SE BILDEN
SE BILDEN: Vad kan filosofin lära en fotograf?
Den senaste tiden har jag läst en del filosofi. Skämtsamt har jag sagt till mina vänner att det förmodligen är ett tecken på att jag befinner mig i en fyrtioårskris. Men eftersom jag inte har råd att köpa en sportbil får jag läsa böcker om filosofi istället.
Samtidigt finns ett allvar i botten. Det är svårt att vifta bort dessa tänkares slutsatser och om man backar bandet till antikens filosofer så har dessa på många sätt påverkat våra moderna religioner. Något som sedan förts in i nuvarande värdesystem och hur vi tänker kring livet.
En tragikomisk sak i sammanhanget är att de flesta riktigt stora filosofer levde sina liv i olycka och själslig misär i ett slags utanförskap. Många av dem dog också under tragiska omständigheter. Antingen genom beordrade självmord eller på grund av djupa depressioner och mentalsjukdom.
Den naturliga frågan som uppstår är därför om dessa personer egentligen har något att säga oss vanliga människor. Personligen tror jag det. För kanske är det trots allt så att de som står bredvid oss övriga är de som allra bäst kan urskilja livets mekanismer. De har skäl att på djupet begrunda tillvaron, så att säga.
Kan då filosofin lära oss något om fotografins ädla konst? Tveklöst är det så. Ta till exempel Friedrich Nietzsche. En av hans grundfilosofier var att inget av värde i livet kommer utan rejäla ansträngningar och rent av ett visst lidande. För att må bra eller för att nå ett livsmål måste du helt enkelt kämpa och stå ut med djupa svackor.
Detta är något som vi i vår tid nog på många sätt har glömt bort. Vi vill gärna ha allt det goda utan att behöva anstränga oss särskilt mycket. Livet ska vara ett flow av ständig lycka och framgång. Vi tror att det finns genvägar och snabba lösningar. Varför inte en app som fixar livet?
För att koppla resonemanget ännu tydligare till den fotografiska sfären så kan man säga att om du verkligen vill utvecklas som fotograf eller prestera något riktigt bra – ja, då måste du förstå att det krävs en uppoffring. Du lär få slita, gå genom ångest, tvekan och även motgångar.
De största fotograferna känner till detta. Christer Strömholm talade exempelvis om att ”utsätta sig”. Jag tror han menade ungefär samma sak som Nietzsche. Du måste stångas med livet och fotografin. Ibland gör det ont. Ibland spottar du blod. Men utan ansträngningen kommer du aldrig att nå bergets topp och där få njuta av utsikten för att använda en liknelse i Nietzsches anda.
SE BILDEN: Inte mycket är nytt under solen
På 1700-talet skrev ett sjöbefäl att utvecklingen inom flottan nu hade nått så långt som det var möjligt. Inget kunde bli mera avancerat än vad det var. Idag är det lätt att skratta åt hans naiva och självgoda påstående. Ta exempelvis en titt på de högteknologiska Visbykorvetterna.
Samtidigt ska vi vara försiktiga med att skratta för mycket. Vi människor har nämligen en otrolig förmåga att tro att vi lever i märkvärdiga tider, att det vi upplever, ser och känner på något sätt är unikt för oss här och nu. Eller, att vi ständigt bryter ny mark.
Det kanske enklaste sättet att slå den här sortens villfarelser ur hågen är att läsa om de gamla grekerna och romarna. Det finns en hel del bevarat. Allt från litteratur, dramer och filosofi till ren dokumentation å statens och militärens vägnar.
Ta bara en sådan sak som att man i det antika Rom kunde gå till ett snabbmatställe och beställa sig en hamburgare. Eller att det fanns taxitransporter med taxameter. Liksom vattenklosetter, rinnande vatten, golvvärme och att det var i Rom detta med gatunummer uppfanns. Samma system som vi använder ännu idag.
Men även om ovanstående är spännande är det egentligen när man börjar läsa om antikens filosofer som det blir riktigt intressant. För då framstår det tydligt hur människan i tusentals år har grubblat kring livets stora frågor och att många ”moderna” frågeställningar egentligen är nästintill eviga.
Vad har nu detta med foto att göra, kanske någon läsare undrar. Allt, skulle jag vilja hävda. För det går inte att separera livet från fotograferandet. Man lever inte för att fotografera, man fotograferar för att man lever.
Jag avslutar med ett citat av Seneca den yngre som levde i Rom under vårt första århundrade: ”tur uppstår när du är tillräckligt förberedd för att kunna fånga en bra möjlighet”. Alltså samma sak som Henri Cartier-Bresson sa när han talade om gatufoto 1 900 år senare.