Maraton i Malmö

Genomförde en dylik den gångna helgen. Fotomaraton alltså,inte 42,195 km löpning. Medelst cykel transporterade jag mig mellan de fyra stationerna som var obligatoriska att anmäla sig på. Ca 20 km cykel och 22000 tusen steg enligt telefonen blev det. 12 teman, lika många bilder på lika många timmar. Vädret bidrog till att göra det roligt och intressant. Att spänna sig något mentalt under en lättare fysisk aktivitet är kreativitetsbefordrande, antar jag. Även om det stundtals stod still på hjärnkontoret. Jag tänkte att här presentera de tre första förslag till bilder kopplade till de olika temana som jag refuserade när det blev inlämningsdags.

Tema 1 Transparens. Oundvikligen kommer man att tänka på glasrutor när man befinner sig mitt ibland flera glasfasader. Så varför ta en sådan omedelbar och lätt tolkning.

Här är tre ölande medelålders män sittande i solgasset. Mer transparanta än så kan de knappast bli. Oklart om min tolkning kan inses av en jury. Stor risk att man känner sig som ett missförstått geni, så denna bilden lämnades inte in.

Tema 2 Malmö fotomaraton.

Vad är tråkigare än en bild på en flagga, men ändock illustrerar den ju temat. Att inte göra den helt uppenbar kan kanske vara ett trix. Nej, tråkig trots finten. Den fick gå i sopbingen.

Tema 3 Flykt.

Hade en föreställning om hur en flykt skulle kunna illustreras i bild: Tunnelseende och hög hastighet. 

De övriga nio bilderna, de dåliga bildidéerna enligt mitt förmenande, som aldrig lämnades in? Vad blev av dem? Av 255 raderades alla utom de 12 som lämnades in och tre som ni sett ovan. 

Och vad nöjd jag kände mig med kameran, Nikon FX. Att leta fram funktioner som man aldrig annars tänker att de finns blev till något som lyfte känslan. Jag som hade starka funderingar på att byta kamerahus och till och med komplettera med ett annat fabrikat. Nåja det kanske jag gör ändå.....

/MA  

På utflykt

Närområdet blir ofta försummat men viktigare är att inte försumma de nära. Så att slå flera flugor i en smäll är rationellt. Semester planeras långt i förväg och har en begränsad hållbarhet. Så ”dôtera mi”och svärsonen, de som bor hyfsat nära vill säga, fick jag med ut på holmarna och skären i Göteborgs södra skärgård i rätt tid. Parkeringsmöjligheterna vid båtarna var ”knökade”. Man skulle kunna tro att det var kappsegling, men det var lördag.

Kollektivtrafiken är eminent. På västtrafikkortet når man i stort sett hela södra skärgården.

Badmöjligheterna är stora.

I saltvatten flyter det bättre och att se länsande flytetyg i farleden förhöjer känslan av sommar.

Nästan varje holme är bebyggd.

Liksom högsta bergknallen med lotsutkiken.

Mellan eternitklädda småhus finns lite utrymme för hushållets nödvändigheter.

Svärsonen saknade hakrem på kepsen. Tror inte ens att en medlem i en blåsorkester hade kunnat ha kepsen på.

Har emancipationen nått ända ut i skärgården? Fiskaren som spanar ut över havet efter fiskarhustrun?

/MA

Apropå torkan

Läste en artikel i lokalblaskan om nödåren 1867-1869. 1867 var kylan långvarig och 1868 blev torkan svår. Hungersnöd blev resultatet. Särskilt i Västernorrland. Under åren 1867-1869 dog 27 000 fler än vad som var normalt. Förra sommaren var den kallaste på 150 år. 1862-års sommar var kallare. Och nu den torraste sommaren sedan 250 år.  Kan inte låta bli att dra paralleller med hur man dimensionerar byggnader. Vindtrycket för 50-årsvinden (statistiskt) dimensioneras det för, liksom 50-årssnön. 100-årslasten av snö och vind är inte så mycket större men den finns där någonstans under åren liksom 1000-årsvinden......  Är den här sommaren 250-årssommaren? Eller, eftersom vi inte har mätt så länge, 1000-årssommaren?

Det finns nog fog för att mänsklig påverkan av vädret är en realitet. Vulkanutbrott påverkar vädret. Den som lever får se hur klimatet egentligen ändrar sig. Kanske har vi om 50 år ett bättre underlag.

Minns sommaren 1959. En varm och torr sommar. En getingsommar. Alla pratade om den, sommaren alltså. Familjen hyrde ett sommartorp i Häggum, på Billingens sydsluttning. Grusvägen som ringlade sig mellan gårdarna upp mot barrskogsplatån brände nästan fotsulorna när man letade efter smultron i vägkanten.

Mor experimenterade med att göra svartvinbärsvin i mjölkflaskor. Flaskorna stod i fönstren och jäste med en bomullstuss nedstucken i flaskmynningen. Getingarna ansamlades runt flaskorna på fönsterbrädena.  Att inte bli stucken var nästan ogörligt inomhus. Brorsan hanterade getingarna mer eller mindre som husdjur medan jag fick sticken. Han fick nog också något stick då och då men låtsades inget om. Vistades jag ute i den uppvuxna trädgården fick jag också stick. Var det inte getingar som stack, så var det humlor som brände mig. Gallskrikande rusade jag inomhus och försökte gömma mig undan sol och getingstick, men föga hjälpte det.

Mor flyttade undan flaskorna och far och mor monterade rullgardiner i fönstren så att solen delvis avskärmades och flaskorna med getingar kunde vara på rullgardinens utsida.

Det var 7039 bränder det året läste jag någonstans.

/MA

Tempen i badet

Att ha en badtermometer är som att ha en hund i vissa situationer. När man kommer med den i handen så får man alltid frågor.

—Vad är det för temperatur?

—Hur kallt är det?

—Var du här igår med termometern? Vad var det för temperatur då?

—Kallt va!

—Nej, är det 23 grader idag också.

—Va, idag med! Det var det ju igår också. 

—Tar du tempen, ha, ha? Hjälper det, ha, ha?

Iphone, oljetemperatur?

Uppslagen till social interaktion är många och det blir ofta några utbyten av världspolitiska meningar och åsikter: Trumps rysslandspolitik, Putins senaste säkerhetspolitiska utspel, Theresa Mays tillkortakommanden i det engelska underhuset, kommunrådet som skall ge sig in i den nationella politiken. Kommentarer som: Gud förbjude, gu´ske lov, å harrejavlar, folk ä inte kloka, de ä bara idioter i politiken numera, rullar ut över Kattegatts havsyta medan man doppar sig och läser av tempen. I vattnet alltså.

NIKON FX. Avdunstningen sänker temperaturen 3-4 grader!

Jag tror aldrig jag har hört någon få frågan om hundens temperatur när hundägare möts, utom möjligtvis på ett veterinärbesök. Hur som helst, går inte badtermometern att använda till det. Flytkulan är minst 30 mm i diameter. Den andra änden är vass och kantig. Den veterinär eller hundägare som försöker med det blir nog både biten och anmäld.

Finessen med att ha en badtermometer i handen och inte ett koppel till en hund är att jag inte behöver ha små svarta påsar i den andra handen. Jag kan ha en handduk eller en reservtermometer i den andra handen. Inte heller behöver jag se upp för att andra termometrar helt plötsligt anfaller och framför allt: Jag kan ta med den till badstranden, termometern alltså. Det går inte med en hund, i varje fall inte på alla stränder.

Det blir alltid en viss jämförelse mellan termometrarnas visade värden och diskussioner om det är en sprittermometer, bimetalltermometer eller en digital termometer med sensor, när man möts med varsin termometer i handen. På så vis blir termometern kontrollerad och justerad, om det går att skjuta på skalan. Visst kan det hända att hundar som möts blir jämförda, men inte kalibrerade, oftare då att någon blir ofrivilligt justerad med ett veterinärbesök som följd.

Iphone

Och härom natten var ju till med månen rödglödgad, men något nattbad i fullmåne blev det inte.

/MA

Vi hade ju ändå kört över bron

när vi kom tillbaka till Kastrup efter Bedfordbesöket. Så varför inte göra som brukligt: Något nedslag i Danmark utan planering (planet landade hyfsat mjukt på Kastrup). Vi tog sikte på Själlands udde och inhandlade lite livsförnödenheter i utkanten av Roskilde på vägen upp mot "Odden". Erik med kameran såg vi inte till någonstans. Kanske var han hemma och skrev på sin blogg. 

När vi närmade oss Odden blev vi på det klara med att kanske kan det vara svårt att hitta logi så här sent på dagen i semestertider och reströttheten gjorde sig påmind.

Iphone genom vindrutan och mulet. Låg bildkvalité.

Temperaturen var närmare 30 ^o C än 27 ^o C, så vi vek av mot Nyköbing och Isefjorden.  Som alltid hittade vi dock logi. Danhostel i Annebjerg alldeles intill Odsherreds kulturhistoriske museum och Hempel Glasmuseum och mitt i ett landskap med spår av glaciärtiden. Det vill säga senaste istiden. Nu skall väl framhållas att detta på intet sätt verkade avkylande. 

Nikon FX

Vilket däremot rummets färgsättning gjorde. Verkade avkylande, alltså. Huset eller byggnaden, som användes som vandrarhem hade varit ett hem eller skola för "uartige piger".  Ett hus, byggt 1856, med salar, stort kök och en fantastisk tapet i vestibulen. Säkert två våningar hög och närmare fem, sex meter lång, kanske.

    Är det den svenske kungen Gustav II till häst? Får göra ett återbesök för att utröna saken!

En god natts sömn med lite småprat vid frukostborden i köket och så var vi på väg igen. Nu hemåt via färjan över Isefjorden.

Iphone

Ett badstopp i Rågeleje och sedan Helsingör- Helsingborg. Fortsatt badväder hemma!

/MA