SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Att vara intresserad av foto räcker inte

Ibland kommer man till insikter som kan vara lite småjobbiga. Själv råkade jag ut för detta i tjugoårsåldern när jag fullständigt och totalt hade kört fast i mitt fotograferande. All min lust var som bortblåst och det gick till och med så långt att jag sålde hela min fotoutrustning. Jag kunde inte se några som helst skäl till att behålla grunkorna när planen ändå var att sluta fota för gott. 

Först efteråt insåg jag på riktigt vad som hade hänt. Nämligen att jag hade nått en platå, vilket är ganska vanligt och helt normalt. Jag hade vid det laget testat alla möjliga saker utan och innan. Plåtat i studio, legat i spenaten med teleobjektiv, tagit vackra bilder av stad och miljö, knäppt gatufoton, med mera. Jag kände min kamera innan och utan, liksom alla prylarna runtikring. Jag hade testat och lärt mig allt, kändes det som. Men, det fanns ingen riktning i det jag gjorde.

Det var då insikten kom: Det räcker inte med att bara vara intresserad av foto. Något mer måste till.  Att ha sitt fotograferande som självändamål funkar inte i längden. Intresset för kameror och fotografi är mer att betrakta som fordonet som transporterar dig dit du ska.    

Det måste helt enkelt finnas något annat som du på djupet är intresserad av och som du kan rikta ditt fotointresse emot. Och det är här jag tror att många kör fast, undertecknad inräknad. Att hitta ett ämne och en story är därför det viktiga. Inte kameraonanerande, ständiga hopp mellan genrer och nya prylar.  

Postat 2020-01-09 12:57 | Läst 4480 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

SE BILDEN: Att bara vara intresserad av foto är ganska meningslöst

Häromdagen blev jag intervjuad av lokaltidningen Sydöstran om mitt gatufotograferande. En av frågorna som reportern ställde var vad jag har för intressen. Tja, foto såklart – tänkte jag. Något som också blev mitt svar.

Men när jag sedan gick därifrån var det med en gnagande känsla. Att bara vara allmänt fotointresserad funkar ju liksom inte. Det räcker helt enkelt inte. Man måste vara intresserad av något mera för att lyckas som fotograf.

När jag tänkte djupare på saken insåg jag att jag faktiskt har många intressen. Först alla de där som de flesta av oss delar. Exempelvis mat, dryck, musik, böcker, resor, och så vidare. Men också intressena som är drivande när det kommer till mitt skapande.

För mig handlar det främst om ett intresse av människor. Det vill säga hur människor är och fungerar på olika plan. Men också kultur. Alltså kulturella fenomen och allt som ingår i olika kulturer och hur det präglar oss människor och våra samhällen.

Jag tror att många som kämpar för att få det att lossna när det gäller sitt fotograferande (och även i övriga livet) nog aldrig på riktigt har funnit sin innersta drivkraft och passion. Det där som får en att gå igång på saker och ting och tycka att det är spännande.

Förmodligen är det en avgörande nyckel för att lyckas komma någonvart med sitt fotograferande. Så har det i alla fall varit för mig.  

Postat 2013-05-22 22:54 | Läst 5630 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Jag - en "jävla fotonörd"

För ett tag sedan stötte jag på en gammal arbetskollega på stan som sa att han gillade min blogg här på fotosidan.
– Vet du vad jag brukar tänka på när jag läser dina inlägg, frågade han.
– Nej, svarade jag förväntansfullt.
– Jävla fotonörd, sa han och gick vidare med ett leende från öra till öra. 

Ja, vad ska man säga egentligen? Han har ju helt rätt. När jag läser mina egna blogginlägg och funderar kring hur mycket jag ältar och gräver ner mig i allt som har med foto att göra så är sanningen den att jag är en gigantisk jävla fotonörd och det gör mig ärligt talat förbannat stolt. 

Men visst, ibland känner jag att det nog inte skulle skada att få lite perspektiv också. Det är lätt hänt att ett starkt intresse tillslut gör en mer eller mindre obegriplig för omgivningen. Jag har märkt att jag har varit nära den gränsen mer än en gång. 

Extra tydligt blir det när man betraktar andra nördar utifrån. Det kan vara folk som gräver ner sig i datorer, musik eller varför inte krukväxter. När man ser hur kufiska och navelskådande en del framstår resulterar det inte sällan i en tankeställare. Är jag sådan? 

Passande nog avlutar jag det här inlägget med ett par konstiga och fotonördiga bilder som antagligen ter sig sjukt obegripliga för alla normala människor där ute.  Fast ärligt talat - vem fan vill vara normal?

Postat 2012-04-22 19:24 | Läst 8175 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera