Idag är jag pensionär - det är hårt och man måste ha rutiner

Idag är det lördag och då har vi som knegar till vardags chansen att testa på det tuffa pensionärslivet. För tro inget annat - det är hårt och man måste ha rutiner. Många pensionärer jobbar mer än vad de gjorde när de jobbade, om ni nu förstår vad jag menar ;-)

Lokaltidningen Sydöstran delades ut gratis som reklam idag, så jag läste morgontidningen i tidningsform, så att säga. Det är mycket ovanligt, för i vanliga fall läser jag tidningen i mobilen eller på surfplattan (dock aldrig lokaltidningen). Däremot äter jag ägg och bacon nästan varje dag. Det är nyttigt och håller mig mätt ända till kvällen.

Idag var det ett stort uppslag om hur Kustbevakningen i Karlskrona slösar med våra skattemedel. Det är inte bra. Fortsätter de såhär finns det ju inga pengar kvar när jag blir pensionär, på riktigt. Då måste jag kanske jobba – alltså jobba-jobba ;-)

Att ta nationella nyheter och lyfta ner dessa till det lokala planet är annars en vanlig arbetsmetod. Så när det avslöjades att SÄPO hade haft sin omtalade Bondfest visste jag att våra lokala förmågor skulle ringa mig också eftersom jag jobbar på en statlig myndighet (när jag inte praoar som pensionär). Och det gjorde dom. Men vi i museisvängen är inga festprissar direkt, så journalisterna hittade självklart inget att anmärka på :-) 

Samtidigt som jag läste detta lyssnade jag på Medierna i P1. Ett väldigt intressant program där journalisternas jobb granskas i sömmarna. Man blir mörkrädd när man hör hur de slarvar, undanhåller information, hårdvinklar, moraliserar och väver in personliga åsikter i nyhetsrapporteringen. Så kanske ska man inte döma Kustbevakningen för hårt. Med största sannolikhet är nämligen hälften av det som står i tidningen felaktigt. 

Men det är inte bara gammelmedierna som ska ha sig en känga. Våra nya sociala medier är inte mycket bättre dom. Exempelvis sprids nu mycket desinformation på facebook om påstådda hundtjuvar här i Blekinge. Det uppstår snabbt otäcka drev i den här sortens situationer och oskyldiga människor pekas ut.

Som vanligt handlar alltsammans om dig själv som mediekonsument. Var kritisk. Ifrågasätt allt du läser och försök hitta information från flera oberoende källor. Och om alla pekar åt ett och samma håll kan du utgå från att det bästa är att titta åt andra hållet om du är intresserad en någorlunda balanserad bild av läget. Garanterat.

Morgonens fotobok var Post Scriptum av Christer Strömholm. En fantastisk bok som jag köpte efter att ha sett den pågående utställningen på Fotografiska. Det som slår en så tydligt med Strömholms bilder är närheten och kontakten med människorna han fotograferade. Man blir nästan avundsjuk, men framförallt grymt inspirerad.

Men jag ska inte klaga, jag har ju äntligen fått tillbaka min Leica M6 från Tyskland och kylen är fullproppad med T-MAX 400. Så det är bara att ge sig ut i verkligheten och se till att skapa lite magi. Det går inte att sitta här vid burken och slösurfa, för då händer ju inget. Jag får helt enkelt fortsätta den hårda och aktiva dagen som pensionär. Ta det lugnt kan jag göra på jobbet ;-)

Hur startar man en ny fototidning?

Idag var jag över dagen i fjollträsk…ursäkta jag menar Stockholm. Och trots att folk går omkring och stirra i sina telefoner på ett helt sjukligt sätt som jag inte har sett någon annanstans så var det som vanligt väldigt trevligt. Jag gillar ju faktiskt vår kära Hufvudstad och dess invånare.

En av fördelarna med att komma till fjoll…Stockholm är att till skillnad från hålor som Karlskrona så finns där ett stort utbud av utländska fototidningar i en del butiker. Jag tog därför på mig spenderarbyxorna och köpte hela två tidskrifter i den där tidningsbutiken på Götgatan (vid Waynes Coffee). Ni kan se vilka blaskor det var på bilden här ovanför.

Black+White Photography innehåller bara svartvita bilder. Tidningen lägger mycket fokus på intervjuer med olika fotografer.

Personligen tycker jag att det kan vara befriande att läsa fototidningar som inte är svenska. Framförallt kan utländska fototidningar vara mycket mera nischade eftersom det finns tillräckligt många läsare även när det gäller ganska smala ämnen. 

Hursomhelst, när jag sedan kom hem så slogs jag plötsligt av en idé till en helt ny fototidning som jag på fullaste allvar tror skulle kunna funka riktigt bra. Kanske inte som en månadstidning men i alla fall som en tidning som kommer ut några gånger om året, eller som ett temanummer av en redan befintlig tidning. 

Leica Fotografie International kör hårt med reportage- och gatufoto. Här blandas färg och svartvitt.

Jag tänker faktiskt inte avslöja hur jag har tänkt. Det är i alla fall ingen produkt som konkurrerar med tidningar som redan finns på marknaden, vilket är en styrka. Liksom att idéerna bara flödar över när jag tänker på vad den skulle kunna innehålla.

Nu är bara frågan; hur startar man en fototidning? Ni som läser detta kanske har några tips – annars får jag helt enkelt börja kolla upp den saken! ;-)