

Vi hade bokat på Konventum i Helsingör. Mycket intressant arkitektur som också hyser en av de största, om inte den största, privata konstsamlingen av "contemperary art" i Danmark. Modern konst med andra ord.

Inspirerande omgivning.

Promenadstråk utefter den bokskogsklädda gamla strandvallen ovanför Strandvejen och järnvägen.

Bordsdamen i egen hög person!

/MA

PS Jag har satt på adaptern igen. Experimentens tid är här. DS

Postat 2019-11-13 10:38 | Läst 2836 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Höst i öst

Promenerade i kerület VI i Budapest efter ett besök på Kunsthalle strax intill Hösök tere. Jag letade lite motiv i det hårda ljuset från högtrycket över stäppen. Svängde in på Benzcúr utca och såg skyltar om Österrikes konstforum som hade utställning på Österrikes ambassad. "Bara att trycka på ringklockan", stod det på affischen vid dörren. Fick med mig frugan. Tryckte på knappen och kom in på ambassaden och såg utställningen "Fenster". Det var namnet som väckte mitt intresse. Kameragluggen kan ju liknas vid ett fönster. Fast detta visade sig vara målningar och jodå, de kan de också, österrikarna. När vi återvände ut på gatan och vände oss om för att ” kolla in" fasaden  så fick vi se minnesplaketten efter Raoul Wallenberg på husväggen över dörren. Inte direkt oväntat men ändå lite överraskande!

Då, 1945, var huset en central för Röda korset, där han sökte skydd. Efter intensiva förhör av ryssarna erbjöds han att träffa den nya ungerska regeringen. Han och hans chaufför svängde runt hörnet österut mot staden Debrecen och förblev borta. Resten är känt, det vill säga att hans/deras öde förblev okänt. Undrar om någon eftersökte chauffören, som tydligen var ständig följeslagare.

Kom de till Debrecen överhuvudtaget? 200 km över Pustan är en lång sträcka i ett krigskaos.

Gula löv även i de här kvarteren på hösten och den kinesiska ambassaden mittemot den österrikiska är också gul. Sannolikt dock inte årstidsbundet. Renoveringsbehovet av många fastigheter är annars påtagligt. Murare blir inte utan jobb i förstone om det finns någon som kan betala. I närområdet ligger ett litet museum: Ráth Györgen museum. Museet är en villa med inredning i jugendstil. Väl värt ett besök.

Av dukningen att döma åt man inte med bara gaffel vid ett sådant här bord. Det hade nog betraktats som ett helgerån. 

/MA

Postat 2019-10-21 21:39 | Läst 2688 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
Föregående 1 ... 9 10 11 ... 40 Nästa