- Joakim K E Johansson -

Jakten på den rätta filmkänslan

Egentligen är det ganska fånigt på något sätt. Det vill säga att man tar bilder med sin digitalkamera och sedan gör allt för att de ska se analoga ut. Då kunde man ju lika gärna ha fotat med film från allra första början och sluppit denna omväg för att nå önskat resultat.

Ändå är detta något jag ägnar mig åt just nu och den främsta anledningen är mitt gatufotoprojekt som jag håller på med. De allra flesta av bilderna som jag har klämt av så här långt är nämligen plåtade med min analoga Canonet QL17, samtidigt har jag flera bilder som jag har tagit med min Fujifilm X100 som jag är riktigt nöjd med.

För att bilderna inte ska upplevas som allt för olika försöker jag därför få dom att likna varandra så mycket som möjligt till karaktären. Något jag tycker är ganska viktigt eftersom jag planerar att göra en bok och en mindre utställning om jag får ihop tillräckligt många bilder som jag är nöjd med.

I detta inlägg kan ni se några testraketer där jag har jobbat i Lightroom för att försöka skapa en analog känsla. Jag tycker dock inte att jag har nått riktigt ända fram. Det är inte minst lätt att man drar på med för mycket fejkkorn, har jag märkt. Dessutom är det alldeles för lätt att man sotar igen skuggpartierna i de digitala versionerna.  

För övrigt är bilderna från Gnistans årliga loppmarknad. En publikdragare här i Blekinge som också kan vara ett kul tillfälle för oss som gillar att fota människor.


Inlagt 2011-07-18 12:57 | Läst 7285 ggr. | Permalink
Tror att det kanske kan vara en vanesak - åtminstone för oss som varit med ett tag och plåtat svartvitt med film. Med digitalkamerorna blir bilderna lite för "rena" p.g.a. avsaknadet av korn, och det gör att det känns plastigt.

I bilderna du visar här tycker jag du lyckats bra med konverteringen till svartvitt i Lightroom. Jag tycker det kan vara svårt att få till det till 100%, och det är väldigt olika hur olika bilder beter sig.
Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-20 11:02
Tack för din kommentar Anders!

Det ligger kanske något i det du skrivet, att det är en vana. Kanske är man präglad av det analoga på något sätt. För jag tycker precis som du att det digitala många gånger blir "för" bra.
Varför köpte du den där batterikameran X100? ;)

Nåja, fick ett samtal i morse av en junior som fotar M-analogt,
" Jag har provat HP5, vilken härlig känsla de e i den filmen!"
Å så va T-MAX för klinisk bra, å Tri-X va litet tunn, å Arco va hyffsat rå, men HP5, den va det bra korn i!

Annars rätt lugnt i Gnesta! :)
Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-20 11:03
Tja, det är trots allt vääääldigt bra! :-)

Hahaha, att T-MAX skulle vara för kliniskt bra, det var något nytt. :-) Jag gillar T-MAX. Kör den nästan hela tiden! :-)
Jag tycker du lyckats bra. Att hitta en snygg gråskala är inte fel. Det var ett mixtrande med rätt film och papper förr också innan man hittade rätt.

Men jag kan ändå få en fejk-känsla ibland när jag gör om till svartvitt. Andra gånger känns det helt rätt.
Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-20 11:04
Visst var det mycket bök även förr, det ska gudarna veta. Personligen längtar jag inte tillbaka till mörkrummet. Att soppa filmen räcker för min del! :-)
Själv skaffade jag Silverfx pro och det funkar hur bra som helst tycker jag. :)
-affe
Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-20 11:06
Jag får kolla upp det Alf! :-)