Skörbjuggstider

Så här års, förr om åren, gav C-vitaminbristen sig till känna för de som inte fått en bra kost under vintern, särskilt för långväga sjöfarare.

Är det naturens ironi att den oansenliga skörbjuggsörten är en tidig och vanlig vårväxt på västkusten bland sten, torvor och saltstänk, eller är det resultatet av en medveten forntida odling?  En medicinalväxt med högt C-vitamininnehåll. Lika bra som en apelsin kanske, men inte lika aptitlig.  

Det mesta är uppätet. Har stormen kastat upp den här klon eller klarar trutar att hantera ägaren till sådan här verktyg? Mink?

Har plockat in min minkfälla för säsongen. Känns inte etiskt att en familjeförsörjare kan bli ihjälsmälld av en plåtbit. Bättre hade varit att ta djuraktivisterna i örat. Befria minkar kan ju te sig ädelt i förstone. Efter sommaren riggas fällan igen, kanske kan det bli en minkpäls till vintern? 

Ett hällkar som successivt späds ut med regnvatten är ingen sinekur för en blåmussla. Finns fröken Mussla kvar? Förr fanns en telefonsvarare som hette fröken Mussla och som man kunde ringa för att få information om blåmusslorna var ätliga eller om blåalgerna var för många så att musslorna blev oätliga ett tag. Nu är det webben som gäller. Får satsa på det japanska jätteostronet istället som sprider sig längs västkusten. Har inte sett till något sådant just här men man vet aldrig. Provade att äta färska ostron för någon månad sedan. Föredrar dock blåmusslor och ostron får man inte plocka utan fiskerättsinnehavarens tillstånd, inte ens det invasiva jätteostronet. Skall upp till Orust i helgen och skall passa på att spana efter jätteostron. Kanske döljer sig en japansk jättepärla i ett japanskt jätteostron? Biter man av en tand då, eller slinker pärlan ner med ostronet? Finns det anledning att vara uppmärksam vid toalettbesöket efter ostronintaget? En stor pärla kan ju slå sönder porslinet!

/MA

Isbrytare?

Det har nu gått fyra dagar, tre nätter och 17 timmar sedan gråsparvarna övergav min matning. Jag undrar vad som är på tok. Grannen har heller inga på sin matning. Någon enstaka fegis, (mes alltså), dyker upp i häckarna runt omkring men annars lugnt och sparvhöken har lyst med sin frånvaro sista veckan. Så om det finns någon sparv där ute som mot all förmodan läser detta inlägg så vill jag bara be om ursäkt för det jag skrev i inlägget den 18:e januari. Jag kanske gav ett alltför snålt intryck, antar jag. Hela huset är fullt med frön, (busfröna har lämnat sedan länge och en ny generation busfrön är på ingång vad det lider, men jag menar fågelfrön). Ja, fullt och fullt.....jag kan åka och köpa mera om det tar slut. Jag kan nog förhandla mig till rabatt en gång till. Gick en kurs för så där 15-20 år sedan i förhandlingsteknik och den har jag inte glömt, i alla fall inte allt. I förhållande till inlägget den 18:e januari så gör jag alltså en pudel, (märk att det inte är en fågelhund).

Bilderna är tagna före fokusjusteringen.

/MA

Fågelfröautomatsoperatör.

Midsommardagen

Den lite osäkra väderprognosen och en ihållande blåst gjorde att den återkommande utflykten på midsommardagen gick inåt landet istället för som vanligt längs kusten. Tomatplantorna flyttades från västfasaden till östfasaden i hopp om en intensivare blomning. (Även de plantor vi som skänkt till vänner och bekanta blommar bättre än våra. Det måste ha med blåsten att göra). Kursen ställdes mot ett naturreservat en bit in på gränsen mellan kustlandet och det småländska höglandet.

Vinden var inte frånvarande här heller så tuvullen och ängsullen svajade för vinden.  Bländarprioritet fick ändras till slutarprioritet. Längre än en 1/500 var ingen idé om något skulle bli hyfsat skarpt.

En liten göl, dold i växtligheten, låg i lä. Näckrosen kunde spegla sig. Den bekanta råa doften av förmultnade växtdelar som stiger från skogskärr och gölar är annorlunda än ruttnande tång. Samma process men olika associationer. 

Efter kaffekoppen och kakorna på bänkarna vid reservatet började luckor i molntäcket släppa igenom solen.

De blåbandade jungfrusländorna och någon kusin, den blåvingade jungfrusländan, utnyttjade värmen. Inte bara solens värme utan också parbildningens värme.

Hannen tar ett tag om honans nacke och honan böjer in sin bakdel under hannens kropp för att få hannens sperma överförd till sig.

Har hon plockat sju sorters blommor och klättrat över sju gärdsgårdar?

/MA

Fotoexcursion (del 8)

Det blev många bilder vid sista Ölandsbesöket så jag gör ett blogginlägg till.

Aurora, namnet på morgonrodnadens gudinna, har givit namn till en fjäril, dagfjäril. En fascinerande "pärla" bland vanliga fjärilar. Den flyger bara i maj och någon vecka in i juni i södra Sverige. Då skall allt ske. Det vill säga parning och äggläggning. Hannen är påfallande stressad och brukar ta sina rundor i reviret på jakt efter honor och rivaliserande hannar samt förstås nektar från korsblommiga växter. Svårfotograferad med ett macroobjektiv men det blir enklare med ett tele!

Ängsbräsma som syns längst till höger är en typisk värdväxt.

Undersidan, som syns lite grand här, är melerat grön. Jag måste tillstå att det krävs ett nytt försök för att göra fjärilen rättvisa. Tidigare år har jag försökt med ett macroobjektiv men inte kommit tillräckligt nära. Vid det tillfället envisades det exemplaret med att flyga mellan två områden med ett taggtrådsstängsel mellan. Jag blev något vigare på kuppen och men fick jackryggen sönderriven. Dessutom inte någon bild. Det här är tagit med ett 70-300 mm zoomobjektiv. Väntar dock på en macrochans som ger bättre skärpa. Säsongen är nästan över för det här året så det får bli nästa år.

Smultronvisslare flyger lite längre in på säsongen. Här sitter den på en Bergskrabba. En växt som är lik blåmonke och väddar. Bergskrabba är spännande på så vis att den i Sverige växer bara på Öland och Gotland. Jag har för mig att den också finns på de torra stäpperna i Ukraina och österut. 

De tidigare inläggen finns här: del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7.

/MA

Fotoexcursion (del 7)

Ja så är det då dags för en ny del. Alltså bilder från ett Ölandsbesök. Minst ett besök om året är min föresats. I år blir det minst två. Det vill säga det kommer fler delar i år. Min yngsta dotter fyller år i oktober så redan nu kan jag säga att det blir minst två besök på Öland. Det var strålande majväder den här gången. Sommarvärme och lite sjöbris gjorde vistelsen behaglig men det är redan uttorkat även där det finns lite jordtäcke. Gräset grånar och himlen är klarblå. Det hårda ljuset från vårsolen bränner ut bilderna när man fotograferar mitt på dagen. Så att vara morgonpigg ger större chans till bra bilder men det är skönt med sovmorgon....

Denna gång låg fokus på södra Öland, (vilket det egentligen alltid gör). Sandby på Ölands östkust blev övernattningskvarter i starten.  Har inte övernattat där förut så det blev en ny upplevelse. Skjutfältet nere vid havet är inte längre i bruk men varningsskyltarna finns kvar även om området är städat. Strandängarna är inte fyllda med obriserade granater utan hyser orkidéer och gullvivor i massor. Sådana här områden är relativt orörda vilket påverkar flora och fauna i positiv bemärkelse.  

Fältsippor och krutbrännare om vartannat. 

I Mittlandsskogen som ligger norr om och i anslutning till Alvaret är det betydligt frodigare.

Stigen från parkeringen genom skogen fram till Ismantorps borg bjuder på en nästan djungelliknande växtlighet. 

Borgen är imponerande och en flygbild hade gjort den mest rättvisa men på gräsrotsnivå kan man få med några nycklar, Johannes nycklar tror jag. Orkidéer är inte alltid lätta att artbestämma. 

Vit skogslilja finns här och där. 

Stättor är tack och lov vanliga. Visserligen är det bra med lite gymnastik när man skall ta sig över eller under ett "eldrivet" taggtrådsstängsel men det sparar både kläder och adrenalin.

De övriga delarna finns här: del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6

/MA