- Joakim K E Johansson -

Jag utmanade mig själv i Martin Parrs anda

I mitt förra blogginlägg skrev jag om hur viktigt det är med utmaningar för att vi ska utvecklas. Det handlar inte minst om att tvinga sig själv ut ur sin bekväma ”comfortzone” där det är så skönt och myssit. Något som kan vara rätt så krävande, faktiskt. 

Inspirerad av mitt eget inlägg bestämde jag mig därför att ge mig ut i verkligheten med spelreglerna ordentligt förändrade. Planen var att fotografera digitalt, i färg, med blixt och att jag inte alls skulle vara diskret. Så fram åkte min Canon 5D Mk II med batterigreppet, 24-70/2.8-gluggen och blixten uppe på det. 

Detta är som ni vet en rekorderlig kamerapjäs som kan skrämma slag på både barn och små löjliga hundar. Och för mig som i vanliga fall stryker omkring på stan med en analog mätsökare laddad med svartvit film innebar förändringen en helt annan upplevelse. Nästan på direkten frågade exempelvis en man vilken tidning jag jobbade för.   

Hursomhelst så tog det inte många minuter innan jag lärde mig den första viktiga läxan; det går inte att agera på samma sätt med denna svarta klump framför anletet som när man hystar upp en liten mätsökare och nästan ljudlöst kniper av en exponering. Utrustningen kräver såklart ett helt annat angreppssätt vilket i sin tur leder till andra typer av bilder. 

Eftersom jag är ett fan av Martin Parr bestämde jag mig därför att jag skulle försöka köra i hans anda. Det som gällde var kameran på bröstet och en kontaktsökande stil där jag pratade med människor och till och med bad dem göra saker framför kameran. Självklart inget annat än vad de gjorde innan jag tog kontakt, men ändå. 

Faktum är att det var länge sedan jag hade så här kul när jag plåtade på stan. Tidigare har jag till och med dömt ut min Canon 5D Mk II helt och hållet som gatufotokamera (speciellt med 24-70-gluggen), men nu måste jag nog omvärdera den åsikten. Mina gamla misslyckanden berodde antagligen på att jag försökte köra den klassiska mätsökarstilen med en stor och modern spegelreflexkamera - och det funkar som sagt inte. 

Så ett sista litet tips. Kolla gärna Magnumfotografernas blogg "Postcards From America" som handlar om ett pågående fotoprojekt. Där kan ni spana in bilder av Parr, Gilden, Webb, Sanguinetti, med flera. Mycket bra grejer att kolla på. 

Inlagt 2012-05-18 17:51 | Läst 7244 ggr. | Permalink
Fotografen Joakim Parr Johansson, det här går ju riktigt bra! :)
Vad va det för problem du sa du hade tidigare? ;)
/B
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-19 12:20
Vilket problem? ;-)
Hehe ja det måste sett lite tokigt ut med batterigrepp o blixt. Det måste jag prova nåndag.
//T
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-19 12:21
Ja, det var i alla fall inte den vanliga gatufotoutrustningen.
Jävligt bra bilder allihop! Själv vågar jag inte alls sånt här, så därför blir jag desto mer imponerad. Till exempel så sket jag i att fotografera en sovande man idag, bara för att jag misstänkte att han skulle vakna och bli sur:-/ Han såg visserligen inte helt reko ut och sov inte utan anledning, men ändå. Och kanske är det värre i Stockholm än i mindre städer.

Det här stuket känns betydligt mer äkta än att hålla på och harva med samma teknik som de gamla klassiska gubbarna gjorde för 70 år sen. Men det är något med din efterbehandling jag inte riktigt gillar. Jag tror att du kan få ut betydligt bättre kvalitet i detta nedskalade format. Prova att skärpa med väldigt liten radie (0,2 pixlar) och skala ner i steg till 75% av föregående, tills du når målstorleken. Då behåller man små detaljer utan att det ser så "fnissligt" ut.
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-19 12:25
Ja, det är kanske dags för mig att förflytta mig in i min egen tid med färg och digitalt ;-)

Ärligt talat är jag ganska slarvig ibland när jag ställer bilder för bloggen. I det här fallet var skärpan dessutom inte hundra på ett par av bilderna, så jag drog lite hårdare i spakarna.

Angående att våga fota människor på det här sättet så tar det inte så lång tid att öva upp den förmågan om man verkligen vill.
Ha, ha! Du tog utmaningen och har lyckats hyfsat bra, Joakim. jag har använt din Gatufoto i småstad i undervisning och den är kanon. Parr har tagit många fantastiska bilder, men det har du med. Kanske inte alltid MP-stil men alltid i JKEJ-stil. Keep the good work up!

/ mvh FiCa1
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-19 12:27
Tack för kommentaren och berömmet Finn. Riktigt kul att du har nytta av guiden. Jag ska snart uppdatera den med lite nya bilder, tänkte jag.
Friskt vågat. Heja dej. Mer sånt!/Annika
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-19 12:28
Tack Annika!
Den där bloggen var rätt spännande. Måste komma ihåg att följa den :)

Din blogg följer jag redan, så den behöver jag inte hålla rätt på. Jag tycker det fungerade utmärkt med jättekameran och blixt, även om det av nödvändighet blir ett helt annat stuk på bilderna än det vi är vana vid från dig. Nästa variant kanske blir jättestor blixt på liten mätsökarkamera? :D
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-19 12:29
Man vet aldrig. Jag har faktiskt fotat med blixt på min ena mätsökare. Det är ganska kul: http://www.fotosidan.se/blogs/joakimke/gatufoto-vid-tolvslaget-en-blixtrande-ide.htm
Intressanta tankar, och fina bilder, Joakim! Tycker att du är ännu "modigare" än Martin Parr, som vågar göra detta i en småstad. Han söker ju sig oftast till ställen/situationer med folksamlingar, där han kan smälta in bland turisterna.


Det här kunde ju bli en fortsättning, en del 2, på ditt gatuprojekt ;)
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-19 19:34
Tack Johan!

Jag började själv omedelbart fundera i samma banor. Kanske kan det bli en slags utveckling/fortsättning. Vem vet vad det kan leda till? Jag ska filura vidare på saken :-)
Härligt Joakim!

Jag har börjat göra detsamma senaste månaden jag med: http://www.penatwork.se/temp-page31.html

Ett fan!

P-E
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-19 19:39
Kul Per-Erik! Jag tycker du gör helt rätt. Bara ge de där småstadsborna vad de tål ;-)
Som vanligt väntar jag lite med att kommentera dina inlägg. Måste ju fundera lite. :)

Jag gillar bilderna ovan. Jag brukar ju fotografera med 5D Mark II så jag tycker inte att det är så konstigt. Men jag använder sällan en blixt. Jag funderar dock på att skaffa en rejäl softbox till blixten för att få ett snyggare blixtljus till mina gatu- och reportagebilder.

Jag tror att det inte alltid är nödvändigt att smyga om man är trygg i det man gör. Då får man en utstrålning, ett kroppsspråk, som gör att man accepterar en. Jag kände det tydligt den 15 maj då jag var motiverad och driven av projektet.
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-21 00:13
Jag upplevde ungefär samma sak när jag tog bilderna ovan. Det vill säga att jag hittade en trygghet i det jag gjorde som fick allt att funka väldigt bra.

En annan intressant sak som jag upptäckte var att med rätt attityd så verkar faktiskt en stor kamera vara en tillgång på gatan. Folk ser förmodligen på en som en professionell och seriös fotograf med den där stora grunkan framför nyllet :-)
Oj, den här kommentaren dröjde länge märkte jag ;-) Gillar verkligen det du gör. Tänkte dock inflika att min normala gatufotoutrustning är just 5D Mark II med batterigrepp. Tror det är en vanesak, för mig funkar det perfekt. Har en känsla av att det avgörande är det egna beteendet, hur bekväm man är i rollen och handhavandet. Ju mer bekväm desto mindre märks man. Kameran blir på något sätt en naturlig del av en själv....
Svar från Joakim K E Johansson 2012-08-08 11:18
Ligger mycket i det du säger Mats. Det mesta sitter i huvudet :-)