på en digital analognörd

Hur gick det med Maser 12?

Jotack. Bra. Riktigt bra, till och med. :-)
Preliminärt, innan alla forskare har gått igenom alla data, verkar det vara nära 100% resultat.

Jag har varit hemma ungefär en månad nu. Skrivandet kom av sig efter kampanjen. Det kan bli så efter en lång uppladdning. När allt är klart, grejerna packade och man väl kommit hem, går luften lätt ur.

Sist jag skrev var det 32 minuter kvar på nedräkningsklockan, och jag var beredd att ge mig iväg från "launching" så snart den började rulla igen.

Dessförinnan hade vi varit ute i tornet för "late access". För sista gången monterades den röda injektionsenheten in i Biomics-modulen. En "glove bag" var monterad med kardborretejp, och ett gasflöde såg till att inget damm letade sig in.

Alla som behövs på plats under skottet sitter bakom stängda dörrar i det förstärkta "blockhouse". Övriga måste bege sig till huvudbyggnaden 1 km bort, lämna in kortet, prickas av och sedan hålla sig inomhus. Detta för att kunna veta att ingen finns ute om något skulle hända. Saknas något kort stoppas nedräkningen, och man får höra sitt namn efterfrågas i varenda högtalare på området...

Den här gången stannade jag dock inte där, utan skyndade istället upp på "radarberget", längre bort, för att fota skottet.

En del folk hade samlats.

Men var var tornet? Dimman hade lagt sig över området och täckte det mesta.
Som tur var klarnade det lite, och vindtornet dök upp genom dimman så jag såg vart jag skulle sikta.

Via högtalaren kunde vi följa nedräkningen. Jag visste sedan tidigare att det tar ungefär en sekund innan raketen kommer ut ur tornet.

T minus 10, 9, ... 3, 2, 1, 0!


T+1 sekunder Första skymten		T+2 s	T+2.5 s

Andra steget tände 15 sekunder senare,

och brann ut 45 sekunder efter start. Då hade den lämnat så gott som hela atmosfären bakom sig, på närmare 100 km höjd. Farten var bortemot 2 km/s.

Efter flygningen kom vi tillbaka till "kyrkan". Där var stämningen på topp.

Efter en dryg timme kom första helikoptern tillbaka, med de biologiska proverna.

Strax därefter kom den andra, med hela nyttolasten.

När den körts in i kyrkan

delades den upp igen, och alla kunde glada få sina respektive experimentmoduler tillbaka.

Nästa dag, efter en ordentlig vädring, kunde vi så hämta tillbaka all utrustning från tornet. Kablar och slangar såg inte lika fina ut längre...

Sista lådan hissades ned.

Till bilderna i tornet, närmast raketen, använde jag en gammal hederlig Nikon F, laddad med Portra 400. 100% batterifri, vilket är ett plus intill en laddad raket...
På batterikameran hade jag tejpat över blixt och batterilucka. Utifall att...