Hur förvaltar man sina bilder på bästa sätt?

Varje år tar jag tusentals och åter tusentals bilder med mina kameror. Några av dessa säljs, en del slänger jag upp på webben, men de allra flesta kommer aldrig till någon större nytta. De hamnar istället på mina hårddiskar där de förblir osedda av alla utom mig själv.

Ja, ärligt talat så är jag ganska dålig på att förvalta mina bilder på ett bra sätt. Jag borde helt enkelt försöka sälja fler, ta fram printar, göra böcker, utställningar och så vidare. Extra tydigt blir detta när jag emellanåt hittar bilder som jag nästan har glömt bort och konstaterar att de verkligen har potential.

Kanske blir det såhär eftersom det är både krångligt och tidskrävande att göra något vettigt av sina bilder. Jag har exempelvis i många år försökt hitta en lämplig bildbyrå. Men det är nästan omöjligt när man bara fotograferar som hobby och extraknäck. Man är helt enkelt inte tillräckligt intressant för de mer seriösa bildbyråerna.

Att försöka kränga sina bilder via exempelvis Flickr och andra liknande sajter på nätet är möjligt men extremt tidskrävande och faktiskt ganska chansartat. Min erfarenhet är att få potentiella kunder letar bilder på Flickr och liknande ställen. De vänder sig i första hand till större bildbyråer eller direkt till fotografer som de känner eller har kommit i kontakt med via andra kanaler.

Försäljning av printar och fotoaffischer är en annan möjlighet. Personligen har jag dock inte hittat en riktigt bra lösning för detta. Det innebär också en viss administration när bilderna ska skrivas ut och skickas. Annars hade det vart väldigt kul. Fotografier ska ju betraktas på papper. 

Fotoböcker är också något som jag har funderat på. Böcker är enligt många fotografer det allra bästa sättet om man verkligen vill skapa en lång livslängd och en stor publik för sina bilder. Fast då behövs en genomtänkt story. Bilderna måste hålla ihop och berätta något. Och då snackar vi plötsligt om ett helt fotoprojekt. Men en vacker dag ska jag absolut göra en fotobok.

Att göra en utställning är kanske det som trots allt är det lättaste om man vill göra något mer av sina bilder och inte har hur mycket tid som helst. Det behöver inte vara en jättegrej. Tio till tjugo bilder räcker. Man kan dessutom göra flera små utställningar med olika teman istället för en stor.

Därför gick jag till ett kafé här i Karlskrona idag och frågade om jag kunde få ställa ut några bilder. Beskedet jag fick var att det gick bra – men väntetiden var nästan ett helt år! Jag bokade i alla fall upp mig för att ställa ut några av mina gatufotobilder i maj nästa år.  Jag har med andra ord tillräckligt med tid på mig för att hinna göra en riktigt genomarbetad utställning. 

P.S. Bilderna i detta inlägg är överblivna alster från min Parisresa förra helgen.

Jag skulle signera en bild - och blev jättenervös!

Hur ofta brukar man som fotograf bli ombedd att signera ett av sina fotografier? Förmodligen är det få fotografer som regelbundet får den frågan. Personligen har det aldrig hänt mig - förrän ikväll.

Bilden det handlar om tillhör en serie stadsmotiv från Karlskrona som jag tog fram i affischformat för några år sedan. Och just den här bilden var det en kvinna som uppskattade så mycket att hon ville ha den signerad.

Javisst, sa jag självsäkert i telefon. Lika självsäker var jag dock inte några minuter senare när jag stod där med tuschpennan i handen och skulle kladda ner min signatur på bilden.

För när man väl står där och ska underteckna något som en annan person tänker hänga upp på sin vägg som ett konstverk så känns det plötslig jävligt nervöst. Man vill liksom inte fucka upp hela grejen.

Jag var därför helt enkelt tvungen att spela in ett par små filmklipp för att hantera mina överväldigande känslor. Du kan se dom här under.

Efter signeringen kändes det sådär...

Och så några av mina stadsmotiv...

Slutligen. Det här blogginlägget innehåller en hel del ironi! ;-)