Med Opel Astran norrut över Pyrenéerna

Så blev det dags att styra hemåt. Vistelsen i Torrevieja kom till ett avslut. För en gångs skull regnade det på morgonen inför avfärden och himlen var jämntjock. Stod på terrassen kvällen innan och spanade på tornseglare. Stora flockar och i dem mindre individer med snabbare vingslag och tvärare kast i flykten. Insåg att här kunde det vara ett ovanligt uppdykande av enfärgad seglare,  en kanarisk art. Kallfronten med regn från sydväst drev seglarna framför sig upp mot sydöstra delen av Iberiska halvön.

En viss osäkerhet fanns att kylsystemets reparation inte skulle vara tillräcklig så när instrumentpanelen visade att kylvätskenivån var för låg blev det ett stopp på en mindre bensinstation. Jag hade förberett mig med kylvätska så det vara bara att fylla på en halvliter, men sedan var det en lugn resa norrut. Sopplunch intogs strax söder om Barcelona. 

Frugan lyckades leta upp ett mindre hotell utanför Le Boulou på Pyrenéernas nordsluttning. Hotellrestaurangen var stängd på söndagskvällar och tur var väl det: Ett fast pris på 38€ för kvällsmat! Vi fick ett tips om en annan restaurang i grannbyn men hittade inte dit i tid. Det blev pizza i en ombyggd mack med 50-talsarkitektur. Ombyggd och ombyggd? Bara ugnen var ny, tror jag. Det utspann sig en rolig konversation medan vi väntade på vår beställning. En pizzakund var missnöjd med sin Toyota och konverserade högljutt med pizzabagaren som gömde sig längre in i utrymmena. Bagaren i kort hästsvans och stickad mössa föreslog alternativa åtgärder på den vrenskande Toyotan medan pizzabottnarna kavlades ut.

Vi somnade in till grodornas kväkande i mörkret 

och vaknade till trädlärkans lätt vemodiga sång. 

De omgivande bergen var inte så höga men imponerande nog. Termalbad är något som idkas i byarna omkring. Det finns en viss likhet med Båstad. En nästan 9 kilometer lång järnvägstunnel går genom bergsmassiven över till Spanien. Kanske därför man har infört en turistskatt? 6,50€ per person och natt. Snacka om att bita den hand som föder en! Bensinen på en automatmack i byn kostade mer än 1,7€ per liter. Det är dyrt i Frankrike. Det är så man upplever det, även utan gul väst.

Perpignan, Narbonne, Béziers och Montepellier körs alla förbi med tanken att man borde svänga in och se hur där ser ut, men vi siktar på landsorten en bit längre norrut.

/MA

Sådana här gynnare

är inte att leka med, pinjelarver eller tallprocessionsspinnarlarver, men det är inte det första man tänker på när man får syn på de här nystanen hängande i träden. Misstänkte att det var något särskilt med de här så jag snokade omkring med kameran. Skall man prova ett makroobjektiv eller ett tele? Det blev ett tele för det vad det jag hade med mig. 

De här gynnarna avsöndrar borst som är nålvassa och orsakar irritation. De skall bli nattfjärilar så småningom men det syns inte i det här stadiet. De kryper ner från sin kokong och tågar iväg i gåsmarsch, procession. De spanska tidningarna skriver om det som ett hälsoproblem och i februari är de tydligen som mest aktiva. Att inte låta tvätten hänga ute är ett råd.

På södra Gotland och vid Böda på Öland finns en nordlig population, av den här nattfjärilen alltså. Ett hälsoproblem där med. 

Nu är kulmen runt Medelhavet nådd men det finns nystan lite här och var bland pinjeträden som inte är färdiga än. På Gotland och Öland är det på sensommaren som det är mest besvärligt. Vi körde, utan att veta om det, över en kolonn med sådana larver på en väg i pinjeskogen och med fläkten på märkte vi att det blev lite tjockt att andas. Vi insåg inte förrän efteråt att det var nog en armé med larver på marsch över vägen som gjorde luften tjock.

Alla bryr sig inte om alarmisterna och tvätten måste torkas. Det kliar lite kanske när skjortan kommer på. Bilden är i närheten av ett kloster så det blir kanske tagelskjortor av det här, fast det verkar vara mest handdukar, men det kan ju riva det också.

/MA

Mina damer och herrar samt alla övriga!

För första gången i Vimmel och Vardags historia presenterar VoV i Fotosidans manege panoramor. Lightroom fick jobba! Första försöken med att slå ihop 15 bilder blev för mycket. Efter 8 timmar intensivt processande hade inte sammanfogningen lyckats och processen avbröts. Summan av RAW-filerna var kanske för stor och panoramat hade blivit runt 40000x4400 pixlar. Dagen efter stod datorn och tuggade efter omstart och började med en checkdisk-process som inte heller den ville ta slut. Befarade att datorn också var slut. (Råkade komma åt WiFi-knappen så jag kom inte ut på nätet som vanligt).

Men ett nytt försök med 7 bilder som mest gav resultat efter ca 2 timmars process. Totalt ca 330-graders högervarv. Cirka 150 till 170 grader i varje del. Bilderna blev ca 19000x3300 pixlar i dng-format efter nödvändig beskärning i höjdled. För bloggen är de exporterade med längsta sidan 2048 pixlar. Jag skall väl också tillägga att det var cylindrisk projektion. Vad är det på bilderna då?

Det semi-arida landskapet i östra Spanien med rester av mandelträdsodling! Konstbevattning är här ett måste. Många odlingsterrasser ligger outnyttjade, en del sedan romartiden. Byn som ligger på andra sidan kullen till höger lyckades på 1960-talet hitta en källa som gjorde att man kunde ha mer än en fontän bland bebyggelsen. Vattnet fick man sedan bära hem till bostaden. Distribution till husen skedde först några årtionden senare. Det är ju inte så länge sedan......

Den prognostiserade temperaturökningen vi står inför innebär att mer vattenånga kan bäras i lufthavet. Det kommer att regna mer antas det, men inte i de subtropiska områdena. Jag hoppas att förutsägelsen är fel. För det skulle innebära ännu mer torka i de områden som panoramorna är tagna. 

/MA

Köpte två buteljer med portvin

När jag var barn fick jag och brorsan ett litet 25-öres russinpaket på lördag eftermiddag. Just det här portvinet smakar mycket russin. Är för övrigt inte så förtjust i vin och dylikt. Har aldrig varit. Smaklökarna och magen protesterar. Tycker mest att det handlar om penseltvätt som är höjt till skyarna, men av respekt för hantverket tvättar jag inte mina målarpenslar i whisky, konjak eller viner. Det blir ju dyrt dessutom och någon pensionärsrabatt på Systemet eller på någon bodega känner jag inte till. Ännu.

Tog en promenad i omgivningarna. Detta att insupa (!) en ny miljö är lika fantastiskt varje gång.  Varje plats eller snarare varje region har sina fysiska omständigheter som var för sig kräver lösningar och inte minst anpassningar.

Vindue ser ut att vara något som förekommer också långt söderut fortfarande. Träluckor i hålen stänger ute solen effektivt.

Efter ett tag kommer de ekonomiska realiteterna ifatt eller är det entusiasmen som klingar av. Förutsättningarna har i alla fall ändrats på något sätt.

En svart stenskvätta hoppar omkring på den torra marken och under ett träd ligger gårdvaren och iakttar mig misstänksamt. Jag törs inte rikta kameraögat åt det hållet.  

Enklare med de överlevande mandelträden och en fjäril med ett spännande namn: Schackbräde.

Börjar få ont i stortån. Olämpliga skodon på stenig mark? Får man portvinstå innan man ens har öppnat flaskan eller är det begynnande artros? Kan ju vara nageltrång också!

En klarblå himmel utan moln är svårare än man kan tro. Alla dammfläckar dyker upp och finns det en tillstymmelse till reflexer i linsystemet så syns det fort. Försökte med att få ett panorama i Lightroom med 15-bilder. Efter 8 timmars bearbetning stängde jag av datorn. Startade den på nytt idag och den bara fortsätter att surra. Få se vad det kan bli för märkvärdighet av det.

/MA

Klimatlära och Montesquieu, spekulationer

Mandelblom! Blommar tidigt. I februari. På håll ser det ut som körsbärsblom med den skillnaden att körsbärsträden inte är planterade i snörräta rader utan är spontanspridda och då menar jag inte Kungsträdgårdens trädrader eller planteringen vid ”Den lille havsfruen” utan körsbärsblomningen runt Billingen i Skaraborg, Västergötland. Sveriges vagga. I Skaraborg finns inga traditioner att ta ut nöten från körsbärskärnor eller krossa körsbärskärnor annat än vid hembryggt körsbärsvin. Beskt blir det dessutom även om körsbären är söta. Mandel och körsbär är både stenfrukter.

Vad som frapperar mig är bristen på marsipan i mandelodlingstrakter, åtminstone i de här trakterna. Det finns Turrón men det är inte samma sak. Det är en nougat som inte alls smakar marsipan och ofta ingår andra nötter än mandel. Marsipan, i lämplig blandning av mandelmjöl och socker, dyker upp först 250 mil norrut. Där odlas det sockerbetor inte mandel!

Tyck nu inte att detta är ett i-landsproblem möjligtvis ett gottegris-problem. Mandel blandat med något sött framställdes redan under antiken, men då med honung. (Marsipan, som vi känner den, antas komma från Persien på 900-talet och via Italien vidare upp till norra Europa. Allt enligt NE). Snacka om jämförelsevis u-landsnivå på den kulturen. Visserligen var de bra på att skulptera, spela teater mm, men inte var det ett samhälle så framstående som vårt! Inget Internet!

I Sverige så var biskop Brask (Skarabispen) den som först har en notering om marsipan i sitt hushålls kokbok. Redan i början på 1500-talet! Under den tiden som kallades den lilla istiden.

Men tillbaka till klimatet. Mandel kan inte odlas norrut. Än.

Vad har nu detta med klimatlära och Montesquieu att göra? Lite klimatberoende finns det allt. Skulle tro att den höga sockerhalten hänger ihop med hög förbränning och låg temperatur. Söderut modifierar man behovet genom att blanda ut sockret med annat, alltså det blir nougat och dylikt. Det är ju varmt ändå.

Kommer det varmare klimatet att påverka marsipankonsumtionen eller är det bara matkultur?

Trädgränsen har stigit med ca 45 m från 1971 till 1999  i Abisko och skulle, om det är ett linjärt förlopp ha stigit, med ytterligare 30 m fram till idag. I höjdled är temperaturgradienten runt -10  till -6 ^oC per 1 km i höjdled. 75 m skulle alltså motsvara mellan 0,75 och 0,45 ^oC varmare. I nord-sydlig riktning är gradienten ca 1 ^oC per 100 km. Så möjlig mandelträdsodling har kommit mellan 75 och 45 km närmare oss i Skandinavien. Nu ser temperaturhöjningen ut att vara exponentiell....  Har hört någonstans att trädgränsen höjts runt 110 m sedan man började observera fenomenet. Då skulle temperaturhöjningen vara runt 1 ^oC. I grova drag. En pågående process och träden är inte snabba. Det finns en eftersläpning. Odlingsgränsen för mandel har alltså förskjutits minst 100 km.

En del skidtillverkare i alptrakterna har fått lägga om sin produktion med hänsyn till det ändrade klimatet och framför allt den i årscykeln förskjutna snövintern.

Förhoppningsvis behöver inte marsipankonsumtionen omlokaliseras.

/MA