Det börjar dra ihop sig!

Dra och dra...? Till vad då? Tja, inte f-n vet jag! Mot mera höst och ett och annat ruskväder kanske. Mycket kondens på morgnarna till och från. Dagg är ett bättre och mindre tekniskt ord än kondens och rent av poetiskt. Avverkar några av badsäsongens sista havsbad. ”Dopp i blötan” är en mera adekvat formulering. Ett visst behag infinner sig efter doppet: Det är över! De sista blåsvädren har sköljt in tång på stranden och man får vada i tångmassan några tiotal meter ut från stranden innan fritt vatten kan nås. Glömde ta med badtermometern häromdagen. Graden av ovisshet har under dygnet successivt eskalerat till att bli en tvångsmässig nyfikenhet och ett belägg för badkulturens machos. Denna gång ska den med!

Började snickra på det här inlägget i februari i år efter en lördagsexcursion till El Hondo strax öster om Elx. Det har legat och skvalpat i lagret av ofullbordade inlägg i drygt ett halvt år. Samma klimat där som nu här!
Så här kommer den delen av inlägget:

Drömfångare? Många sådana runt omkring i El Hondo.

Spindelnät. En vanlig företeelse men ändå fascinerande. Fångaren syntes inte till. Är man på en annan del av kontinenten så väcks nyfikenheten. Dröjde kvar en stund för att se om vederbörande skulle kika fram, men icke. För fuktigt och för svalt kanske. Då är man lite slö och behöver inte vara ”på” och bytet är också slött. Far inte omkring och hamnar i nätet. Om någon timme drar solen upp fukten i skyn och värmen väcker livsandarna. 

Längs med bevattningskanalen eller om det är en dräneringskanal skapar växtligheten tunnlar. Pungmesar lockar i vassridån mellan gångväg och kanal. Omöjliga att få syn på och än mindre att fotografera. Har egentligen släppt ambitionen på fågelfotografi för längesedan. Även om det kliar lite när tillfälle bjuds. För mycket att dra omkring på. Två motorfotojournalister; en holländare och en britt med långa objektiv, släpptes in på området samtidigt med mig. De var uppspelta som barn och skulle nu prova på fågelfotografering. Såg inte till dem vid utpassagen. Områdesvakterna var bekymrade. Hade de gått vilse i vassen?  

Oönskad vegetation uppstår det här också liksom i övriga våtmarksområden som sköts eller brukas på något sätt. Jämfört med vasslåttermaskinerna i Hornborgasjön ger de här ett brutalt intryck.

Men det är klart: Lite fågel blir det ju.

Styltlöpare

och purpurhöna med en sothöna.

Gömd bakom en brädvägg gäller det bara att vänta. 

/MA

Centralt

 Vi tog oss för att dra ner till Centraleuropa, i höstas. (BC, Before Corona). Inte frostnupet då och det tycktes vara fler än vi som tänkt i samma banor. Wien var invaderat av turister, kändes det som.  

Skriver det här på Wiens Hauptbahnhof i väntan på tåget till Budapest. (Med senare kompletteringar). Mitt emot bänken jag sitter på så har någon dödsföraktande spårspringare alternativt graffitimålare/klottrare skrivit "ERNST" i glada färger. Kom att tänka på Kirchsteiger och hans idylliska sommarprojekt i TV. (Ni vet han som i strumplästen med några halmstrån, en gammal drickaback av trä och en fogsvans bygger ett mysigt sommartorp). Jag tog upp kameran och tog en bild. Samtidigt kom en stor kraftig perrongstädare från vänster och ropade:

- Verboten zu photographieren, och viftade med pekfingret.

- Warum, svarade jag, något överrumplad.

- Man muss Papier haben, sonst...? Han höll ut handen och vickade.

-An ÖBB:s Hauptverwaltung kann man eine Genehmigung erholen und dann kann alles photographiert werden, sa han.

Det här med fotorestriktioner skapar lite osäkerhet, men turistens naiva och lustorienterade knäppande motverkar sordinen. Det gäller att undvika att igenkännbara ansikten kommer med. Enklast är ju att inte ta med någon alls. Då är man säker om man vill publicera bilderna t.ex. i ett blogginlägg, som inte är annat än ett rent reportage eller snarare en dagboksanteckning. Neutronfotografering kanske är ett epitet som skulle passa. Österrike har lite skarpare regler än vad vi har.

Annars är det relativt enkelt att åka tåg från Budapest till Wien. T&R för två gick inte på mer än runt 800:- (SEK). För två och en halvtimmes enkelresa. Med buss är det halva priset och bara en kvart längre restid. Att dra vidare från Wien till Bratislava, Prag eller Brno är en baggis. Tågluffning och rent av bussluffning är ju något som mycket väl kunde vara året runt och inte till mer än bara några korta sommarmånader. Den möjligheten kanske yppar sig AC (After Corona). Ja kanske inte för svenskar då ...

Första gången vi var i Wien så det blev att åka runt så mycket som möjligt för att insupa miljön. Besök i de kulturella monumenten fick anstå så länge. Förutom några besök på stadens caféer.

Ett utmärkt sätt att hålla sig à jour är att läsa dagstidningar i sorlet från övriga cafégäster. Blev mest imponerad av hur en dagstidning kunde sättas in i en bamburam och bli översiktligt läsbar över hela sidan. 

Gamla sta'n finns här med och skiljer sig egentligen inte så mycket från Stockholms. Trevligt att ströva omkring i.

Ett bra nät av kollektivtrafik finns förstås. Flera stora järnvägstationer byggs om. Huvudstationen, den tidigare östra stationen, liknar mest en mindre modern stadsdel. 

Speciella krav på att hundar skulle vara försedda med munkorgar i kollektivtrafiken gav ett hårt intryck, men förmodligen ett krav uppstått ur trängda lägen.

/MA 

Vråltrippen del III av III

Med de östra Pyrenéerna som nästa höjdpunkt beslöt vi oss för att ta den smala vägen över bergskedjan. Den gamla östra vägen D914. Sedan förra gången visste jag att det fanns en stor järnvägstunnel genom delar av bergen från Spanien till Frankrike (den går åt båda hållen) och som mynnade i närheten av Le Boulou på franska sidan. Jättelika rangerbangårdar finns på båda sidorna om gränsen eller bergen snarare.

Imponerande särskilt när man tänker på tunneln genom Hallandsåsen. Med en viss förvåning insåg jag att det fanns en järnvägslinje även längs den gamla vägen, utefter medelhavskusten. Den ringlade sig nästan som vägen men bara i horisontalplanet. Tunnlar neutraliserar de största höjdskillnaderna i vertikalplanet. Ett utmärkt område för tågluffning. Att stanna till i Collioure, Banyuls-sur Mer eller Cerbère iklädd endast badbyxor, ett par solglasögon och en tågbiljett måste vara en dröm för en tågentusiast. (En handduk att sitta på kan vara bra om det är galonklädsel i kupén).  Spanska sidan är inte sämre och inte så långt in på spansk mark och utefter järnvägslinjen ligger Figueres med Salvadore Dali-muséet. 

Här och var förekommer varningar för husvagnssläp och det är nog på sin plats. Det verkar ha hänt en del i kurvorna.

Den här gången blev inget stopp annat än för lite lunchmat utefter motorvägen. En tröst är att det numera är avgiftsfritt den största delen av AP7, Auto pista 7.  

I ivern att hitta kortaste vägen de sista tre milen hamnade vi i kvällshetsen i Elche men runt klockan 20 var vi framme vid målet. 

På lördag kväll några dagar efter framkomsten var det karneval. Hade vi kört ända till Rio? 

I sådana här sammanhang inses lätt fördelen med färgfotografering

Insåg att karneval har en ursprunglig religiös betydelse. (Romersk-katolsk som genom reformationen i Sverige blev ersatt av fastlagen). Det är tiden före fastan som karnevalerna genomförs (enligt NE). Alltså tiden mellan trettondagjul och askonsdagen. Askonsdagen är dagen efter fettisdagen. Kan karneval komma av ordet ”carne”? Alltså något som har med kött att göra? Gällde det att passa på att äta kött före fastan? Har protestanterna inriktat sig på semlor!? Numera är nog karnevalyra inte så mycket av religiös karaktär och för oss blev det en bra ”yra” att vara framme vid målet.

Vråltrippen del I av III

Dålig bild på dåligt väder genom dåligt putsat fönster på färjan Rödby-Puttgarden

Med en begagnad Opel Astra styrdes kosan återigen mot söder. Ciara, lågtrycket från väster klassades som en tvåa. I Tyskland som en trea.  Respekt, alltså. Detaljerade väderprognoser för Hamburg och Hannover angav 16 mm regn på måndagen i Hamburg,  30 m/s i byarna nere vid Hannover runt midnatt med sannolik risk för fallna träd och annat vinddrivet på autobahn. Nu behöver vi inte ”leverera i tid”. Vi är inte längre i den åldersgruppen, så att avvakta väderläget blev det minst omdömeslösa.

Valet av kamerautrustning som skulle tas med på trippen blev ett sätt att använda tiden, men inte blev det lättare för det. Likaså gott att ta med rubbet. Så behöver jag inte ångra mig. Bara om jag glömmer någon pryl någonstans.

Blå timmen existerar också på färjor. I det här fallet är det det mulna vädret som gör det.

Lite långsam start på måndag förmiddag. Vädret var blåsigt och regnigt men fullt hanterligt. 300 mil på fyra dagar skall klaras av.

Nådde strax söder om Hannover första dagen den här gången också.

Med en hustru i baksätet som har högerfoten i högläge på vår väg söderut blev det lite diskussion om SAS senaste marknadsföringsvideo. I den startar man med att säga att det finns inget som är direkt skandinaviskt. Inget. Och så ger man exempel på alla influenser i traditioner och maträtter. SAS fick många kritiska telefonsamtal. Så många att de tog bort videon. Kritiken tålde man inte. Någon hävdade att ryska nättroll satt igång en motkampanj. Tror till och med att det var någon från "God-Natt-pressen". Om det inte varit för de häftiga kastvindarna på autobahn och 130 knyck i ytterfilen hade jag tagit mig för pannan. Med båda händerna. Kanske är det det som är typiskt skandinaviskt: Självutplåning och bristande självkänsla! Ja, inte Danmark förstås och inte Norge och inte.... 

Hannovermässorna drar mycket folk så det finns också ett stort antal små hotell till rimliga priser och byar där man aldrig skulle satt sin fot om det inte var för det låga priset på övernattningar. Behövde inte ta upp frågan om pensionärsrabatt. Det blev i Wülferode som vi övernattade den här gången. En by med agrara inslag. Centralt i byn fanns stora anläggningar med ekonomibyggnader och maskinhallar. Det "laga skiftet" eller enskiftet har inte nått mellersta Tyskland, ännu. Den svenska påverkan på tysk jordbrukspolitik runt sekelskiftet 1700-1800 verkar ha varit obefintlig. Nu vet jag inte hur tyskarna gjort med sin omfördelning av ägor så jag skall inte trassla in mig en sådan diskussion. (Tror inte att feodalsamhället som man haft på kontinenten medgav några som helst omfördelningar även om Marx och Hegel kommer från de här trakterna och laga skifte hade lite andra syften). 

Att även en by som Wülferode har lite stolthet gick inte att ta miste på.

Byns rådhus låg otvunget kvar i vänstersvängen intill den breddade huvudgatan eller snarare matarleden.

Även räddningstjänsten kan komma i nödläge.

Behagligt att avnjuta frukost före avfärd. Det gäller att stoppa i sig lagom så att man inte får matslag vid ratten eller börjar tugga på den av hunger och så fick vi en hel termos med kaffe, så vi var laddade för nästa etapp.

Vädret lugnade sig och som sagt kastvindarna på autobahn var inte värre än att stadigt tag om ratten hjälpte. Nästa hållpunkt får bli nere vid Freiburg eller Mulhouse på franska sidan. Vi får se vad det blir.

/MA 

Adapter?! Har du inget bättre ord?

Kom över några Nikkorobjektiv för en femhundring för något år sedan. Ett med autofokus 35-70 mm och ett 35 mm utan. Båda med bländarring. De fungerar bra men det blir inte så ofta de monteras på kamerahuset, men det finns ju adaptrar och till Fujin skulle det kunna passa med några fler objektivalternativ än det jag har nu. 

Drog förbi en känd fotofirma i lördags så jag svängde in och köpte en passande adapter. Expediten knorrade över ordet adapter och undrade om jag hade något bättre ord. Jag frågade lite ironiskt om han var bekant med fotoprylar eller om han egentligen var säljare i ”korta varor”. Nåväl jag fick min adapter och under betalningsceremonin, (ceremoni?) framkom att vi bodde på samma ort. Vilket föranledde min fråga om varför man åker 10 mil enkel resa för att jobba i butik en lördag när det nyss öppnats ett köpcentrum på hemorten. Det visade sig att han egentligen var filmare med en global marknad och behövde extraknäck två dagar i veckan. Långa resor för intervjuer om eventuellt engagemang ingick i arbetet, men sådant ger ju inga pensionspoäng. Men vem tänker på sådant före trettio och kanske är det det som är poängen: Att samla andra poäng. Att samla för att bli gammal är nog en positiv livshållning. 

Hur som helst. Vi hade bokat en gåsmiddag i Danmark (var annars?) och naturligtvis åkte adaptern på med ett 35-70 objektiv.

På färjan blev det förstås läge att fota lite. 

Hyfsat resultat genom skitiga fönster. Inte vrålskarpt och manuell fokus kräver lite vana vilket jag egentligen inte har eller snarare har tappat efter det att autofokus blev vanligt. 

Svårt att avgöra om fönstren eller objektivet var orsaken till den oskärpa som trots allt finns där. Måhända låg felet hos operatören? Måste säga att bilderna med det här gamla objektivet ger en känsla av lika gamla bilder. Inbillad eller ej. 

Tog det säkra före det osäkra bytte till orginalobjektivet. Experimenten får bli vid något annat tillfälle.

Vi hade bokat på Konventum i Helsingör. Mycket intressant arkitektur som också hyser en av de största, om inte den största, privata konstsamlingen av "contemperary art" i Danmark. Modern konst med andra ord.

Inspirerande omgivning.

Promenadstråk utefter den bokskogsklädda gamla strandvallen ovanför Strandvejen och järnvägen.

Bordsdamen i egen hög person!

/MA

PS Jag har satt på adaptern igen. Experimentens tid är här. DS