SE BILDEN: Småstaden - gatufotografens blinda fläck?

När man surfar omkring på nätet och läser om gatufoto är det nästan bara storstäderna som gäller. Det är London, Barcelona, New York, Paris, Tokyo och så vidare. Alla som gatuplåtar söker sig till samma stora städer – typ. 

Jag är väl på sätt och vis likadan själv. När jag planerar att åka iväg för att gatufota styr jag gärna kosan mot de större städerna, både i Sverige och utomlands. Men egentligen är ju dessa metropoler ganska sönderfotograferade och till och med uttjatade. 

Därför har jag slagits av tanken att man emellanåt även borde sikta in sig på mindre städer, eller åtminstone mindre kända städer. Alltså de där platserna som aldrig lockar horderna av något som numera nästan skulle kunna beskrivas som gatufototurister.

Jag har därför funderat på att till en början göra småstäderna i södra Sverige som en slags förlängning av mitt projekt här i Karlskrona. Städerna jag skulle kunna tänka mig är bland annat följande:

 Kalmar
Växjö
Jönköping
Halmstad
Helsingborg
Lund
Landskrona
Ystad
Kristianstad
Karlshamn

Fast egentligen låter det som ett rätt långvarigt projekt. Ja, rent av något man håller på med av och till under en tioårsperiod eller så. Hursomhelst, bilderna i det här inlägget tog jag i lördags när jag besökte Kristianstad för att testa min nyinköpta 35-glugg. En riktigt regnig och kvalmig dag som ändå bjöd på folkmyller och aktiviteter. 

För övrigt åker jag nog en vända till Köpenhamn på nationaldagen för att spendera en heldag i den danska huvudstaden. Och Köpenhamn är som bekant en "by" så det går med andra ord alldeles utmärkt. Det ska bli roligt och då ska jag ännu en gång testa 5D:n som gatufotokamera. Sedan blir det nog en öl också och en fika på Café Norden.

SE BILDEN: Mera kameratjat - jag har gjort en Fröderbergare

I början av veckan gjorde jag ett hastigt köp. En trettiofemma inhandlades av en annan medlem här på Fotosidan. Gluggen damp ner igår och idag har jag testat den ordentligt. Bland annat under en liten dagsresa till Kristianstad där jag spenderade några timmar i ömsom skyfall och ömsom tryckande åskvärme.

Jag skulle kunna skylla denna plötsliga affär på Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg. Det är nämligen han som har inspirerat mig till att vilja försöka använda min Canon 5D Mk II som ständig följeslagare och allroundkamera istället för att grubbla på en massa andra alternativ.

Å självklart fungerar kombinationen mycket bra. Kameran är som bekant väldigt kompetent och lättarbetad. Utan batterigreppet och med en normalglugg på är både storleken och vikten klart hanterbar. Det känns inte särskilt besvärligt att bära omkring på grejerna.

Däremot kan jag väl tyvärr inte säga att upplevelsen är lika smidig och spontan som med exempelvis Leican. 5D:n är en bulkigare kamera och man behöver en väska att kunna stoppa undan den i emellanåt vilket jag personligen sällan känner något behov av med Leican.

Framöver kommer jag nog främst att använda utrustningen när jag under mera planerade former ger mig iväg med målet att just gatufotografera. Alltså fortsätter jakten efter den där smidiga vardagskameran som känns behändig att ha med överallt och nästan hela tiden.

Kanske finns den trots allt närmre än jag tror. Jag har nämligen fått kontakt med en man här i Karlskrona som har ett femtiotal gamla analoga kameror som han tänker sälja. Allt från Hasselbladare och Leicor till proffskompakter. På måndag ska jag göra ett besök hemma hos honom. Det kommer att bli riktigt spännande. 

SE BILDEN: Ibland saknar jag min X100

Med tanke på mitt förra inlägg får jag nog lov att erkänna en ganska fånig sak. Det är inte utan att jag saknar min Fujifilm X100 ibland. Insåg det när jag satt och ögnade igenom mina bilder på Flickr som ju har fått nytt utseende och allt.

X100 är tveklöst en riktigt smidig liten kamera som inte minst levererar löjligt fina bildfiler. Bortsett från vissa små egenheter som man får försöka jobba sig runt så har kameran egentligen det jag efterfrågar. Eller i alla fall är den så nära det går att komma i nuläget tillsammans med uppföljaren X100s.

Problemet är bara att jag sålde den jag hade av en anledning. Därför vet jag inte om det är så smart att köpa en igen. Samtidigt kan man hitta X100 för väldigt lite pengar med tanke på vad de kostade nya. Jag har sett dom gå för under 4 000 spänn.  

Ett annat alternativ som jag har funderat på är Ricoh GR1v eller Contax T3. Det är visserligen analoga kameror men de uppfyller en hel del av mina önskningar när det kommer till en bra allroundkamera. Tyvärr har dessa blivit allt för kultiga i fotokretsar och kostar därför lite för mycket, kan jag tycka.

Tja – jag får väl fundera på saken. Har ju sålt av en del kameror så även om jag köper en begagnad X100 har jag en ordentligt nerskalad utrustning vilket är mitt mål. Dessutom har mina gamla grejer inbringat lite pengar så jag går inte minus heller. Kanske kan det vara värt att ge X100 en andra chans...

SE BILDEN: Varför når inte digitalkamerorna ända fram?

Även om jag är mycket nöjd med min analoga Leica så skulle jag vilja ha en bra digital allroundkamera i liknande stil. Men att hitta en sådan verkar i det närmsta omöjligt. För oavsett hur många nya digitalkameror det kommer når tillverkarna aldrig ända fram enligt min mening

Jag har egentligen inga särskilt överdrivna krav (tycker jag själv). Fullformat, optisk sökare, en behändig och smidig kamerakropp, inställningar och knappar enligt traditionellt mönster, utbytbar optik, det är vad jag önskar mig.

Men köp en digital Leica då, tänker kanske någon. Nej, det är inte vad jag är ute efter. Dels är de i mitt tycke löjligt överprissatta, och dels så saknar jag vissa smarta funktioner och faktiskt AF.

Min Canon 5D Mk II utan batterigreppet och med en fast glugg på är det närmsta jag kan komma i nuläget. Även om den har fantastiska styrkor så är den tyvärr ingen kamera jag tycker är praktisk att alltid ha med. Den är helt enkelt för bulkig.

Fujifilm X100s eller X-Pro 1 är väl egentligen det enda på marknaden som kommer i närheten. Fast de når som sagt inte ända fram i min värld. Tänk om någon av de större tillverkarna hade vågat göra en riktig Leicadödare. De borde ha förmågan. 

SE BILDEN: Att bara vara intresserad av foto är ganska meningslöst

Häromdagen blev jag intervjuad av lokaltidningen Sydöstran om mitt gatufotograferande. En av frågorna som reportern ställde var vad jag har för intressen. Tja, foto såklart – tänkte jag. Något som också blev mitt svar.

Men när jag sedan gick därifrån var det med en gnagande känsla. Att bara vara allmänt fotointresserad funkar ju liksom inte. Det räcker helt enkelt inte. Man måste vara intresserad av något mera för att lyckas som fotograf.

När jag tänkte djupare på saken insåg jag att jag faktiskt har många intressen. Först alla de där som de flesta av oss delar. Exempelvis mat, dryck, musik, böcker, resor, och så vidare. Men också intressena som är drivande när det kommer till mitt skapande.

För mig handlar det främst om ett intresse av människor. Det vill säga hur människor är och fungerar på olika plan. Men också kultur. Alltså kulturella fenomen och allt som ingår i olika kulturer och hur det präglar oss människor och våra samhällen.

Jag tror att många som kämpar för att få det att lossna när det gäller sitt fotograferande (och även i övriga livet) nog aldrig på riktigt har funnit sin innersta drivkraft och passion. Det där som får en att gå igång på saker och ting och tycka att det är spännande.

Förmodligen är det en avgörande nyckel för att lyckas komma någonvart med sitt fotograferande. Så har det i alla fall varit för mig.