SE BILDEN: Hellre få bra bilder än många mediokra - eller?
Jag har länge haft inställningen att det är bra att hålla igen med vad man visar. Det vill säga att inte vara för snabb med att slänga upp en massa halvdana bilder bara för att synas och få uppmärksamhet. Men, jag har på senare tid börjat omvärdera den uppfattningen.
Förr i tiden, det vill säga innan internet och sociala medier, var det nog så att den här filosofin fungerade bra. Du jobbade fram ett antal bilder över tid som du sedan visade upp i en utställning, en bok - eller rent av i båda delar. Ingen fick se dina mediokra och misslyckade bilder. De höll du för dig själv.
Fast numera lever vi i sociala mediertider och andra spelregler gäller. Syns du inte på nätet så finns du inte. Helst bör du dela innehåll varje dag. Kanske flera gånger om dagen, rent av. Kvalitet verkar inte vara lika viktigt längre, istället gäller kvantitet.
Visserligen vill jag fortfarande kunna stå för mina bilder som jag publicerar. Känna att de ligger på en hygglig nivå. Samtidigt inser jag att många fotografer som syns, hörs och gör avtryck är ganska ohämmade när det kommer till vad de delar med sig av. Högt och lågt blandas i en konstant bildström.
Så jag har delvis börjat anamma den attityden. Fast det är med blandade känslor. Å ena sidan är det rätt befriande. Å andra sidan kan jag erkänna att det tar emot en del. Jag får verkligen tvinga mig själv och det går lite långsamt. Old habits die hard, som det heter.
För övrigt kan jag berätta att nästa avsnitt av Gatufotopodden kommer om en vecka. Alltså fredagen den 8 mars. Gäst den här gången är Payman Hazheer. En fotograf som tar spännande svartvita gatuporträtt. Vi hade ett kul och intressant samtal som jag tror många kommer att gilla.
Om du vill få tillgång till avsnittet direkt när det publiceras och helt utan reklam rekommenderar jag att du går in och prenumerera på Gatufotopoddens Substack. Där delar jag också med mig av delvis annat material än här på Fotosidan.
Det kommer reflektioner över detta på min blogg i morgon.
Ser fram emot att lyssna på ditt samtal med Payman.
/Mikael
Angående att människor ska uppskatta ens bilder så tror jag personligen att det är väldigt svårt att ha det som mål när det kommer till gatufoto. Jag har tagit bilder som jag själv är väldigt nöjd med, men som människorna på bilderna inte alls gillar. Vi ser olika saker, helt enkelt.
Jag har lite av det tänket kvar men jag tror att kommer att bli lite generösare med med bilder på Instagram. Häromdagen lade jag ut flera bilder på en gång i ett inlägg, vilket jag sällan gjorde tidigare. Fick ett helt okej gensvar. Jag tror att det kan vara intressant för andra fotografer att se vad man exempelvis åstadkommer vad gäller "keepers" under en dags gatufotande. Ska man bara lägga ut guldkorn så blir det ju väldigt sällan som nåt publiceras.
Jag ögnade igenom Magnumfotografen Raymond Depardons bok "Manhattan Out" precis innan jag skrev detta. Boken visar bilder från New York City då fotografen var rätt färsk. Mest höftskott. Han ogillade bilderna själv och det var först 2008 som Steidl gav ut en bok med dem. Det är inga fantastiska gatufoton som boken innehåller även om det finns några som är riktigt bra. Det är helheten och kontexten som gör boken intressant. Gillar man gatufoto, New York och har en nostalgisk ådra så är boken läsvärd. Så, om det är okej för herr Depardon att ha en bok med en hel del medelbra bilder så är det väl okej för oss, som inte ens är med i Magnum, att dela en del "mediokra" bilder ibland?
Mvh
Fredrik
PS. Hörde nåt rätt nyligen om fotoboksdesign, då nån sa att man kan inte bara visa upp "guldkorn" – lite sämre bilder måste med också för att skapa lite dynamik. Eller nåt in den stilen...
Om alla bilder är bra tar de tillslut ut varandra. Mindre bra bilder behövs. Dels för att skapa variation och dynamik, dels för att de bra bilderna verkligen ska sticka ut.
Intressant om Raymond Depardons också.
Det du skriver gör mig ännu mera motiverad till att visa upp mina halvdana alster :-)
Ser fram emot dina halvdana alster! 😁
Dock är det nog svårt att få folk att sluta lägga upp bilder. Sedan, som jag skriver i inlägget, är det så sociala medier fungerar. På gott och på ont.
Förr fanns det ett tröskelvärde. Det kallades för redaktören, och han slängde barmhärtigt skräpet i papperskorgen - så att vi andra slapp.
Skall det pröjsas, så blir bilden en annan. Det gäller nog hela den konstnärliga sektorn. Får man inte bidrag eller fast understöd så anser man inte att konsten är fri?? Konsten är till 100% fri i Sverige - om man pröjsar själv.
Eftersom de flesta kända och sevärda fotografer finns på Instagram så vill många vara där. Och det är inte stor möda att lägga upp sina bilder heller. Vidare är det ett bra sätt att skapa kontakter också med personer man träffar när man är ute och fotar. Många icke-fotografer har ju Instagram också. Men, det är viktigt att se Instagram som ett komplement till andra kanaler. För att få ett hum om fotografer och deras bilder så tycker jag dock att Instagram fyller en den funktionen på ett ypperligt sätt. Gillar man vad man ser så kan gå till webbsida eller köpa en bok (om vederbörande givit ut en sådan).
Vad gäller X så har jag aldrig gillat det gränssnittet och använder plattform i stort sett bara när jag behöver komma i kontakt med företag för att klaga på nåt! Att få svenskar är användare av X spelar väl inte så stor roll? Varför begränsa sig till en svensk publik?
Ja, vi tycker olika det är helt klart. Jag försökte att tycka om Insta i tio år. Det gick inte! Så säg inte att jag försökt. X ger en frilagd bild på 40 cm på min färgkorrigerade dataskärm. Helt oslagbart! Vad är insta mot det? Jag är dock helt passiv på X, lägger nästan aldrig upp några bilder. Det skulle kräva en för stor närvaro för min del. Jag vill inte bli slav under algoritmen. Men det skulle ändå vara skoj om fler svenskar var där.
Det verkar som fotografi på webben anpassas allt mer för mobilen. En tråkig utveckling tycker jag. Redan över 90% ser fotografi på mobilen. Jag har inte ens någon social media på min mobil. Dator och platta får räcka.
Lycka till med ditt fotograferande!
För en etablerad konstfotograf skulle nog denna debatt te sig lite konstig. I den världen är det helt etablerat att bok och utställning är i de former man visar sina verk, men undantag för några smakprov stämplade "work in progress". När boken/utställningen är avverkad lägger man ut ett urval bilder från projektet på sin hemsida.
Men det passar ju inte alla att fotografera i projektform och bilder kan ju fylla flera funktioner – de kan ju även vara ett sätt att kommunicera och dela sitt intresse med andra likasinnade. Jag har sett många kontakter tas mellan fotografer för att de delat med sig av sina bilder till andra fotografer.
Själv är jag också ambivalent. Bloggen har blivit ett ställe för mig att få nytta av mina hyfsade bilder som har ett tittvärde för andra, men som jag inte skulle ställa ut.
Det är också en bra sak att sätta sina bilder i ett sammanhang och inte bara se dem som solitärer. Vissa bilder får ett större värde, 1+1 blir 3, när de sätts tillsammans. Jag leker en del på datorn med att sätta samman bilder till böcker för att utforska detta. Men ännu har jag inte delat med mig av dessa böcker. Men snart så ...