Just nu är jag en avslagen gatufotograf

Den senaste tiden har mitt gatuplåtande här i Karlskrona gått lite i stå. Jag får liksom inte till det enligt mig själv. Hur mycket jag än vankar gata upp och gata ner så blir det få bilder som jag är riktigt nöjd med.

Mycket beror på att jag försöker undvika att upprepa mig själv allt för mycket. Ändå är det just det jag gör – upprepar mig. Något som resulterar i en hel del bilder på folk som sitter på bänkar eller liknande och äter, läser, pratar i telefon, och så vidare.

Samtidigt måste jag bara acceptera att jag bor i en småstad. Så här ser det faktiskt ut i en mindre svensk stad. Storstädernas pulserande gatuliv, excentriska personligheter och föränderliga scenerier finns inte på samma sätt. Det händer inte alltid så mycket, i ärlighetens namn.

Men jag vill ändå att mina gatufotobilder ska vara mer än så. Att åtminstone några av dom ska innehålla ett fångat ögonblick som har det där lilla extra, alternativt en stark komposition som lyfter bilden. Eller båda delar. Ja, kryddan som gör en gatufotobild till just en gatufotobild och inte bara en dokumentärbild.

Det är också extremt lätt att tappa den fotografiska nerven när man ägnar sig åt gatufotograferandets ädla konst. Den kräver nämligen att man regelbundet är ute och rör sig i stadsmiljön med sinnena på helspänn. Och det är väl knappast där jag befinner mig just nu. Snarare är jag lite lagom avslagen och semesterledig. 

Här kommer i alla fall några bilder från den senaste rullen som har gått genom min Canonet QL17. En T-MAX 100 pressad ett och ett halvt steg. Av misstag.

2011-07-27 02:56   Norpan

Att se sina egna upprepningar är det värsta som finns. Förhoppningsvis ser inte gemene man ens upprepningar på samma sätt som man själv gör.

De kanske ser det som en stil istället.. något unikt.

Helt plötsligt i sin svacka brukar man hitta en ny ingrediens som man vill tillföra sina bilder och det brukar bli en lek ur svackan.

Jag gillar bilderna. Speciellt den med paret på bryggan och den på tanterna.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-27 12:43

Visst är det så Dawid, ens egna upprepningar blir lätt retfullt övertydliga för en själv. Men precis som du skriver får man hoppas att de som tittar inte ser det på samma sätt. Tack för din kommentar!

2011-07-27 06:52   Per-Erik Nilsson

Eventuellt inspirerande... http://streetphotographypt.wordpress.com/2011/06/19/multi-layered-street-photography-eyal-binehaker/

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-27 12:44

Kul länk där Per-Erik! :-)

Per-Erik Nilsson 2011-07-27 19:04

MIn tanke var närmast att dessa visuella element hittar man i alla städer, oavsett storlek...

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-29 01:01

Jag fattade! :-)

2011-07-27 08:15   Benganbus

Låter som prestationsångest! ;)
Eller att du måste leverera saker, med ett trendigt begrepp! ;)
Du kanske skulle vända på det hela, att bara flanera, vara ute på sta'n bara, ta en fika, gå på biblan eller nå't. Du har kameran med såklart, men det är inte för att leverera bilder som är det primära, och jaga inga motiv, det funkar inte.
Och om du inte tar några bilder under några dagar, eller nå'n vecka, vad är problemet?
Det uppvägs med sköna promenader och trevliga människor man träffar.
Och då brukar det även dyka upp bilder! :)
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-27 12:45

Inte omöjligt att det ligger någon slags prestationsångest i botten och gnager. Man vill ju att det ska bli bra. :-)

Jag har också märkt att det är svårt att få riktig feedback på den här sortens bilder. Det är i ärlighetens namn inte så många som förstår vad man håller på med! ;-)

2011-07-27 08:30   mickeberg

Tycker det ser bra ut. Den första bilden hade Bresson kunnat ta, men det är så det är. Tänk om du också skulle måsta tjäna minst tusen kronor om dagen på dina gatubilder ( det är ju vad som krävs av en gatufotograf om han eller hon ska överleva ekonomiskt), så skulle du känna rejäl stress.

Glid på bara, tänk att i den här serien tog du en stark bild, i nästa serie ytterligare en, 25 dagar i månaden, 25 bilder, 12 månader ggr 25 bilder, sedan sorterar du och på ett år får du fram kanske trettio bra bilder, kan bli bok, eller så spar du på dig,i tre år, 90 bilder och gör en riktigt bra bok.... ha det gott, du är på G....

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-27 12:53

Att leva på sitt fotograferade i dagens läge är som du säger riktigt tufft. Speciellt om man främst ägnar sig åt fotografiskt berättande av något slag.

Jag känner ett antal personer här i trakterna som jobbar som fotografer och de har det inte lätt. Det märks så tydligt. Själv valde jag därför bort fotograferandet som huvudsyssla och skaffade mig ett annat jobb.

Det har sina för- och nackdelar, såklart. Jag behöver inte oroa mig för ekonomin på det sättet, men samtidigt kan det kännas frustrerande att sitta inne på ett kontor och stirra i en dator när man hellre hade varit ute i verkligheten och fotograferat. Men jag ska samtidigt verkligen inte klaga, det funkar bra ändå.

Tack för dina nyttiga tips och uppmuntrande ord. Jag ska faktiskt anlägga ett lite längre perspektiv på det här projektet bara för det.

2011-07-27 09:37   Anders F. Eriksson

Jag ger mig ofta ut för att fotografera utan att komma tillbaks med en endaste liten skitbild. I och med att jag tack och lov inte längre jobbar som fotograf så gör det inte så mycket.

Dina promenader verkar ju faktiskt resultera i en och annan bild som t.o.m. är värda att se på, vilket är ett resultat jag skulle vara mycket nöjd med ;)

Ingen kritik mot dina bilder, utan snarare kritik mot min egen brist på bilder ...

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-27 12:57

Du har så rätt Anders. Det blir ju trots allt en och annan bild. Så egentligen borde jag kanske inte beklaga mig! ;-)

2011-07-27 12:27   Mats Alfredsson

Hej Joakim, jag känner igen mig i det där. Men har också lärt mig att allt går i vågor. Plötsligt släpper det, något händer som faller utanför de normala ramarna och så finns bilden där. Men det är väl också så att ju längre vi håller på med det här, desto större krav ställer vi på oss själva. Det jag tyckte var riktigt bra för ett par år sedan,håller inte längre och så har man höjt de egna kraven. Där har vi ju också lite av den intressanta utmaningen, att ta sig själv ett steg vidare. Hur som helst, ett nöje att titta på dina bilder.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-27 12:59

Tack för din kommentar Mats!

Ja, det går i vågor på något sätt. Kanske är det mitt tålamod som brister. Eller att jag vill lite för mycket just nu. För visst ligger det mycket i det du skriver, när man minst anar det så kan plötsligt den där klockrena bilden uppenbara sig.

2011-07-29 00:53   Kurt Nord

Fotografera är ju att berätta något. Vad är det du vill berätta från gatorna i Karlskrona?
Kanske finns inte din berättelse där. Vi lever ju numera det mesta av våra liv på andra ställen.

Kan mycket väl tänka mig att det finns mycket att berätta om du släppte kravet på "Ja, kryddan som gör en gatufotobild till just en gatufotobild och inte bara en dokumentärbild." Utmaningen kanske kunde vara att få samma "krydda" i en dokumentärbild. Från restaurangen, frisören, campingen, ...
vad vet jag :)

Mina tankar så här på natten, men du gör ju givetvis dom du själv vill ;)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-29 01:07

Jag tackar för denna nattliga kommentar Kurt! :-)

Jag förstår hur du tänker och det är utan tvekan intressanta synpunkter, samtidigt tror nog att jag vet ganska så väl vad jag vill berätta. Och det är gatufoto det handlar om.

Men dina reflektioner är absolut värda att fundera kring.