En resa kantad av missöden

 Skulle ta mig upp till Ludvika och hem igen i början på veckan.

På väg till järnvägsstationen fick jag ett SMS från Öresundståg att ”min” avgång var försenad och att anslutningen från Göteborg inte skulle bli rätt.

Jag fick rådet att ta ett tidigare tåg. Avgångstiden för det tidigare tåget hade redan passerats när jag såg meddelandet. Ringde upp Öresundståg som tackade för påringningen och som meddelade att ett nytt tågsätt skulle göras i ordning och starta från Halmstad. Då skulle ankomsttiden till Göteborg kunna hållas.

Väl på stationen så meddelades det att även det tåget var försenat 10 minuter. Det skulle bli snävt med bytet i Göteborg så jag bokade om till ett senare tåg. Men nu visade det sig att förseningen kördes in. Den gamla bokning skulle kunna gå och då skulle jag inte komma försent till hotellet i Ludvika. Det gick inte att ändra tillbaka. Platserna var slut.

Det skulle bli sen ankomst till Ludvika så det var nödvändigt att ringa hotellet för att få en portkod då bemanningen gick hem klockan 22. Med någon minuts marginal löste sig bytet i Örebro.

Konduktören på Bergslagsbanan gillade inte biljetten i min telefon men insåg att jag fanns registrerad i hans telefon så han gav med sig så småningom.

Knallade till hotellet. Tryckte in portkoden men dörren fastnade i karmen. Försökte några gånger men insåg att dörrpartiet skulle gå sönder om jag gjorde som den uppringda receptionisten sömnigt rekommenderade. Hon kom till hotellporten själv och kunde konstatera att dörren inte gick upp. Hon kom heller inte in. Klockan närmade sig ett.

Nytt hotell i grannskapet. Väktaren och tillika hotellportieren checkade in mig på ett rum. Rum 214 som mitt nyckelkort inte kunde öppna. Efter några försök hördes en irriterad röst: 

—It is my room! 

Nere i receptionen kunde inte portieren förstå att rummet var bebott och att mitt nyckelkort inte fungerade. Han ringde rum 214 och rösten där meddelade att den bodde där... trots att inte bokningen sa det. Det var ledigt! Den kombinerade hotellportieren och nattvakten kunde inte förstå hur detta kunde gå till. Det var ju ledigt. Det började bli riktigt sent så ett nytt rum var alternativet och denna gång var det ledigt i realtid!

Hemresan då? Jo den gick bra utan några egentliga missöden dagarna efter. 

En sen fika runt 23 hemresedagen så att vakenheten kunde hållas på topp.

/MA

PS Bilderna är centrerade i editorn men hamnar till vänster i publicerat skick?? DS

I skuggan av ett spannmålssilo

finns en liten linfärja eller snarare en repfärja.

Trafiken är intensiv i morgonljuset, cyklar och fotgängare. Mellan turerna matar färjkarlen änderna.

Någon lokal förmåga sa: "Dä ä möe vârre å dra färjan när kanalen ä tommer på vann".

Men jag tror inte det är så besvärligt. Färjan ligger nog upplagd på land då och bottenmålas.

/MA

Utsikt i och från rum 4

Tjänsteresor kräver övernattningar, ofta. Hotellkedjorna tröttnar man fort på. Det ser likadant ut på varje ställe. Säkert är det medvetet. Gästen skall känna igen sig och hitta rätt på alla ställena, MEN det blir stereotypt och ytligt. Visserligen oftast bekvämt, men så förutsägbart, ingen utmaning. Är det trygghet den resande vill ha, "same procedure as every year James"? Ja en del vill nog det. Att vara osäker när man är hemifrån kan knäcka vem som helst, särskilt när man är utanför sin "comfort zone", men utbudet av alternativa hotellboenden är faktiskt stort. Att frångå standardvalet kan vara upplyftande.

Visst blir det ett och annat missförstånd men med lite fantasi och mobiltelefonen reds sådana ut. Nycklar till ytterdörren i vita brevlådor runt hörnet ute i trädgården och pinkoder till nyckelboxar intill rumsdörren och självservering i köket. Tidigare gäster har lämnat te, kaffe- och chokladmjölkspulver. Ibland får man samsas om duschen genom att lyssna av när den är tom eller vänta ut någon från duschen. Det är olika på varje ställe och alltid diskret. Ingen lobby med bemanning dygnet runt men inget vandrarhem. 

Och när det är släckt syns en ny vy från gatan.

/MA

St Ives in Cambridgeshire

St Ives ligger på fler ställen! Och är intressanta på alla ställena! Det behöver inte vara ett berömt ställe. Det kan vara bra i alla fall eller kanske trots det. Vi fick tipset av svärsonen under sista besöket i Bedford. 

River Great Ose rinner förbi här "också". Orten har varit en gammal handelsplats, en av de största för spannmål. Enkelt att frakta på floden och lasta av i magasinen utefter flodbrinken. En betydande omlastningsplats för vidare transport. 

Den här bron från 1300-talet har varit i bruk fram till 1980-talet. Det som syns mitt på bron är inte ett tullhus utan faktiskt ett kapell.

Marknadsdag var det också den dagen vi var där och i saluhallen pågick en välgörenhetsbasar för dementa, växtmarknad och hembakat kaffebröd. En lång banderoll hängde i fonden och kungjorde att även dementa har rätt till en dräglig tillvaro.

Trädgårdsmiljöerna runt sidokanalerna var naturligtvis exklusiva miljöer. Vi intog en soppa i värmen och torkan på ett av de många utskänkningsställena, potatissoppa med chili. Vi blev varse att chili är chili och att kryddan gör sig påmind både vid intaget, som senare, vid uttaget.

/MA

A-bomb, H-bomb, N-bomb

och sex-bomb, men C-bomb, vad är det? Havtorn! Åtminstone är det vad kostexperter säger om bären. En C-vitaminbomb. 

Nyttigt och hyfsat gott! 

Svårplockat! Taggigt och bär i kluster. Ett i taget får man ta. En del förordar att man klipper av skotten med bären på och lägger dem i frysen. Sedan är det bara att skaka av dem. Våldsam metod tycker jag.

Denna bild är tagen med Iphone 8.

Vän av lag och ordning frågar sig nu om detta blivit en matblogg, men så är det inte. Det är bilder på ätbar marmelad. Riktigt god faktiskt!

/MA