Webb, bok eller utställning – vilken är bästa kanalen?

Att som fotograf försöka göra sig ett namn via diverse communities och sociala medier är väldigt populärt just nu. Det formligen dräller av bloggar och sajter som talar om hur enkelt och lätt det är att ta steget från okänd knäppare till beundrad och erkänd fotograf. Det går snabbt och är dessutom nästan helt gratis.

Men kan det vara så att nätet är överskattat för fotografer som på allvar vill etablera sig och bli uppmärksammade för sitt bildskapande? Kan det rent av vara så att de traditionella metoderna som handlar om att regelbundet göra genomtänkta böcker och utställningar är betydligt bättre?

Detta har jag funderat på en hel del den senaste tiden och jag tror mig dessutom veta svaret på min egen fråga: Ja, böcker och utställningar smäller högre. Nätet är faktiskt väldigt överskattat i sammanhanget.  Och med det menar jag inte att det är dåligt eller onödigt att synas på webben. Bara att det är överskattat, som sagt.

Vad har jag då för täckning för detta påstående?

Förutom att jag dagligen jobbar med webben och strategisk marknadsföring i sociala medier och tror mig kunna dess mekanismer ganska väl så handlar det främst om några enkla slutsatser.

Betänk följande:

1. När såg du senast en seriös recension av några bilder på nätet?

2. Vad känns mest på allvar – en bild i en bok eller på en utställning, kontra en på webben?

3. Vad kommer att finnas kvar om 25 år – en fotobok eller en fotoblogg?

4. Hur många av våra mest framgångsrika fotografer har ett bildflöde på exempelvis flickr?

5. Hur många av våra mest framgångsrika fotografer gör regelbundet böcker och utställningar?

6. Vilka är det främst som håller till på diverse fotocommunities?

Jag tänker återigen svara på mina egna frågor:

1. Jag har aldrig sett någon, har du?

2. Personligen föredrar jag bilder på papper.

3. Jag sätter en månadslön på fotoboken.

4. Väldigt få. Ja, försvinnande få. För att inte säga nästan inga alls.

5. Väldigt många. Ja, förvånansvärt många. För att inte säga nästan alla.

6. Andra fotointresserade – främst hobbyfotografer.

Den sista frågan är kanske den intressantaste egentligen eftersom den handlar om målgrupper. Klassiskt tänk inom marknadsföring. Om du vill bli uppmärksammad och etablerad, se till att vara synlig där din målgrupp kan se dig. Tyvärr är de flesta fotocommunities på nätet främst klubbar för inbördes beundran mellan fotografer. Inte minst flickr. Många skulle nog också bli väldigt  förvånade om de insåg hur okänt flickr är utanför fotonördkretsar.

Dessutom orkar få fotokonnässörer plöja igenom det enorma bildflödet på webben. Just dina alster riskerar därför att drunkna i en stormflod av bilder. För att vara någorlunda synlig måste du lägga ner ett enormt engagemang på att ständigt ladda upp bilder, sökordsoptimera och inte minst nätverka med andra. Ett evigt slit som ger mycket klen utdelning för de flesta. Tiden kan helt enkelt förvaltas avsevärt bättre.

Så om du verkligen vill etablera dig som fotograf, göra dig ett namn, förmedla något och sätta avtryck. Gör böcker och utställningar. Skicka ut pressmeddelande till medierna och berätta vad du håller på med. För det är faktiskt så att en artikel i lokalpressen fortfarande kommer att göra dig betydligt mera känd än flera hundra kommentarer på flickr. Men ha för all del gärna en blogg och några bilder på webben som folk kan söka på - när dom har sett dig i tidningen, tittat i din bok, eller varit på din utställning.

Ja, detta är i alla fall mina slutsatser. Håller du med?

Att jobba som fotograf utomlands - Pontus Höök

Fotografen Pontus Höök.

Ibland funderar jag på hur det skulle vara att ta steget ut i den stora vida världen för att jobba som fotograf. Funderingar vilka jag har skrivit om i ett tidigare blogginlägg där jag ställde ett gäng frågor till bröllopsfotografen Jonas Peterson som på kort tid har etablerat sig i Australien.

Personligen har jag en längtan bort från det bistra svenska klimatet. Men det behöver ju inte vara den enda drivkraften. Kanske vill man bara komma iväg på ett äventyr, utmana sig själv, utvecklas och få lite omväxling i livet. Därför skickade jag iväg en bunt frågor till fotografen Pontus Höök som jobbar i New York, USA.

Sedan 1997 har Pontus haft "världens huvudstad" som bas och kunderna är främst skandinaviska dagstidningar. Han började sin fotobana 1989 på Ulricehamns Tidning för att sedan gå vidare till den större lokaltidningen Borås Tidning. Numera är det framförallt i Aftonbladet vi här hemma i Sverige kan se hans bilder.

Pontus Hööks fotoblogg.

Vad skulle du säga är det viktigaste att tänka på för en fotograf som funderar på att etablera sig i ett annat land?
För egen del hade jag stor nytta av att vara "blåögd". Jag var ganska ung när jag kom till NYC och det fanns inte i mina tankar att jag kunde misslyckas. Men om så vore, så hade jag vetat att jag åtminstone försökt.

Finns det några typiska ”fällor” som man bör se upp och vilka är de i så fall?
Underskatta inte vilka kostnader det för med sig att göra en sådan satsning.

Hur är det att jobba som fotograf utomlands jämfört med i Sverige?
Vid enstaka tillfällen kan det löna sig att komma ifrån Sverige. Men generellt bryr sig ingen om en svensk tidning USA. Man ligger längst ner på rankinglistan. I Sverige däremot öppnar det ibland dörrar att jobba för en större tidning.

Hur ser man på svenska fotografer utanför vårt lands gränser?
Just i NYC som har en mix av många kulturer så smälter man lätt in, oavsett vart man är ifrån.

Anser du att det finns en typisk ”svensk” bildstil och hur ser den ut i så fall?
Vet inte om den är typiskt svenskt, men det dras definitivt mer i photoshop i Sverige än vad det görs här. Då pratar jag om dagspressbilder.

Går det att använda det faktum att man kommer från Sverige till sin fördel?
Om man fotar något som har en kraftig svensk vinkel så kan man få vissa fördelar. Till exempel när Christer Fuglesang landade efter sin rymdfärd så fick jag en bra fotoplats för att det var en så stor händelse för Sverige.

Uppfattar du det som svårare eller lättare att jobba som fotograf i USA jämfört med i Sverige?
Båda ställena har sina för och nackdelar så det går jämnt ut.

Hur ser du på konkurrensen bland fotografer som jobbar internationellt?
Många av oss skandinaviska fotografer som jobbar här umgås även privat så det är ingen konkurrenssituation på det sättet. Snarare unnar man varandra framgång.

Skulle du rekommendera svenska fotografer att våga söka lyckan utomlands?
Om du är förberedd att ta ett steg rätt ut i luften utan att veta vart du landar så säger jag: "Go for it!"

Slutligen. Vilka är dina bästa framgångsknep i sammanhanget?
Håll huvudet kallt.

Jag tackar Pontus för svaren. Nu letar jag vidare efter fler fotografer som har etablerat sig utomlands. Känner du till någon som verkar intressant? Tipsa gärna!

Att jobba som fotograf utomlands - Jonas Peterson

Jag är förmodligen inte ensam om att ibland vilja lämna Sverige för en skönare plats. Speciellt efter en segdragen och bister vargavinter som denna. Ska man verkligen orka med en sådan till? Ja, den frågan ställer jag mig nästan varje år vid den här tiden när kroppen skriker efter sol och värme som aldrig tycks komma.

Fotografen Jonas Peterson är en person som har gjort det många av oss funderar på. Han drog till Brisbane i Australien och stannade där. Men inte bara det - sedan ett par år tillbaka har han etablerat sig som mycket framgångsrik bröllopsfotograf och numera reser han världen runt och plåtar par som gifter sig.

Innan Jonas flyttade till Australien jobbade han som copywriter inom reklambranschen. Han var alltså inte fotograf hemma i Sverige. Att han så snabbt lyckades slå igenom på andra sidan jordklotet är därför extra imponerande, tycker jag.

Så, tänk om man skulle göra något liknande? Ta steget, prova sina vingar och sikta på att jobba som fotograf i ett annat land. Jag mejlade Jonas och ställde några frågor. Han var schyst och svarade.

Jonas Petersons hemsida och fotoblogg.

Skulle du rekommendera svenska fotografer att våga söka lyckan utomlands?
Att jobba som svensk fotograf och ta internationella uppdrag, absolut. Att flytta utomlands är en annan typ av äventyr och har lite med fotografi att göra, men jag rekommenderar varmt en flytt. Det är lättare än folk tror.

Hur ser man på svenska fotografer utanför vårt lands gränser?
Man vet nog i princip ingenting om svenska fotografer här i Australien, speciellt inte inom bröllopsfoto som jag jobbar med.

Anser du att det finns en typisk ”svensk” bildstil?
Njae, egentligen inte. Det är klart att det stilrena och minimalistiska påverkar oss som skandinaver, men ett svenskt bildspråk vet jag inte.

Går det att använda det faktum att man kommer från Sverige till sin fördel?
Som bröllopsfotograf. Nej. Att ha ett bildspråk som skiljer sig från normen är viktigare än att VARA annorlunda.

Du jobbar i Australien. Vad har fotografer för status just där?
Jag kan enbart svara för min bransch som är bröllopsfotografi. Statusen är relativt hög här. Gemene man spenderar mycket, mycket mer pengar på bröllopsfoto här än jämfört med i Sverige.

Hur ser du på konkurrensen bland fotografer som jobbar internationellt?
Det handlar om att erbjuda något som sticker ut såpass att internationella kunder är villiga att betala för det. Konkurrensen är då inte så hög. I alla fall inte om det jag gör skiljer sig från mina konkurrenters.

Slutligen. Vilka är dina bästa framgångsknep?
Om du inte vill konkurrera med enbart pris måste du skilja dig från mängden kreativt. Det du erbjuder måste inte bara vara annorlunda, det måste attrahera potentiella kunder också.

Jag tackar Jonas för svaren. Nu tänkte jag se om jag kan hitta andra svenska fotografer som jobbar utomlands för att få svar på lite fler frågor. Känner du till någon? Tipsa gärna!

Nyckeln till fotografisk framgång är...

Hur kommer det sig att vissa människor blir extremt duktiga och framgångsrika fotografer och andra inte? På den frågan skulle nog väldigt många svara att lyckade fotografer har talang. Jag skulle vilja påstå att det inte stämmer. Ja, rent av att talang inte ens är nödvändigt i sammanhanget.

Jag tänker exemplifiera mitt uttalande genom att ställa ännu en fråga.  Hur många gånger har du inte titta på någon omtalad och för tillfället populär fotografs bilder och tänkt; det här kunde jag också ha gjort. Och minst lika bra dessutom. Ja, kanske till och med bättre!

Vad skiljer då den där fotografen från dig själv? Vad är det som utmärker henne eller honom allra mest? Jo, det är förmågan att förverkliga sina idéer. Att vara driftig helt enkelt. En duktigt och framgångsrik fotograf jobbar hårt och medvetet mot sina mål. 

Detta gäller såklart inte bara inom fotografin, utan överallt i livet. Människor som tar sig någonvart är oftast handlingskraftiga personer. Faktum är att det finns forskning som visar att en av de främsta skillnaderna mellan framgångsrika människor och alla vi andra helt vanliga personer är just förmågan att förvalta och göra någonting vettigt av sina idéer. 

Självklart är talang något som också spelar in. En talangfull person kan nå längre än många andra och dessutom göra det betydligt snabbare. Men talang är ingen garanti för framgång. Det är däremot din egen förmåga att ta tag i dina idéer och genomföra dessa . Och det är ju något som vi alla kan påverka hos oss själva. Eller hur?

För att koka ner hela saken till ett enda påstående; det handlar om att få tummen ur…ja ni vet vad ;-)