SE BILDEN: Gråmulna vinterdagar - inget problem för X100F

Förut brukade jag hävda att det mer eller mindre är lönlöst att gatufotografera på vintern. Framförallt på grund av årstidens korta och ofta ljusfattiga dagar. Men det är ett påstående som inte riktigt håller längre. Något som jag fick bevisat för mig ännu en gång nu i helgen under en fotorunda på stan.

Trots att det var en sådan där typisk gråmulen vinterdag som kändes som en enda lång utdragen skymning så blev det ett antal hyggliga gatubilder. Vilket faktiskt inte är något som helst problem med dagens digitalkameror och deras fantastiska ISO-prestanda.

Med min Fujifilm X100F går det till och med att plåta på frihand i ljuset av enbart gatlyktor och skyltfönster. Så inte ens när solen har gått ner är det egentligen kört för en målmedveten gatufotograf som har en modern kamera. Även om det såklart är svårare att få till det. I alla fall utan blixt.

Dock är jag en sådan där frusen person som helst campar inomhus när det är kallt och pinigt ute. För oavsett hur påbyltad jag än är börjar jag förr eller senare frysa som en hund. Så mitt stora problem är att komma ut över huvud taget. Fast den här gången lyckades jag ta mig i kragen och ge mig iväg en sväng. Inte minst för att jag hade stämt träff med Fotosidans redaktör för promenad, mat och fika. Det underlättar alltså att ha sällskap av en polare. 

SE BILDEN: Fem vanliga misstag inom gatufoto

Fotografen Elliott Erwitt lär ha sagt att gatufoto är den allra svåraste genren som finns inom foto. Oavsett om han har rätt eller fel handlar gatufoto för det mesta om att misslyckas. Det är hårt slit och många timmars nötande på gatorna för att i bästa fall prestera några få bra bilder om året.

När jag misslyckas med mina gatufoton kan jag konstatera att det oftast beror på fem avgörande faktorer. Det räcker med att en av dessa brister eller att de sammantaget är för svaga, för att bilden inte ska fungera fullt ut. Samma sak kan jag se när jag tittar på andras misslyckade gatufoton. Jag skulle därför vilja beskriva dessa som fem vanliga misstag inom gatufoto. 

1. Svag komposition

Siena.

Att titta på en bild utan fungerande komposition är som att lyssna på ett ostämt instrument, hörde jag någon säga. Det är en ganska bra jämförelse. Komposition är helt enkelt fundamentet till all bildkonst. Ju starkare komposition, desto bättre bilder - och tvärtom. 

Att lära sig kompositionens grunder och sedan regelbundet öva sig på dessa tror jag därför är väldigt bra för den som vill bli en bättre gatufotograf, eller fotograf över huvud taget.  

2. DÅLIGT LJUS

London.

När jag tittar på mina egna och andras misslyckade bilder ser jag inte sällan att det beror på dåligt ljus. Det kan vara att ljuset är fel för bilden, att det kommer från en vinkel som gör huvudmotivet svårt att urskilja eller att det är en massa skuggor och högdagrar om vartannat som gör bilden rörig och knepig att tolka.

För alla som håller på med foto är det otroligt viktigt att lära sig läsa ljuset. Det gäller såklart även oss gatufotografer. 

3. Rörig bakgrund 

Karlskrona.

Ibland är jag så fokuserad på det som händer framför kameran att jag inte hinner tänka på bakgrunden. Det här misstaget ser jag även hos andra gatufotografer. Problemet som uppstår är att huvudmotivet flyter ihop med bakgrunden och därför blir svårt att urskilja.

Att bryta ut huvudmotivet från bakgrunden kan göras på många olika sätt. Exempelvis genom att jobba med kontraster (alltså mörkt mot ljust) eller med motsatsfärger. Nu för tiden är det också populärt att använda blixt för att få motivet att sticka ut från bakgrunden. 

Oavsett vad så skulle betydligt fler av mina gatufoton ha varit bra om jag oftare hade haft bättre koll på bakgrunden. 

4. Ingen närvaro

London.

Det här misstaget är lite svårt att beskriva eftersom "närvaro" är ett ganska abstrakt begrepp. Men i stort handlar det om fotografens fokus. När jag tittar på mina bilder som saknar närvaro så kan jag konstatera att jag helt enkelt inte har varit tillräckligt engagerad i mitt fotograferande. Bilderna signalerar en slags slöhet från min sida. 

Mina allra bästa gatufoton har jag med andra ord tagit när jag har varit målmedveten, befunnit mig i situationen och ansträngt mig extra mycket. Samma sak kan jag se i andras bilder. 

5. Inget avgörande ögonblick

Stockholm.

Det finns ingenting i den här världen som inte har ett avgörande ögonblick, ungefär så skrev den franske kyrkomannen Jean François Paul de Gond i sin bok Memories de Cardinal Reiz redan på 1600-talet. Uttalandet om det avgörande ögonblicket har sedan dess använts i mängder med sammanhang och inte minst då inom gatufoto.

Det avgörande ögonblicket behöver nödvändigtvis inte vara att det händer något speciellt utmärkande i situationen som avbildas. Det avgörande ögonblicket kan helt enkelt vara ganska subtilt. Ibland beskrivs det som "när bildens innehåll och komposition faller samman till en fungerande helhet". Alltså, när bildens alla "pusselbitar" är på exakt rätt plats - då trycker man på avtryckaren.

Gatufoton utan ett avgörande ögonblick blir aldrig särskilt intressanta. 

Slutligen
När jag brister i det jag vill berätta visuellt så är det när ovanstående inte uppfylls helt eller delvis. Det är helt enkelt när jag får till en stark komposition, har kontroll på bakgrunden, lyckas upprätta en hög närvaro, utnyttjar ljuset på bästa sätt och exponerar i det avgörande ögonblicket som jag får till mina allra bästa gatufotografier. 

Länge leve det befintliga ljuset!

För några år sedan hittade jag en spännande blogg på nätet som snabbt blev en favorit. Det var den amerikanske fotojournalisten David Hobby som skrev om hur man med hjälp av sina vanliga kamerablixtar kunde få till snygga ljussättningar i olika miljöer.

Bloggen hette Strobist och är numera välkänd bland de flesta fotointresserade. Själv blev jag snabbt ett stort fan av David Hobby och plöjde vetgirigt igenom allt han hade skrivit. Flera gånger till och med. Tillslut var jag totalt fast i strobistträsket och det där med blixtljussatta bilder. 

Ett tag var jag helt fanatisk. Jag kunde inte ta en bild utan att släpa med mig stativ, radiosändare, paraplyer, snootar och allt annat som krävdes. Det var kilovis med utrustning som skulle riggas inför varje fotografering. Visserligen blev bilderna väldigt bra. Men tillslut tröttnade jag ordentligt.

Idag har jag hittat tillbaka till det befintliga ljuset igen vilket känns riktigt skönt. Inte bara betyder det avsevärt mindre kånkande och riggande. Att bemästra det tillgängliga ljuset har dessutom blivit en utmaning som jag finner utvecklande och kul. Enligt min uppfattning blir det ofta vackrare också.

Jag kommer självklart fortsätta ta blixtbilder ibland. De har trots allt sina klara fördelar i en del situationer. Men det naturliga och befintliga ljuset är nog det som tilltalar mig personligen allra mest när jag tänker efter - och så uppskattar jag på något sätt det svåra i det enkla.

Bilderna i detta blogginlägg kommer från ett bröllop som jag fotade i höstas. Det var då jag på allvar släppte taget om blixtarna och bara använde befintligt ljus. Det var en skön frihetskänsla! ;-)