"Men hur har människan klarat sig i UTAN fotografi i 125 000 år? Det kan man verkligen undra. Fast det verkar ha gått alldeles utmärkt. Faktiskt!"

Sanningen är väl att ingen av dem faktiskt klarade sig. Alla som levde innan fotografin är väl numera döda.

För övrigt gillar jag bild två på barnen, den visar deras natur på ett bra sätt.

Underhållande inlägg! Det är ju rätt synd att de inte hade kameror på stenåldern, vore kul att se hur de hade det...

Jag kommer in i perioder där jag frågar mig varför ska jag ta bilden? Behöver egentligen världen en till bild av en blåsippa etc. Men va fan det är bara att köra på!

Oj, det var ett svart sätt att tänka. Jag brukar tänka vad kul det är att det finns så mycket bevarat från de senaste århundradena att vi så nästan helt kan förstå de tidigare generationerna. Den ökade informationsmängden har iblan behövts eftersom utvecklingen snurrat på allt snabbare. Men visst lever vi nu i ett samhälle som dokumenterar och sparar mer än vad som behövs.

En sjuka bland yrkesfotografer är att inte kunna fotografera utan ett syfte, oftast då ett klart uppdrag. Att bara fotografera för att det är kul, utan att behöva förklara för sig själv eller någon annan, tror jag är viktigt. Lusten är en drivkraft som i slutändan urskiljer dem som har kraft att utvecklas mest.

Som vanligt störtgillar jag dina bilder, men de sista har nog en smalare publik.

Barnbilderna är härliga! Varmed ingen skugga över de andra. En av dem har något slags politiskt budskap (inte nödvändigtvis ditt), som man väl kan nysta upp ifall man orkar.

Verkligen lustigt att se på kommentarerna hur du uppfattats som en smula provokativ. Själv tycker jag att ditt resonemang är humor. Vi människor tar oss själva och allt vi gör så högtidligt.

Men om man nu ska vara lite filosofisk. Vi har en drivkraft att växa, att göra något nytt och bli något nytt hela tiden. Det är förmodligen en viktig aspekt av att leva. Vi uppfinner nya saker, nya redskap, nya sätt att använda dem. När väl fotografin fanns, så har miljoner människor använt den för att göra något (för dem) nytt. Vi som inte fotograferar för vårt levebröd gör det förstås för att vi tycker det är kul. Men varför är det kul? På något sätt upptäcker vi oss själva och lär oss att se på ett nytt sätt med kamerans hjälp. Om jag kunnat teckna skulle jag nog aldrig ha brytt mig om kameran, för med tillräcklig skicklighet och talang kan man på sätt och vis lära sig se och uttrycka sig minst lika bra med en blyertspenna och lite papper som med kameran. Men min längtan efter att skapa bilder har inte funnit någon annan kanal än kameran, och digitalkameran blev enormt förlösande för mig. Frustrationen över att inte själv kunna göra labb-arbetet fick mig nästan att sluta fotografera tidigare.

Mitt fotograferande är viktigt för mig personligen. Om jag inte hade det så skulle jag få lov att hitta på något annat kreativt. Men är det viktigt för någon annan? Jag gläder familj och vänner med mina bilder, men det gör inte saken särskilt viktig. Mina bilder ger också material för trevligt socialt umgänge på nätet, och det är väl viktigt i den mån aktiva sociala kontakter är det. Fanns inte digitalkameran och nätet fick jag hitta andra kanaler.

Därmed slut på dagens filosofikvart!