SE BILDEN: Den arrangerade känslan som förstör

Som gatufotograf sätter man ibland dom där skotten som är lite svåra att förhålla sig till. Bilder som ser uppställda och arrangerade ut, fast dom inte är det. Personligen har jag svårt för dessa alster. Vet inte riktigt vad jag ska ha dom till. Det är bilder som skaver på något sätt.

Ta exempelvis fotot här ovanför som jag knäppte i London för ett tag sedan. Jag klev helt enkelt emellan när snubbarna blev fotograferade framför The Dominion Theatre som just då körde We Will Rock You - en musikal om rockbandet Queen. Därav fejkmustascherna, såklart.

Även om jag tycker att bilden är lite smårolig så känns den ändå inte som ett riktigt gatufoto. Samma sak känner jag för motivet här under. Tre kinesiska ungdomar som uppträdde på gatan hemma i Karlskrona under Pridefestivalen förra helgen. Också det ett foto som känns allt för tillrättalagt, fast det är taget i farten.

Och förmodligen är det exakt vad saken handlar om. Det funkar inte eftersom det ser för ordnat och planerat ut, och då blir det i regel ointressant. Gatufoto behöver helt enkelt en spänning och en genuin känsla av tillfällighet över sig för att fungera fullt ut.

2014-06-05 23:22   froderberg

Håller med, men därmed inte sagt att det inte går att ta bra bilder av personer som ställer upp framför kameran. Det är en konst i sig att skilda ett möte så att det känns äkta och inte tillrättalagt. Porträttfotografer brottas med detta varje dag.

Ibland kanske det krävs ett riktigt möte för att det ska bli en intressant bild. Men med rätt person och rätt kontakt kan det nog också vara ett ögonblicks verk.

62174 2014-06-06 16:31

Bra synpunkt om porträttfoto! Och ett bra porträtt är nog ännu svårare att ta än ett OK gatufoto.

Benganbus 2014-06-07 00:04

Staffan!
Vad gäller porträtt, så har man ofta en slags plattform att jobba på!
Ofta nå'n slags ateljé! Som står hyffsat stilla!
Se'n om det inte e så lyckat med modellen, de e klart!

I Gatufoto flyter allt! Inget står stilla! Ögonblicken försvinner nästan innan dom kom!
Och det är nog det som gör det så svårt! Man hinner inte med helt enkelt!
Vare sig i tanke eller bilduppfattning!
Å då kan det var lätt att fota "gatufotouppställningar",
bara för att komma hem med några gatufotobilder! ;) :)
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2014-06-07 11:14

Henri-Cartier Bresson brukade ju säga att porträtt var det svåraste han visste, och på sätt och vis håller jag med. I alla fall om man är ute efter den där avspända naturligheten som är så svår att få till.

2014-06-06 03:54   Ellionora

""Det är bilder som skaver på något sätt.""
TACK.
Har länge undrat hur jag ska namnge dessa bilder
som upplevs fel. Perfekt förklaring.
Uppgjorda bilder på ungarna mina har jag svårt för,
LE NU ÄR KAMERAN framme. Nää.
Bästa bilderna är när motivet/motiven inte är medvetna om det.
=)

//Johanna

Svar från Joakim K E Johansson 2014-06-07 11:06

Tack själv Johanna! :-)

2014-06-06 10:49   Benganbus

Gillar dina existensiella gatufotofunderingar!
Att fota på gatan e mycket lätt, men att hitta och fånga de där speciella ögonblicken,
det är en helt annan sak!

Å då kan lösningen vara som Staffan beskriver, fånga upp en händelse hos en person,
genom att samtala en längre tid, och vid något/några ögonblick....

Och/eller, använda höftskott!
För om du ser något, i en händelse eller hos en person, och vill fånga den händelsen,
för så fort du tar upp kameran, så syns du oftast, och får ett V-tecken eller ett finger!
Och det kanske nå'n tycker e intressant vad gäller vänner och även okända!
Men i alla fall e det inte speciellt ovanligt, eller svårfångat, och knappast intressant en längre tid!
De va mina funderingar i ämnet! :)
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2014-06-07 11:11

Tack Bengt. Ja, som sagt - ett alternativ är att hänga kvar och vänta ut på ett annat sätt. Det kan absolut funka.

2014-06-06 14:24   Johan Pihl

Håller med. Men ibland kan det bli bra gatufotografi även med folk som poserar. Men det är svårt, minst lika svårt som att få till en bra bild tagen på folk som är ovetandes. På nåt sätt så känns ju det spontana ögonblicket mycket mer genuint på nåt sätt. Samtidigt, så kanske folks poser framför kameran lite grann visar på hur de verkligen helst vill vara (eller framstå).

Svar från Joakim K E Johansson 2014-06-07 11:28

Ja, William Klein gjorde ju det delvis till sin grej. Tack för kommentaren Johan.

2014-06-06 15:11   Dubbelolle

En arrangerad bild får gärna se arrangerad ut, den är ju arrangerad, o då är det väl det mest naturliga. Vag är problemet? LO

froderberg 2014-06-06 21:11

Problemet är att man kanske inte är ute efter bilder som känns arrangerade. Det går ju bevisligen att ta bilder som känns oarrangerade om man är duktig.

Dubbelolle 2014-06-06 21:47

För mig är problemet att hela frågeställningen känns konstruerad o helt onödig, när kommer det spännande o viktiga o intressanta? Är detta några frågeställningar man har som gatufotograf? Som yrkesfotograg kan jag förstå att det ibland kan dyka upp bildideer där önskemålet är det beskrivna. Hils, LO

froderberg 2014-06-07 12:32

Jag ser mig som fotograf och inte bara som gatufotograf. Om jag möter en intressant person så kanske jag vill ta ett bra porträtt. Personer som smilar upp sig för kameran har jag sällan intresse av.